Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Max Wiman: Ur led var tiden innan det börjat

Det lät ju ganska enkelt i teorin. Vi brukar sällan gå och lägga oss före midnatt, sällan somna före klockan ett, så det var ju bara att hålla i lite längre.
Men ur led var tiden innan det ens börjat. Invigningsnatten fick mig att ana vad som väntar och nu känner jag mig redan lost in time.
Glada Petra Granlund, sympatiske Robin Söderling, trygge Lasse Bengtsson och idoge Ola Wenström får ursäkta. En timmes uppsnack på en allt svårare tomgång inför OS-invigningen och det var redan kört, ögonen började klippa.
TV:n i vårt sovrum rullade på och jag vaknade med ett ryck och såg Spanien marschera in. Tajming, tyckte jag. Men blev förvirrad när USA kom strax efter. Långsamt reagerade hjärnan; Espanha och E.U.A är portugisiska, många bokstäver till Suécia.
Nästa gång jag vaknade var tv:n stängd och klockan typ 06.30.
Alla goda tävlingar är tre. Klockan, alltså. På natten. Det var väl då ungefär som Marta var med och bar in den olympiska flaggan och elden sedan tändes, har jag hört.
Det var då som Sverige spelade handboll i natt, då vi matchade mot Brasilien i fotboll och kämpade om lagkappsmedaljer i simning.
Det hjälper inte med sömnforskaren som i radion försäkrade att det inte gör något att störa dygnsrytmen några veckor och att det bästa receptet var en tupplur på eftermiddagen och en stor skål gröt på kvällen för att undvika chipsen och kaffet på natten.
Att hålla sig vaken sent på kvällen och in på nattkröken är inga problem. Att vakna tidigt är ett problem, men inte oöverstigligt.
Men att påbörja något klockan tre...
Det borde inte vara det här problemet egentligen, för Rio ligger bara fem tidszoner bort. Ett normalt finalpass i simning brukar börja klockan 18 eller 19 - det hade varit 23 eller 00 här, helt okej alltså.
Men i Rio simmas det klockan 22 och spelas fotboll och handboll på samma tid och allt - i alla fall väldigt mycket - handlar förstås om att amerikanska NBC betalar mest och då gäller det att hitta tider som passar ända bort till västkustens Kalifornien, som är fyra timmar efter Rio.
Och då är den förbannade klockan tre här. Gäsp.
Inte alla - men många - aktiva får ställa om till amerikansk tid fast de inte ens är där och rättvisan i det kan onekligen diskuteras.
Tänk om jorden ändå varit platt, så enkelt allt hade varit.
Nu blir det väl så att klockan ställs på 03.01 natten till måndag. För 03.03 simmar Sarah Sjöström final på 100 meter fjäril.
Sen somnar man om cirka 03.03.55,50, då Sjöström tagit OS-guld och putsat världsrekordet med typ 14/100.
Det gäller att minimera tittandet för att optimera resultatet och maximera sömnen.
Från detta I-landsproblem till ett annat. Viasat pumpar ut sändningar om inte jorden runt så dygnet runt. Vi bjuds på specialkanaler för olika idrotter och behöver inte missa något vi inte vill förbise, en kanal ska dessutom vara skarpare än verkligheten.
Allt det vi frågade efter en gång. Men när urvalet blir för stort, syns inte skogen för alla trän och det är lätt att välja bara det mest givna. Ju mer som bjuds, desto mindre tittar jag faktiskt på.
Det är först nu man inser att det fanns en viss charm i när SVT hade sändningarna och man aldrig visste om man hamnade i fäktningshallen, på bågskyttebanan eller i vattenpolobassängen.
Vi såg på idrott vi inte hade en aning om att vi ville se, för att vi inte kunde välja själv och breddade förmodligen vår kunskap och vårt intresse.
Gå till toppen