Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Black Lives Matter har nått Sverige

De senaste åren har Black Lives Matter-rörelsen gett en ny energi åt kampen för svartas rättigheter i USA och den omfamnas nu också av svenska aktivister. Men perspektivet – att lyfta fram det pris som svarta betalar för att leva i ett rasistiskt samhälle – provocerar. Är Sverige redo att erkänna sin egen rasism mot svarta?

”No Justice - No Peace!” Black Lives Matter-demonstrationen i Malmö den 21 juli samlade ett par hundra deltagare.Bild: Eskil Fagerström
En varm sommarkväll i mitten av juli samlas ett par hundra personer på Möllevångstorget i Malmö för att lyssna till talare och artister. Kanske hälften har rötter i den afrikanska diasporan – är afrosvenskar – hälften är vita.
Uppflugen på sockeln till Axel Ebbes skulptur Arbetets ära står Josef Wolfugang Nielsen från danska Afro Empowerment Center. Hans tal skulle kunna vara hämtat direkt från Black Panther-rörelsens grundare Huey Newton eller Eldridge Cleaver.
– Systemet är riggat till förtryckarnas fördel, ropar Josef Wolfugang Nielsen.
– Massmedierna, polisen, politikerna, rättsväsendet … det är inte ni som kontrollerar dem. Det är makten. Och de ger er inte det skydd ni behöver, trots att det är er mänskliga rätt att få skydd.
– Om du inte kräver dina rättigheter, kommer du aldrig att få dem. Och det handlar om dig och dina barns liv. Får vi inte rättvisa, kommer det inte heller att bli någon fred, fortsätter han.
– Vi kommer att kräva rättvisa. Vi kommer att driva igenom rättvisa med alla till buds stående medel, säger Josef Wolfugang Nielsen.
Momodou Malcolm Jallow talar på Black Lives Matter-demonstrationen på Möllevångstorget den 21 juli.Bild: Eskil Fagerström
Publiken på Möllevångstorget kisar mot kvällssolen och ropar med i slagorden som kommer igen många gånger under kvällen.
– No Justice – No Peace!
– Black Lives Matter!
Bakom manifestationen står Afrosvenskarnas forum för rättvisa i Malmö. Ordförande i föreningen är Momodou Malcolm Jallow, vänsterpartistisk lokalpolitiker men också sedan många år engagerad i kampen för svartas rättigheter i Sverige.
Vi träffas på ett kafé ett par timmar innan. Född i Gambia, kom han till Sverige i slutet av 1990-talet. Till vardags jobbar han på Malmö högskola som handläggare.
– Black Lives Matter har vuxit snabbt. I nästan varje land i Europa hålls demonstrationer, liksom i Sydafrika och Brasilien.
Inom den långa, envetna kampen för svartas rättigheter står Black Lives Matter för ett nytt perspektiv, säger Momodou Malcolm Jallow.
– Fokus för Black Lives Matter är utsattheten, det pris svarta betalar för att leva i ett rasistiskt samhälle. Vi utsätts för mer våld och hot, vi diskrimineras på arbetsmarknaden, i skolan, inom vården, i kontakter med socialtjänsten och i politiken. Svarta upplever en stor otrygghet.
Det får vara ett slut på det nu, säger Momodou Malcolm Jallow.
– Tittar du på historien finns det ingen tid då svartas liv värdesatts lika mycket som vitas.
Momodou Malcolm Jallows tid som aktivist har till stor del ägnats att synliggöra och sprida begreppet afrofobi. Begreppet är ett sätt att med ett eget ord lyfta frågan om diskriminering av människor med afrikanskt ursprung, framför allt i Europa.
När Momodou Malcolm Jallow och andra svarta aktivister började använda termen för runt tio år sedan var den ganska okänt. Idag har ordet tagits upp av EU-institutioner och FN-organ.
– Det har varit väldigt mycket motstånd. ”Afro är ju en frisyr”, säger någon. ”Fobi är ju en irrationell sjukdom”, säger en annan.
– För mig är det viktiga att ordet är vårt eget. Att det kommer från svarta själva. Vi måste hitta ord och begrepp som vi själva skapar och fyller med mening.
