Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: ”Ynkligt om ett rikt land som vårt inte kan skapa ett modernt järnvägsnät”

Detta höghastighetståg trafikerar sträckan Peking–Shanghai.Bild: AP Photo
Uppväxtåren vid södra stambanan och järnvägsknuten Hässleholm fångade tidigt min fascination och intresset för tåg och järnvägstransporter. Åtskilliga skoldagar under 1970-talets högstadietid avslutades på stadens järnvägsstation där jag drömde mig bort bland tågen och deras passagerare från när och fjärran.
Internationella ligg- och sovvagnar väckte extra stor nyfikenhet och jag minns hur jag fantiserade om destinationer långt bortom barndomens egna nordskånska horisont.
Men tiderna förändras och till skillnad från nordamerikanska tågbolaget Amtraks många sovvagnsdestinationer är märkligt nog, i dessa tider av global uppvärmning och larm om växthuseffekten, är trenden vikande inom EU.
Ja, i Europa läggs allt fler nattåg ner, vilket endast gagnar miljöbelastande flygtransporter. Med nya sovvagnståg skulle höghastighetsbanor utnyttjas fullt ut även nattetid. Tänk tanken att krypa till kojs här i Skandinavien och vakna utvilad nästa dag i exempelvis Berlin, London, Rom, Madrid eller Paris.
När förra regeringen med Moderaterna i spetsen lanserade Sverigebygget var satsningen på tusentals nya bostäder en viktig del, men också att modernisera den mer tätbefolkade delen av landet. Och i stället för att under valet bedriva populism och försöka knipa billiga poäng så sköt nuvarande regering inte Alliansens storprojekt i sank, utan tog samhällsansvar genom att utveckla och driva projektet vidare.
Sveriges järnvägar har tjänat oss väl, men efter åratal av misskötsel och slopande av löpande underhåll så har vi idag en järnväg i ganska miserabelt skick och detta på ett minst sagt överbelastat system.
Ett dubbelspår har ungefär lika stor kapacitet som en tolvfilig motorväg, men att blanda långsamtgående godståg med allt snabbare persontåg innebär stora problem med förseningar och störningar som följd.
Dagens ohållbara situation skulle effektivt åtgärdas med ett nytt separerat höghastighetssystem för framför allt persontåg. Detta skulle därmed avlasta de mest trafikerade stambanorna och innebära betydligt snabbare persontransporter och stora fördelar för bland andra pendlare, men också frigöra betydligt mer utrymme för godståg på övriga spår. Betydligt mer gods via järnväg skulle innebära färre lastbilar på våra vägar, vilket därmed både innebär färre antal svåra trafikolyckor, mindre vägslitage och tidsödande vägarbeten. Mer gods på räls innebär också en bättre miljö, alltså renare luft att andas.
Efter åratal av diskussioner och utredningar är det alltså hög tid att spaden kommer i jorden för byggandet av ett nytt modernt och mer tidsenligt järnvägsnät. Men det är viktigt att detta finansieras utanför de vanliga ramarna så att inga resurser tas från dagens hårt belastade spårsystem, som i stället måste återupprustas eller åtminstone få ett underhåll värt namnet.
Kunde 1800-talets Fattigsverige finansiera dagens viktiga stambanor, som i allra högsta grad bidrog till att sätta fart på utvecklingen och lyfta landet ur fattigdom, vore det höjden av ynkedom om vi som idag är ett av världens rikaste länder inte skulle klara av att både sköta underhåll och skapa ett modernt och tidsenligt järnvägsnät.
Höghastighetsbanor ger stora restidsförkortningar och därmed ett rundare Sverige, vilket naturligtvis innebär större möjligheter för pendlare och övriga resenärer. Att på viktiga knutpunkter och i större städer kunna byta till bekväma höghastighetståg, skulle innebära ökade valmöjligheter och fördelar för många resenärer. Men också resultera i en bättre miljö för dig, mig och oss alla.

Peter Lundh

Trots stort tågintresse har mångsysslaren Peter Lundh inte varit verksam inom järnvägsbranschen.
Läs också Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen