Kultur

Hon hittade kärleken i en buske

Emmy Abrahamson hörde en röst som frågade efter klockan. Hon vände sig om och såg en man, smutsig och illaluktande. Vad som hände sedan var så storartat att hon nu har förvandlat historien till en roman.

Författaren Emmy Abrahamson satt på en bänk i Amsterdam när hon mötte sitt livs kärlek. ”Fastän allting var så fel med honom hade jag bara inget val - på det bästa sättet”, säger hon.Bild: Anna Wahlgren
Vinden dansar sakta mellan trädtopparna medan solens strålar värmer barnen som leker på gräsmattan. Til och Desta heter de glada tvillingarna som pockar på sin mors uppmärksamhet.
– De kallar boken ”Pappa bor i en buske”. Vi har sagt att pappa bodde i en buske och att vi blev kära i varandra. De blir väldigt glada av att höra det, säger Emmy Abrahamson.
Förutom att vara barnens mor är hon författare, regissör och före detta skådespelare. Hennes nya bok ”Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske” är visserligen en roman, men handlar om hur hon och maken fann varandra. En annorlunda historia som väcker känslor.
– Jag märkte att alla blev så glada när de hörde hur vi hade träffats, när vi var på fester sa de: ”Emmy, kan du inte berätta hur du och Vic möttes?” Det blev en anekdot som jag alltid var tvungen att berätta. Sedan minns jag att någon sa: ”Den boken skulle jag vilja läsa.”
”Jag upptäckte att jag inte ville synas, så med böckerna har jag upptäckt min röst”, säger Emmy Abrahamson som började sin karriär som skådespelare.Bild: Anna Wahlgren
Långt innan Emmy Abrahamson började skriva var det teaterns värld som fascinerade henne. När hon var 18 år bestämde hon sig för att åka till London och gå på scenskola.
– Omedelbart insåg jag att jag inte gillade när andra tittade på mig. Och att de andra eleverna var hemska, själviska människor, som jag inte ville umgås med, haha.
Istället valde Emmy Abrahamson att regissera och undervisa i teaterkonsten. Detta gjorde hon bland annat i Wien, där hon bott i omgångar som både barn och vuxen. Hennes far, journalisten Kjell Albin Abrahamson, var utrikeskorrespondent och stationerad i bland annat Österrike. Under sin tid i storstaden fick hon, trots sin olust för skådespelandet, huvudrollen i en nederländsk tv-film och åkte till Amsterdam. Det var för tio år sedan och blev början på en kärlekshistoria hon aldrig hade föreställt sig.
Omslagen till Emmy Abrahamsons böcker är prydligt upphängda inne på kontoret.Bild: Anna Wahlgren
Emmy Abrahamson satt på en parkbänk och väntade på sin regissör. Helt plötsligt hörde hon en manlig röst och vände sig om. Hon fick då syn på en lång kille med smutsiga naglar.
– Han frågade vad klockan var, precis som i boken. Vi hade faktiskt en klocka framför oss, så jag vet att vi träffades tio i sju den 24 september 2006. Han höll i en attachéväska, så som galna människor gör. Ingen har ju attachéväska nuförtiden.
Vic Kocula, som killen visade sig heta, hade fått kontakt med några som sålde biljetter till pubrundor och fick möjlighet att göra samma sak. Att fråga efter klockan var för honom bara en öppningsreplik. Han hade sett en snygg tjej och ville helt enkelt prata med henne. Efter tio minuter var de tvungna att gå skilda vägar.
– Han sa: ”Samma bänk klockan tre på lördag”, och sedan gick han sin väg, minns Emmy Abrahamson.
Killen hon hade träffat var 24 år, hemlös och luktade illa. Men han var charmig, självsäker och snygg. Och hade de vackraste bruna ögon.
– Jag kunde inte säga nej, han var den mest fantastiska person jag någonsin hade träffat.
Men så kom han, tjugo minuter sent, på en barncykel och ville kolla om jag var där. Nu inser jag att det var ett prov för att testa hur allvarlig jag var. Han hade kommit sent med flit, skitstöveln!
Lördagen kom och Emmy Abrahamson väntade på bänken, som avtalat. Vic Kocula syntes inte till.
– Men så kom han, tjugo minuter sent, på en barncykel och ville kolla om jag var där. Nu inser jag att det var ett prov för att testa hur allvarlig jag var. Han hade kommit sent med flit, skitstöveln!
Denna gång varade mötet i hela sex timmar. Promenader, picknick, prat. Kärleken hängde i luften. Vic Kocula avslöjade att han bokstavligt talat bodde i en buske. Tygstycken skymde insynen och skyddade honom från gatans faror. Killen var raka motsatsen till den österrikiske affärsman som Emmy Abrahamson drömde om. Men kemin stämde och gick inte att motstå. Vic var dessutom polsk-kanadensare, något som Emmy Abrahamson kunde relatera till då hon har en polsk mamma.
