– Det här sker hela tiden. Mörkertalet är stort och jag får bara höra om en bråkdel, säger Lisa Green, samordnare mot människohandel i Skåne, som arbetar på uppdrag av både Malmö stad och länsstyrelsen i Stockholm.
De har körts runt i bil till olika kunder och tvingats till sex i rum eller i lokaler någonstans i Malmö.
I hennes dator finns de många olösta ärendena som rör misstänkt människohandel i Skåne. Sedan 2014 har hon fått in över 100 fall, varav drygt 40 rör barn. De flesta av dem misstänks på olika sätt ha utnyttjats för sexuella ändamål.
I flera av fallen har personal sett hur barnen blivit hämtade vid boenden om kvällarna av vuxna. Personalen har misstänkt att de har sålts i prostitution.
– De har körts runt i bil till olika kunder och tvingats till sex i rum eller i lokaler någonstans i Malmö. I något fall även på svartklubbar i centrala Malmö, säger Lisa Green.
I andra ärenden har barnen förts till Sverige och sedan blivit inlåsta lägenheter och sålts som sexslavar.
Barnen kan säga: “Jag har hållits inlåst i ett höghus i Malmö med röd färg”. Men när vi kontrollerar så kanske det inte finns ett rött höghus i det området. Det är svårt när det inte finns något att gå på.
Ofta kommer larmen från asylboenden som har fungerat som transitboenden där barnen bott under en begränsad tid.
Flera gånger har hon anmält händelserna till polisen. Men polisen utreder inte brotten. Inte ett enda fall har lett till åtal.
– Barnen har säkert blivit utsatta, men min uppgift är att prioritera, säger Leif Fransson biträdande chef på gränspolisen som fram till januari i år ansvarade för ärenden som rör människohandels inom region Syd.
– Vi har bestämt att vi bara arbetar med ett fall åt gången. De är komplicerade och tar mycket tid, säger han.
Hur många fall utredde ni under 2015?
– Jag är inte säker, men jag tror att det handlade om ett eller två stycken under förra året. Vi är tvungna att prioritera stenhårt om vi ska lyckas gå i mål, säger Leif Fransson.
Inget av de två fallen som polisen utredde 2015 handlade om barn. De ärenden som samordnaren Lisa Green anmäler har prioriterats bort. Enligt gränspolisen får utredarna för lite underlag för att kunna gå vidare.
– De kan säga: “Jag har hållits inlåst i ett höghus i Malmö med röd färg”. Men när vi kontrollerar så kanske det inte finns ett rött höghus i det området. Det är svårt när det inte finns något att gå på, säger Leif Fransson.
Men i Lisa Greens hög med olösta ärenden finns det fall där det har funnits konkreta uppgifter. Ett av dem handlar om fyra flyktingpojkar från Uganda.
Pojkarna har pekat ut och namngivit en man som de uppger har utnyttjat dem sexuellt och stulit deras id-handlingar. Personalen på boendet tror att övergreppen är organiserade.
I Lisa Greens anteckningar framgår det att gränspolisen till en början lovar att de ska hålla förhör med pojkarna, men meddelar till slut att man inte har tid, då de arbetar med ett annat ärende.
Flera gånger har polisen bett Malmö stads samordnare att hålla förhör med barnen för att ta fram mer information. Detta bekräftas också av Leif Fransson, biträdande chef på gränspolisen.
Men Lisa Green på Malmö stad tycker att det är en farlig väg att gå där kommunens socionomer ska göra polisens arbete.
– Vad har vi för erfarenhet att hålla polisiära förhör med barn om sexuella övergrepp, undrar hon.
Sedan 2014 har Lisa Green anmält cirka 40 fall till polisen där barn misstänks ha utsatts för människohandel. De flesta av fallen har skett i Malmö.
Men anmälningarna registreras inte av polisen.
Enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har polisen mellan åren 2012 till 2015 inte tagit emot en enda anmälan om människohandel mot barn under 18 år i Malmö.
Förklaringen, enligt Lisa Green, är att polisen inte hanterar anmälningarna som anmälningar. Istället tas många av dem emot som tips och syns därigenom inte i statistiken.
– Då kommer ju de här fallen aldrig till allmänhetens kännedom. Inte heller syns det att polisen misslyckas att utreda de här brotten, säger Lisa Green.
Sedan april i år har ansvaret för människohandel flyttats från gränspolisen till polisens utredningsenhet.
Då trodde Lisa Green att det skulle bli bättre, men hon blev besviken.
När ansvaret överfördes till den nya polisavdelningen fick två utredare följa med i flytten. De fem spanarna som jobbat under flera år blev kvar hos gränspolisen och har fått nya uppgifter.
– Mycket kunskap om hur man arbetar mot människohandel gick förlorad, säger Leif Fransson, biträdande chef på gränspolisen.
De två utredarna som ändå flyttades med har även de, till stor del fått andra uppgifter, enligt Leif Fransson. En av dem är utlånad till avdelningen för grova brott och den andra utredaren arbetar bara med människohandelsfall på halvtid.
Mattias Sigfridsson är chef för den nya polisavdelningen som bland annat ansvarar för människohandel.
– Just nu är det ingen som arbetar med människohandel, säger han.
Lisa Green får höra berättelserna, men blir uppgiven när hon förstår att barnen med största sannolikhet inte kommer få någon hjälp.
– Det är frustrerande och man vet att det antagligen inte kommer leda någonstans. De här barnen får ju ingen upprättelse, säger hon.
Frustrationen blev till slut så stor att Lisa Green och hennes kollegor inom det nationella teamet mot människohandel på länsstyrelsen i Stockholm förra året vände sig till rikspolischefen Dan Eliasson för att slå larm om hur polisen i Skåne gör sin prioritering.
I oktober kom ett tydligt besked i form av ett beslut från rikspolischefen.
I beslutsprotokollet pekar Dan Eliasson med hela handen och skriver att polisen ska "förstärka sin förmåga att bekämpa människohandel". I beslutet poängteras vikten av samverkan med länsstyrelsens experter på området.
Men när Lisa Green visar beslutsprotokollet för den nya polischefen Mattias Sigfridsson får hon samma besked som hon fått tidigare:
"Människohandelsärenden är inte något vi prioriterar".
– Ja, men så är det ju. Vi har inte förmågan att göra det just nu. Det finns ingen personal, säger Mattias Sigfridsson.
Det finns ett beslut från rikspolischefen att ni ska höja ambitionen på just de här brotten, varför gör ni inte det?
– Det är lika frustrerande för oss att vi inte har förmågan att göra vårt jobb. Det är jobbigt att vi prioriterar bort brott där barn tvingas till sex mot sin vilja. Det ger så klart en dålig signal till hela samhället.
Misstänkt människohandel mot barn som registrerats hos Malmö stad
2016 (tom juni) – 31 ärenden (varav 7 minderåriga)
2015 – 35 ärenden (varav 14 minderåriga)
2014 – 47 ärenden (varav 20 minderåriga)