Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Nya Bournefilmen greppar om för mycket

Actionthriller

Fjärde gången gillt. Matt Damon spelar Jason Bourne som återigen försöker pussla ihop sitt förflutna som agent.Bild: UIP

Jason Bourne

USA 2016. Regi: Paul Greengrass. Skådespelare: Matt Damon, Julia Stiles, Alicia Vikander, Tommy Lee Jones, Riz Ahmed, Ato Essandoh. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.03.
Nästan tio år efter ”The Bourne ultimatum” skakar regissören Paul Greengrass och stjärnan Matt Damon nytt liv i sin stilbildande franchisesuccé. På gott och ont påverkade originaltrilogin actiongenren så fundamentalt att ett frenetiskt klippningstempo mellan fladdriga handkameratagningar blev en världsplåga. Många filmer tappade bort såväl spänningen och rumsuppfattningen som sammanhanget i de bildfrenetiska fontänorgasmerna.
Greengrass styrde däremot alltid publiken med fast kurs från första till sista filmrutan genom en obruten serie thriller- och actioninslag. Det är också den stora behållningen med bioaktuella ”Jason Bourne”, en på många sätt mästerlig uppvisning i ekonomiskt berättande. Varje detalj har en funktion, lägger en bit till den mosaik som bygger handlingen. Den åskådare som kastar ett getöga på popcornen riskerar att missa något väsentligt.
Haltande är emellertid den psykologiska dimensionen, vilket är särskilt anmärkningsvärt eftersom det saluförs som den nya attraktionen. På affischerna står ”You know his name” och i trailern laddar man för huvudpersonens konfrontation med sitt förflutna och verkliga jag. Ändå lär vi (och han) knappast känna David Webb, personen bakom fältagentidentiteten Jason Bourne.
Redan i öppningen får vi bara en vag uppfattning om hur vår åldrande antihjälte överlevt det senaste decenniet. Han tycks hanka sig fram på illegala MMA-fajter i forna Jugoslavien, märkligt nog utan kroppsliga skador och utan att hamna på kant med den organiserade brottslighet som brukar stå bakom sådana arrangemang.
Under en våldsam demonstration på Syntagmatorget i Aten möter han ex-kollegan Nicky Parsons (Julia Stiles), också hon på rymmen från CIA, för att på nytt dras in i en kraftmätning om kontrollen över sitt liv och sin identitet med tidigare arbetsgivaren.
Nya motståndare i CIA-toppen är den ärrade veteranen Dewey (Tommy Lee Jones) och hans lärling, cyberspecialisten Heather Lee (Alicia Vikander), samt deras handgångne yrkesmördare, kallad ”The Asset” (Vincent Cassel).
I en snabbt tecknad bakgrundshistoria om Webb/Bournes far, dennes inblandning i hemliga operationen Treadstone och mystiska död i ett bilbombsattentat i Beirut inför sonens ögon ska vi förstå att den professionella tvekampen nu blivit mer personlig än tidigare. Det är den på flera plan eftersom Bourne även blir en bricka i ett internt, shakespeareskt maktspel på CIA.
För samtliga inblandade får vi dock veta för lite för att lyfta filmen från fingerfärdig actionthriller till fullödig tragedi. Vem var egentligen David Webb? Vem är Heather Lee och hur fick hon sin position under Deweys chefskap?
Och varför gör man den i sammanhanget så viktige Aaron Kalloor (Riz Ahmed), skapare av sociala mediejätten Deep Dream, till enbart en marginalkrumelur? ”Jason Bourne” är uppenbarligen ett försök att exploatera Snowden-affären och de heta diskussionerna om olika internet-jättars mer eller mindre hemliga samarbeten med NSA, CIA och andra amerikanska underrättelsetjänster.
Men kanske har man här greppat om för mycket och tvingats klippa bort stora delar ur de olika handlingstrådar som nu hänger som avklippta stumpar, kanske tänker man vidareutveckla saknade delar i kommande filmer.
Hur som helst stannar den nu bioaktuella filmen vid ett elegant marionettspel med nagelbitande actioninslag. Överlägset det mesta i genren, men frustrerande nog inte så fulländat som det skissartade manuset låter oss ana att det kunde ha blivit.
Gå till toppen