När filminspelningarna var över åkte hon motvilligt tillbaka till Wien. Vic Kocula hamnade, enligt egen utsago, i fängelse för att ha stulit en fryst kyckling – men släpptes med löftet att aldrig återvända. Med en tågbiljett och Emmy Abrahamsons telefonnummer som enda bagage begav han sig till Österrike.
– Jag hoppades att han skulle följa efter mig, men tanken var också galen. Jag minns att det var en måndagsmorgon och jag skulle precis gå och undervisa i engelska när han ringde och sa: ”Jag är här nu.”
”Vi är sådana motsatser. Han är den coola killen jag aldrig fick i skolan”, säger Emmy Abrahamson om sin make Vic Kocula.Bild: Privat
Sedan dess har paret levt ihop. Många tycker säkert att det är otroligt självsäkert och modigt att åka iväg för att leta upp en kvinna man knappt känner. Men för Vic Kocula är det inte något märkligt.
– Jag tror att det är det enda sättet att vara på, även om du inte är självsäker. Intalar du dig själv att du är det kommer folk att se dig som det. Man måste veta vad man vill och hur man får tag i det, det gör livet mycket enklare, säger Vic Kocula.
Han avslöjar att det bara tog några månader innan han visste att Emmy var den han ville gifta sig med.
– Man kommer till en punkt då man bara inte kan föreställa sig att vara med någon annan. Hon dömde mig inte och gillade mig för den jag var.
Efter två år gifte sig Emmy Abrahamson och Vic Kocula på slottet Belvedere i Wien.Bild: Privat
Han berättar hur han lämnade ett jobb på en flyttfirma i Kanada för äventyr i Europa. Han var ung och ville uppleva saker. Efter mycket luffande och festande tog pengarna slut och han beslöt sig för att se hur länge han kunde klara sig. En uppväxt i ett tufft område gjorde att Europas gator inte kändes lika farofyllda. För att stå ut i fem månader tog han till alkohol och droger.
De som tittar snett på en för att man ser lite skabbig och skitig ut, de vill man ändå inte prata med. Jag har inte tid för skitsnack.
– Om jag gick in i en affär och någon iakttog mig spelade det ingen roll för mig. De som tittar snett på en för att man ser lite skabbig och skitig ut, de vill man ändå inte prata med. Jag har inte tid för skitsnack.
Just den självsäkra attityden menar Emmy Abrahamson kan skrämma iväg en del. En hemlös person ska per definition inte vara självsäker, påpekar hon. Flera av hennes vänner blev chockade över att hon kunde bli tillsammans med en man som Vic och sa upp bekantskapen.
– Vic sa att jag inte borde bli ledsen, men jag blev det. De var ju mina vänner. Fast då kanske de inte var så bra kompisar, säger Emmy Abrahamson och tittar ner i bordet.
”Jag var jätteledsen när vi flyttade och saknar fortfarande Wien. Jag har inte varit tillbaka på åtta år”, säger Emmy Abrahamson om sin före detta hemstad som hon nu planerar att besöka igen med dottern Desta.Bild: Anna Wahlgren
Emmy Abrahamson skämdes också för sin pojkvän. Inte bara på grund av att han hade tillbringat fem månader i en buske utan även på grund av hans brist på utbildning. Hon framhäver hur hon påverkades av sin miljö som bestod av snobbiga vänner och en akademisk familj.
Vic Kocula minns hur oroliga hennes föräldrar var till en början.
– Jag tror inte ens att hon sa till dem att jag var hemlös, de visste bara att någon polack hade flyttat in hos henne. Hennes pappa trodde säkert att jag var en av de män som springer runt och ger kvinnor aids. Och hennes mamma var säker på att jag skulle stjäla videospelaren, eftersom jag var polack, trots att hon också var det. Men så fort de träffade mig insåg de att jag inte var så hemsk trots allt. Jag hade också varit livrädd om min dotter hade tagit hem en hemlös kille.
Att göra slut var aldrig något alternativ. Istället höll de fast vid kärleken och Emmy Abrahamson fick en annan syn på hemlösa.
– Innan tänkte jag att de på något vis måste ha förtjänat det. Vic var den första jag träffade som hade valt det livet, eftersom det var det lättaste för honom. Speciellt i de här flyktingtiderna tycker jag att vi är väldigt snabba att döma fastän vi inte känner till någons bakgrund. Man ska vara öppen och våga prata, för man vet aldrig vad som kan hända.
Äktenskap och barn, till exempel. För att göra historien ännu mer sagolik ägde bröllopet rum på slottet Belvedere i Wien. En kärlekshistoria värd en Hollywoodfilm, skulle man kunna tänka. Inte helt omöjligt, även om den amerikanska drömfabriken inte har knackat på dörren än. Den svenska filmbranschen har dock visat intresse. Om historien kommer till vita duken får framtiden utvisa. Skulle USA kalla får gärna skådespelaren Adam Driver, från ”Girls” och ”Star wars”, spela Vic, tillägger Emmy Abrahamson.
