Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Minnesord

Pontus Persson: Stieg Eldh

Pressfotografen Stieg Eldh, Simrishamn, har avlidit i en ålder av 88 år. Närmast sörjande är döttrarna Yvonne och Lotta med familjer.

I januari 1970 började jag som volontär på Ystads Allehanda i Simrishamn; på den tiden när Lillevångsgatan var stadens Fleet Street. Här låg redaktionerna för YA, Arbetet och Sveriges Radio. Bland veteranerna och läromästarna fanns Stieg Eldh.
Vi kom att arbeta tillsammans i över tjugo år. Det var inspirerande. Stieg kände alla människor och vägar på Österlen. Hans kontaktnät var stort, och bildarkivet växte för varje dag.
På den tiden var tidspressen stor. Det gällde att snabbt framkalla och kopiera bilderna, så att dessa kunde skickas med rälsbussen till Ystad. Men Stieg var snabb. När nyheten var sen och viktig kunde det dock hända att vi tvingades köra ikapp ”diligensen” i Gärsnäs för att lägga filmrullen i väskan.
När vi var ute på jobb fanns ofta Stiegs schäferhund Chipo med i bilen. Och han var ett ovärderligt stöd den gången vi skulle besöka en kennel på Österlen som kritiserats av myndigheterna för bristande skötsel. Ägarna telefonhotade oss journalister, men när vi mötte dem för en intervju stod Chipo vid vår sida – och deras ton blev något mjukare!
Stieg var rak och tydligi sin syn på omvärlden. Ett exempel var när ett Stockholmspar öppnade en guldkrog söder om Brantevik under börsyran på 1980-talet: ”Fy f-n, etthundratio kronor för två korslagda sparrisar. Sedan får man åka till Hammenhögs gästis för att äta sig mätt.”
Under sina 45 år som pressfotograf samlade Stieg Eldh på sig ett par hundratusen negativ. "Om jag får 30 sekunder på mig ska jag kunna plocka fram rätt bild ur mitt arkiv”, sa Stieg, utan att skryta.
Mörkrummet, arkivet, faxen och telefonerna i Simrishamn flyttade han nämligen till Haväng vid pensioneringen våren 1992.
Två år senare utkom boken ”Det var då…1”, som följdes av ytterligare sex delar. Utan tvekan är dessa böcker ett stycke nutidshistoria. Den första boken inleds med en klassisk bild på Hurvamördaren Tore Hedin från 1951. ”Den bilden blev jag inte rik på", sa Stieg, som bara fick nitton och femtio extra i lunch- och middagsersättning.
På den tiden jobbade han för Dagens Nyheter och den legendariska journalisttrion Adrup, Bedrup och Cedrup. Men redan 1948 började han på Henning Stenbergs illustrationsbyrå i Malmö.
Sedan 1953 har Stieg Eldh varit verksam på Österlen, där han speglat livet i helg och söcken. Till en början var det mest borgmästaren och andra prominenta personer i tidningen. Men efter hand vågade även enkelt folk ställa sig framför kameran.
Stiegs intresse för sportfiske gjorde att han fick många härliga firrar på kroken. Dessutom blev han kunnig och mångårig medarbetare i tidningen Yrkesfiskaren.
Vi är många kollegor och vänner som under årens lopp fått njuta av familjen Eldhs gästfrihet, goda fiskrätter och hemgjorda snaps. När hustrun Siv gick bort i februari 2003 blev det ett hårt slag för Stieg, som också förlorade dottern Agnetha eller ”Kyllan” 2013.
Han lämnade sitt älskade Haväng för Simrishamn och blev en ofta sedd gäst vid segelsällskapets sillträffar. Även där kommer hans lite buttra personlighet att saknas.
Gå till toppen