Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Skräcksommaren sätter spår

För tvåhundra år sedan uteblev sommaren. Vulkanen Tamboras utbrott dämpade solskenet på norra halvklotet. Snöstormar rasade i juli 1816. Händer det igen? Så kraftiga vulkanutbrott är sällsynta, svarar klimatforskaren Markku Rummukainen. Enligt prognoserna blir en helt annan skräcksommar normal i framtiden.

Klimatforskaren Markku Rummukainen om hur somrarna var och kan bli.Bild: Albin Brönmark
Några dagar in i juli for diktaren Johann Wolfgang von Goethe till Bad Tennstedt i Thüringen för att vila upp sig. Det blev en fasansfull vecka. Iskallt regn piskade på rutorna; att promenera till hälsokällan var inte att tänka på. "Du försöker, o sol, förgäves, att genom de dystra molnen skina", skaldade en huttrande Goethe sommaren 1816.
Landskapet kring kurorten var en bedrövlig anblick. Den säd som slagregnen inte fällt hade frosten tagit. Likadant var det över hela Europa. Och Nordamerika. I Quebec låg snön halvmeterdjup den 10 juli. Ingen hade någonsin upplevt något liknande, och med stigande fasa insåg invånarna på norra halvklotet att det inte skulle bli någon sommar 1816, och därmed just inga skördar. Snart skulle köld och hunger kosta åtminstone sjuttiotusen människor livet.
Redan våren hade varit vinterlik. En astronom i Bologna förkunnade då att världens undergång var nära och satte 18 juli som slutdatum. Men helvetet bara fortsatte, och det skulle dröja hundra år innan forskarna kunde förklara vad som hade släckt sommarsolen 1816: ett vulkanutbrott på ön Sumbawa i Indonesien.
Vulkanen Tamboras krater, 10 km bred och 1 km djup, bildades i utbrottet i april år 1815.Bild: Iwan Setiyawan
Ungefär klockan sju på kvällen den 10 april 1815 sköt tre pelare av eld upp ur vulkanen Tambora, som med sina fyratusen meter var ett av Indonesiens högsta berg. Kraften i utbrottet fick elden och stoftmolnet att stiga mer än tjugo kilometer, kanske fyrtio. Där, högt ovanför väder och vindar, bildades ett skikt av svavelsyra som under de följande månaderna skulle täcka nästan hela norra halvklotet och bilda en effektiv skärm mot solens instrålning. Följden blev en global temperatursänkning med upp till 0,7 grader, vilket kanske inte låter så mycket men satte förödande spår i klimatet under de kommande fyra åren.
Tamboras utbrott uppskattas till det starkaste på tvåtusen år.
I denna katastrof har uttrycket artonhundrafrösihjäl sina rötter. Det förekommer på de flesta berörda språk. I många länder hugfäster klimatexperter och historiker nu minnet av den uteblivna sommaren för tvåhundra år sedan.
De sistnämnda forskarna har många följdverkningar att peka på. Till exempel de dramatiskt färgrika solnedgångar som skulle sätta så tydlig prägel på 1800-talets målarkonst. Utan Tambora skulle Turner inte ha blivit den "ljuskonstnär" han blev, brukar konsthistoriker hävda och syftar på målaren William Turner som sommaren 1816 hackade tänder vid ett staffli i norra England och enligt dagboken mest av allt önskade ett par simfötter att ta sig hem i.
The Fighting temeraire, av Joseph Mallord William Turner.Bild: J M W Turner
Hela den litterära thrillergenren har sina rötter i skräcksommaren 1816, anser den tyske historikern Wolfgang Behringer och syftar på det litterära sällskap som vid midsommartid samlades i skalden Lord Byrons villa utanför Genève.
– Vilket tröstlöst väder! Vad ska vi hitta på? utbrast artonåringen Mary Godwin.
Varför inte se vem som kan skriva den läskigaste ovädersnovellen? föreslog hon.
Vem som vann tävlingen vet vi inte, men Mary (som året därpå gifte sig med en skald som hette Shelley och tog dennes efternamn) skrev en historia om en forskare, som hette Frankenstein och skapade ett fruktansvärt monster.
Romanen om Doktor Frankenstein publicerades två år senare och blev stilbildande för skräcklitteraturen.
Ur filmen Frankenstein med Boris Karloff.Bild: Filmbolaget
Även för klimatforskare är följderna av Tamboras utbrott ett tacksamt studieobjekt.
– Vid så kraftiga vulkanutbrott kan plymerna stiga tjugo, trettio, upp till fyrtio kilometer. Då hamnar de i den del av atmosfären som kallas stratosfären, där det varken finns moln eller nederbörd och vindarna ser annorlunda ut. I sådana fall kan askan och svavlet spridas över hela jorden och påverka klimatet under flera år.
Det säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet.
– Vid mindre kraftiga utbrott stannar askan och gaserna i den lägre delen av atmosfären, troposfären, där det vi kallar väder finns. Moln, regn och vindar för ner askan snabbt, inom några veckor.
Ett exempel på det sistnämnda är den isländska vulkanen Eyjafjallajökulls utbrott 2010, som visserligen slog ut flygtrafiken i nordvästra Europa under några veckor men inte fick några långvariga följder.
Det isländska utbrottet hade styrka fyra på en åttagradig skala. Tambora var en sjua. Hur sannolik är en upprepning av det?
Ett sällsynt fall, svarar klimatforskaren.
– Tamboras utbrott uppskattas till det starkaste på tvåtusen år, säger Markku Rummukainen.