Bild: Eskil Fagerström
I Sverige lever ungefär 180 000 svarta (eller afrosvenskar). Av dem är drygt hälften födda i Sverige. I hela Europa rör det sig om cirka 15-20 miljoner.
Svarta svenskars situation är speciell ut flera perspektiv. Elever födda i Afrika har lägst betyg i årskurs nio och är i minst utsträckning behöriga till gymnasiet.
Afrosvenskar får också minst ekonomisk utdelning av högre studier – till och med om de är födda och uppvuxna i Sverige.
Ungefär en fjärdedel av svenskarna födda i Afrika är arbetslösa och ytterligare en fjärdedel står helt utanför arbetsmarknaden. Det ger en förvärvsfreskens på runt 50 procent, vilket kan jämföras med cirka 90 procent bland infödda svenskar.
Svarta svenskar är också den grupp som är mest utsatta för hatbrott. Mellan 2008 och 2014 ökade antalet hatbrott om afrosvenskar med 40 procent. Dessutom är hatbrotten mot svarta mer våldsamma.
Vardagsrasismen mot svarta har också ett annat pris, argumenterar svarta aktivister. Framför allt har brittiska forskare kunnat belägga det psykiska pris svarta betalar för att leva i ett samhälle där man känner sig annorlunda, utsatt och otrygg - och som visar i sig i en högre förekomst av depressioner, schizofreni, högt blodtryck och hjärtinfarkt än i samhället i övrigt.
För att drabbas av de negativa hälsokonsekvenserna behöver man inte vara utsatt för direkt rasism, menar forskarna. Själva förväntningen om en rasistisk behandling är nog.
Momodou Jallow, aktivist för svartas lika rättigheter.Bild: Henrik Rosenqvist
Den afrosvenska gruppens kamp har de senaste åren tagit ganska säregna former. Framför allt har ett fåtal ”affärer” kommit att definiera bilden av den afrosvenska rörelsen.
I majoritetssamhällets ögon har afrosvenskarnas strider därmed ofta kommit att framstå som överreaktioner och pseudofrågor. Det gäller till exempel kritiken av Stina Wirséns barnbokskaraktär Lilla Hjärtat, flytten av seriealbumens Tintin i Kongo på Kulturhuset i Stockholm, frågan om GB:s glass Nogger Black – och förstås den både löjligaste och mest seglivade av alla frågor rörande synen på svarta i Sverige, frågan om chokladbollen som en gång benämndes med vad man i rörelsen kallar ”n-ordet”.
Oviljan att acceptera att afrofobi existerar, förnekandes av rasismen, handlar om makt. I det här fallet makten över kunskapsproduktionen. Det är den makten som de här frågorna handlar om.
Men det som kan tyckas som detaljer är deras av något större, resonerar Momodou Malcolm Jallow.
– Oviljan att acceptera att afrofobi existerar, förnekandes av rasismen, handlar om makt. I det här fallet makten över kunskapsproduktionen. Det är den makten som de här frågorna handlar om.
Svarta barn i Sverige ska inte behöva komma hem och önska att de vore vita och blonda, bara för att alla prinsessor och hjältar i filmer och böcker de ser är det.
Kort sagt: ”småsakerna” är inte småsaker. De är däremot de tydliga exemplen på hur synen på svarta som annorlunda och mindre värda befästs om och om igen.
– Svarta barn i Sverige ska inte behöva komma hem och önska att de vore vita och blonda, bara för att alla prinsessor och hjältar i filmer och böcker de ser är det.
Att bagatellisera de frågor svarta vill lyfta är en strategi för att behålla makten, resonerar Momodou Malcolm Jallow. En annan är att dra upp termen ”omvänd rasism”, det vill säga att påstå att de som påtalar att rasism existerar utgör de egentliga rasisterna.
– Det som är genomgående är att vi som är utsatta inte tillåts att definiera vår egen maktlöshet, inklusive vilka frågor som är viktiga för oss och vilka begrepp vi ska använda.
– Istället ska alla andra komma och berätta vilken kamp vi borde föra och på vilket sätt.
