Kultur

Ensamma kreatur – inte så kul

Är djuren verkligen lyckliga när de får sköta sig själva?Bild: Universal Pictures

Husdjurens hemliga liv

3D. Regi: Yarrow Cheney, Chris Renaud. Svenska röster: Erik Haag, Fredde Granberg, Maria Möller. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.31
Teamet bakom de två ”Dumma mej”-filmerna är tillbaka med en ganska fartfylld historia om några husdjur på vift i New York. Traditionellt har djurgäng i animerad film bestått av sköna grabbar, eventuellt flankerade av en söt kvinnlig figur, men det har blivit bättre.
I ”Husdjurens hemliga liv” finns åtminstone ett par kvinnligt definierade djur med karaktär.
I centrum står dock den lilla hanhunden Max, som blir svartsjuk när matte tar hem den stora kaxiga jycken Duke från ett hundstall. Under en promenad lurar Duke ut Max på stan, och där börjar äventyret.
De möter gangsterkatter i en gränd, haffas av hundfångare och hamnar så småningom på kollisionskurs med en grupp rebelldjur som hatar människor sedan de ”kastats bort som sopor” av sina ägare. Det blir action, komik och festliga figurer, kryddat med för berättelsen omotiverade, men riviga, scener där djuren gör sådant som frossar i en korvfabrik till tuff musik.
Referenserna till annan animerad film är många, och det hela är rätt underhållande och välgjort.
Tyvärr vilar storyn på en trist premiss. Allt spännande drar igång när djuren är ensamma hemma, vilket de är varje dag i många timmar. De flesta av dem är olyckliga över det, men filmen konstruerar en förljugen fantasi där det ändå går fint att lämna djur utan sällskap från soluppgång till solnedgång.
”De har sitteget liv när vi är borta”, är budskapet, när ganska många djur i verkligheten faktiskt ligger passiva i ensamhet alldeles för mycket. Jag måste medge att jag inte riktigt kommer över det här, och att det färgar mitt betyg på filmen.
Läs alla artiklar om: Filmhelgen vecka 31
Gå till toppen