Dessutom inträffade det i tropikerna, ett villkor för att ett vulkanutbrott ska få globala verkningar. Luftströmmarna i stratosfären gör nämligen att de utslungade massorna sprids från ekvatorn mot polerna. Askan från ett isländskt vulkanutbrott sprider sig därmed inte lika mycket.
Ingen stor risk för ett tjugohundrafrösihjäl alltså. Tvärtom. Det är en helt annan "skräcksommar" som enligt klimatforskarna kommer att upprepas i framtiden: den som inträffade på kontinenten för tretton år sedan.
Den värmebölja som plågade sydvästra och centrala Europa från juni till augusti 2003 var på många håll den värsta som någonsin registrerats. I Genève låg temperaturen över 40 grader och den schweiziska sommaren var lika het som i Rio. I Frankrike avled fjortontusen människor av värmen; totalt beräknas värmeböljan ha krävt mellan trettiotusen och femtiotusen liv. Skördarna skadades, tjugofemtusen skogsbränder registrerades och Alpernas glaciärer krympte med tio procent. Inte på femtio år hade Europa drabbats av en så förödande naturkatastrof.
Ett solrosfält väster om Belgrad i Serbien, sommaren 2012. Det året var den varmaste sommaren och den värsta torkan i regionen på nästan 40 år. Hettan förstörde grödor i regionen som redan var hårt drabbad av den ekonomiska krisen.Bild: Darko Vojinovic
Efter år 2050 kommer två av tre somrar i Europa att vara lika heta som skräcksommaren 2003, slog brittiska klimatforskare fast i en rapport nyligen.
Om femtio år kommer den genomsnittliga sommaren att vara varmare än någon sommar dagens mänsklighet har upplevt, varnade en annan rapport som publicerades i juni.
Orsaken är utsläppen av klimatpåverkande gaser i atmosfären.
– Just dessa studier bygger på att utsläppen tillåts öka i samma takt som nu. Men det kan också bli mindre. Ju mer vi släpper ut desto fler framtida somrar kommer att överträffa allt vi varit med om hittills, säger Markku Rummukainen.
Efter 2061 kommer nio av tio somrar i Syd- och Centraleuropa att slå dagens värmerekord, beräknar amerikanska NCAR (National Center for Atmospheric Research).
Om utsläppen snart börjar minska kan vi komma undan de värsta scenarierna.
Den skandinaviska sommaren väntas inte gå ett lika dramatiskt öde till mötes. Varför?
För att norra Europa är fuktigare, förklarar klimatforskaren:
– Vi har mer fukt i marken än Sydeuropa. Det går åt energi för att dunsta vatten till vattenånga, vilket har en avkylande effekt.
– När temperaturen stiger ökar avdunstningen. I Sydeuropa beräknas dessutom sommarnederbörden minska. Ju mindre fukt som finns att tillgå, desto snabbare upphör den avkylande effekten och det blir snabbt fart på sommartemperaturerna, säger Markku Rummukainen.
Framtida höjningar av sommartemperaturen blir därmed starkare i södra och centrala Europa. Men de kommer att slå igenom i Skandinavien också. Redan idag är den svenska sommaren både längre och varmare än förr, visar SMHI:s statistik (se diagrammet).
– Vad vi ser är en allmän höjning av medeltemperaturen. Det är oftare varmare än det gamla genomsnittet, säger Markku Rummukainen.
Dessutom kommer den svenska våren tidigare än förr.
– När det gäller vind ser vi ingen märkbar förändring, men nederbörden har ökat.
Visserligen bjuder det svenska sommarvädret på stora kontraster. Luftströmmar kan skifta snabbt och skillnaden mellan norr och söder vara stor, liksom mellan olika somrar. Varken årets eller fjolårets sommarväder har varit påfallande varmt. Men nutidens kalla dagar är inte lika kalla som förr, och den långsiktiga trenden går uppåt.
– Den allmänna temperaturhöjningen sammanfaller med den successiva globala uppvärmningen, både i tid och storlek. Det är väldigt osannolikt att de förändringar vi sett bara skulle bero på naturliga variationer. Sannolikt är det en faktor som påverkar, säger Markku Rummukainen.
Bild: Hussein El-alawi
Den globala uppvärmningen orsakas av klimatpåverkande gaser i atmosfären. Även i Sverige väntas de göra sommarvädret varmare framöver. Vintrarna blir mildare och skyfallen ökar. Om inte...
– Om utsläppen snart börjar minska kan vi komma undan de värsta scenarierna, säger Markku Rummukainen.
Han har medverkat i FN:s klimatpanel IPCC och deltog i Sveriges delegation vid det stora klimatmötet i Paris i vintras. Där enades länderna om att den globala temperaturökningen ska hållas under 2 grader, helst stanna vid 1,5 grader.
För att uppnå detta krävs dådkraftiga beslut. Stora investeringar i förnybar energi i stället för kol, olja och naturgas. Samt ändringar i dagens konsumtionsmönster.
Och chanserna? Markku Rummukainen garderar.
– Vi ser starka tecken på att man verkligen vill minska utsläppen. Men vi har ännu inte sett effekterna av det. De globala utsläppen har inte börjat minska än.
Klimatfrågan är ett komplicerat ämne. Men den kan ändå sammanfattas i fyra enkla punkter där "kunskapen är robust", som Markku Rummukainen uttrycker det:
1 Klimatet förändras.
2 Vi människor är den huvudsakliga orsaken.
3 Klimatfrågan kommer att påverka oss alla.
4 Vi kan påverka utvecklingen.
I Bad Tennstedts brunnspark finns numera ett minnesrum över skalden Goethe och hans frusna sommarvistelse 1816. Besökare kan dessutom bada i en bassäng med svavelhaltigt vatten – som garanteras vara iskallt året runt.
Gå till toppen