Kanske är insisterandet rätten till den egna erfarenheten som Black Lives Matter - och för den delen begreppet afrofobi - väckt sådant motstånd. Och kanske är det denna utmaning, att Black Lives Matter-aktivisterna inte köper någon annans beskrivning, som ligger bakom en del av den aggressivitet som rörelsen väckt till liv.
Momodou Malcolm Jallow är själv en veteran även i dessa sammanhang. Framför allt drabbades han hårt av hot i samband med rättegången med konstnären Dan Park 2014, då han blev något av en favoritspottkopp för rasistiska nättroll. Fortfarande finns långa nättrådar med falska rykten om honom, och han lever med skyddad adress.
- Jag vet inte hur många inlägg jag har tagit bort. De kallar oss en massa saker, säger att vi är rasister, hotar med grejer de ska göra. Det värsta är att det fungerar.
Inför demonstrationen på Möllevångstorget fylldes Afrosvenskarnas förening Forum för rättvisas Facebooksida med hat och hot.
– Jag vet inte hur många inlägg jag har tagit bort. De kallar oss en massa saker, säger att vi är rasister, hotar med grejer de ska göra. Det värsta är att det fungerar.
Natten före demonstrationen ringde två påtänkta talare till arrangören för att meddela att de hoppade av. De vågade inte.
– Varför behandlas vi så här? Jo, bara för att vi säger att vi svarta är lika mycket värda som alla andra.
En annan viktig del i Black Lives Matter och afrofobi-perspektivet är också den världsbild som finns i den afrikanska diasporan både i Europa och USA. För att förenkla: erfarenheten av att vara utsatt.
– Ja, absolut, säger Momodou Malcolm Jallow. Jag ser hur en svart minister i Frankrike, Christiane Taubira, kallas för apa och får bananer kastade efter sig. Jag ser hur talmannen i italienska parlamentet liknar den svarta ledamot Cecile Kyenge, vid en orangutang.
– För någon vecka sedan blev en svart man ihjälslagen i Italien, när han försökte försvara sin fru som blivit kallad apa av en nynazist. Eller ta fallet med Ahmed Hassan, femtonåringen som dödades av den här nazisten Anton Lundin på en skola i Trollhättan.
Svarta som drunknar i tusental på Medelhavet, svarta som skjuts i USA:s fattiga innerstäder, svarta som trakasseras av svensk polis, svarta som stängs ute från arbetsmarknaden.
Det hänger ihop, säger Momodou Malcolm Jallow.
– Vad har de här personerna gemensamt? Jo, de är svarta. Det är samma våld överallt.
Maria Dexborg från Afrosvenskarnas forum för rättvisa talar under Black Lives Matter-demonstrationen på Möllan.Bild: Eskil Fagerström
Demonstrationen på Möllevången går vidare. Talare efter talare tar vid. De små tjejerna som sitter vid skulpturens fot och håller skyltar med texterna ”Black Lives Matter” och ”End Police Brutality” väntar tålmodigt i värmen.
Längst fram i publiken håller en afrosvensk man en stor skylt med fotografier av alla de män och kvinnor som skjutits till döds av amerikansk polis sedan 2012. Det är dussintals ansikten.
Jag funderar över en vit, medelålders och medelklassig mans plats i sammanhanget. Vad betyder det när danska Josef Wolfugang Nielsen säger att svarta måste försvara sig med alla till buds stående medel? Vad betyder ropen på ”No Justice, No Peace?” Hur kan en idé formad i USA bli relevant i Sverige?
Black Lives Matters insisterande på den egna erfarenheten ger rörelsen dess styrka. Men kommer inriktningen att göra det svårare att bygga broar till det vita majoritetssamhället? Utan gehör hos vita makthavare är ingen förändring möjlig.
Maria Dexborg, talesperson för arrangerande föreningen Afrosvenskarnas forum för rättvisa, talar.
– Vi har våra rättigheter i teorin, men vi ska kräva dem i praktiken! Vi ska stå upp och ifrågasätta beslutsfattarna och vi ska visa var gränsen går. Vi ska visa att våra liv har en betydelse.
Gå till toppen