Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Folkfest bland bucklig plåt och motorer

Sissela Hansen lever för folkrace. Hon tillsammans med en hel drös av människor med samma passion tillbringar helgen på Svampabanan i Tomelilla - där Sveriges största folkracefestival pågår. - När andra bokar utomlandsresan lägger vi pengarna på tävlingar och på våra bilar.

Sissela Hansen, 25 år, tävlar för Svedala motorklubb. Sedan 15 års ålder har hon sysslat med folkrace. I årets Svampafestival på Svampabanan i Tomelilla är damklassen större än någonsin.Bild: MATHILDA AHLBERG
Folkracetävlingen Svampafestivalen bara växer och växer - vilket inte är så konstigt. Första tävlingen på Svampabanan i Tomelilla kördes 1982 och i dag är Svampafestivalen en av Sveriges största festivaler sett till antalet startande.
Och i år är damklassen större än någonsin tidigare.
- Det har inte varit sådant intresse från tjejer tidigare, men något hände med årskullarna efter mig, säger Sissela Hansen.
Sissela Hansen är 25 år gammal, kör för Svedala motorklubb - och har kört folkrace i tio år. Så fort hon passerade 15 år skaffade hon folkracelicensen. Hon har det i blodet, racingen alltså, hennes pappa kör och storasyster Angelica likaså.
- Men mamma vågar inte. Men hon och mormor brukar följa med, mormor tycker det är kul att kolla.
Folkrace är en livsstil. Du lever och arbeta för racingen. Runt omkring på anläggningen till Svampabanan står husvagnarna tätt bredvid servicebilarna- här bor du hela tävlingshelgen. Sover, äter och umgås med likasinnade. Vänner och familjer, unga och gamla.
- Vi lägger semestern efter tävlingarna. När andra bokar utomlandsresan lägger vi pengarna på tävlingar och på våra bilar, säger Sissela Hansen.
Stämningen är hjärtlig, det är inte svårt att trivas - heller inte för någon som normalt står utanför folkracevärlden.
- Alla känner alla här. Man lånar verktyg från varandra. Det är som en tyst överenskommelse. Alla servicebilar är öppna och plånböckerna ligger framme, säger Sissela när hon ska beskriva charmen med folkrace.
Det handlar om passion, om att ha en sann kärlek till rostet - för det är ingen billig sport att syssla med.
- Nej, så är det ju. Vi jobbar och alla pengar trycker vi in i det här. Det går att få sponsorpengar, men då måste man kunna prata för sig. I Rallycross som min syster kör finns det mer pengar, men här finns inga prispengar ens.
Däremot utses och prisas den bästa byggda bilen varje år.
Med brandsäkra skor och overall tar Sissela plats i bilen, en Opel Calibra, redo att köra sitt första heat för dagen. Hon kör in som trea och har efter två heat fem poäng, allt handlar om att få så låg poäng som möjligt. Hon får en kram av sin pappa, som ansluter till depån tillsammans med andra familjemedlemmar - han verkar nöjd.
- Det finns egentligen ingen taktik, det handlar bara om att vara först. Man får inte köra in i andras bilar med flit, sabba med flit, det ska man undvika men det händer ju ändå, säger Sissela.
Det går ganska brutalt till på banan, men vid sidan av så är alla vänner med varandra - i sann sportsmanshipsanda.
Sissela är aldrig rädd när hon kör, men smått skakis direkt efteråt.
- Bältet sitter hårt och man sitter stadig, så det är en lättnad att kliva ur bilen. Det blir också ett adrenalinpåslag så klart, säger Sissela, som turligt nog aldrig kommit till skada.
- Nej, och de sa till mig på mitt arbete, inför min semester, att de inte ville se mig här, skrattar Sissela, som till vardags arbetar som röntgenundersköterska på akuten i Malmö.
Gå till toppen