Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Stig Hansén: "Jag har aldrig hört ett sommarprat så fyllt med passion"

SOMMAR I P1: Anna Ternheim, artist

Anna Ternheim.Bild: Mattias Ahlm/SR
Allt Anna Ternheim ville var att spela sin musik. Så möter hon Andreas Dahlbäck, också han musiker. Ljuv musik uppstår. I tre månader. Sedan lämnar hon honom. ”Min stolthet är en jävel.”
Jag har aldrig hört ett sommarprat så fyllt med passion. Och musiken hon väljer (bara en enda låt är på svenska) blir delar av berättelsen. Det finns luft i sångerna, de blir luftballonger som lyfter. Hon presenterar inte något av det vi hör, inte ens sin egen version av ”Shoreline”, men jag känner igen också de sånger jag aldrig hört, för bitarna passar in, som om det är ett enda stort livspussel.
Så ska det låta!
Och hon lever vidare: konstskolan, debuten, framgångarna.
Men vad göra när man får den man vill ha, när skivan är färdiginspelad?
Ternheim visar med växande ord hur reducerat ett liv kan bli och hur en hisnande vår blir en vissnande höst. Kan gammal kärlek bli ny vänskap?
Hon flyttar till New York City, hon flyttar hem till Stockholm igen och berättar så pass konkret att allt blir laddat: hon är borta, hon har sin hemlighet, hon är ett kärlekspar med egna drömmar, hon går så vilse på separationsvägen att hon inte kan andas och måste därför komma ihåg det som hon hade glömt bort.
Mm, med många stämmor nynnar hon fram kärlekens många ljus. Detta är den bästa sång jag hört med henne.
Läs alla artiklar om: Sommarpratarna 2016
Gå till toppen