Sedan i april finns berättelsen i alla fall i bokform. ”Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske” har blivit så väl mottagen att den nu också kommer att ges ut av det stora förlaget Harper Collins i USA och andra engelskspråkiga länder.
– På ett sätt vill jag bara gömma mig under sängen, det är för mycket. Men det känns helt fantastiskt, säger Emmy Abrahamson och skruvar på sig.
Jag ser humor som en sköld mot livets hemskheter. Man kommer alltid att vara besviken, men om man kan skratta när man borde gråta, då överlever man. Det har Vic lärt mig.
Hon förklarar hur Vic Kocula har lärt henne att inte ta sig själv på så stort allvar. Istället försöker hon bara att skratta åt all uppmärksamhet och vara glad.
Boken reflekterar hennes goda humör genom en stor portion humor. Emmy Abrahamson förklarar att hon alltid trodde att hon skulle bli en allvarlig deckarförfattare. Men när hon skrev sin första roman, för sex år sedan, insåg hon att hon hade mycket lättare för att använda sig av en lättsammare ton.
– Jag ser humor som en sköld mot livets hemskheter. Man kommer alltid att vara besviken, men om man kan skratta när man borde gråta, då överlever man. Det har Vic lärt mig. I trettio års tid var jag väldigt humorbefriad och vågade inte vara rolig för att jag tänkte att min röst inte betydde någonting. Jag tror att många unga kvinnor känner så, att det de känner och vill inte har någon betydelse.
Den nya romanen bygger på verkligheten och skillnaderna är små.
– Julia är en ganska överdriven version av mig själv, men hon är jag. Mitt mellannamn är Julia.
Det finns ju inget tråkigare än självbiografier och att lyssna på någon annans barndom. Kan du inte bara skippa fram till att du var tjugo och låg med en massa killar, liksom?
Det finns en anledning till att Emmy Abrahamson inte har valt att skriva en ren självbiografi.
– Jag måste inte hålla mig hundra procent till sanningen och kan ta ut svängarna lite. Det finns ju inget tråkigare än självbiografier och att lyssna på någon annans barndom. Kan du inte bara skippa fram till att du var tjugo och låg med en massa killar, liksom?
Trots det är majoriteten av karaktärerna och dialogerna tagna ur det verkliga livet. Författaren påpekar att hon har för dålig fantasi för att komma på något helt nytt. Att varje gång hon försöker skriva en påhittad historia inser hon att den redan är en känd klassiker. Bättre då att hålla sig till sitt eget liv, menar Emmy Abrahamson.
Vic Kocula har lärt Emmy Abrahamson att inte ta sig själv på så stort allvar vilket uppskattas mycket av barnen Til och Desta.Bild: Anna Wahlgren
Sedan två år tillbaka bor paret med sina två barn i Emmy Abrahamsons gamla barndomshem på Österlen. Hon har de senaste åren kunnat leva på sitt författarskap och skrivit fyra ungdomsböcker, varav ”Only väg is upp” nominerades till Augustpriset 2012. Och Vic Kocula, han har utbildat sig till maskiningenjör och åker dagligen till ett jobb han älskar.
– Vi hade det i många år så ekonomiskt tufft när jag försörjde oss bägge två, att det nu känns som att vi äntligen kan njuta av livet för första gången på tio år. Allt är inte en kamp längre, säger Emmy Abrahamson.
Saknar du ibland de möten ni hade i början?
Jag tror att varje småbarnsförälder gör det. Det var därför det var så roligt att skriva den här boken, eftersom jag var tvungen att tänka tillbaka på den där tiden när Vic och jag förälskade oss. Det var en väldigt spännande och sexig tid. Vi saknar att inte vara bundna av rutiner. Men samtidigt är jag överlycklig just nu och så nöjd med mitt liv.
Och vad tänker Vic Kocula?
– Mitt liv är fantastiskt. Jag har en vacker fru, två vackra barn och ett vackert hus. Jag tror inte att det kan bli bättre.

Emmy Abrahamson

Ålder: 39 år.
Familj: Maken Vic Kocula, 34 år, och tvillingarna Til och Desta, 5 år.
Bakgrund: Bott i bland annat Wien, Moskva och London. Arbetat som skådespelare och regissör. Startade The International Theatre of Malmö 2009. Nu författare på heltid. Skrivit ungdomsromanerna ”Min pappa är snäll och min mamma är utlänning” (2011), ”Only väg is upp” (2012, nominerad till Augustpriset), ”Stjäla the show” (2013) och ”Make it stort” (2014).
Aktuell: Med sin första vuxenroman ”Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske”.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen