HD och Sydsvenskan har i en serie artiklar berättat om hur barn försvinner från flyktingboenden om kvällarna. Personal misstänker att de tvingas till prostitution.

I flera andra fall har barnen berättat att de låsts in i lägenheter och sedan tvingats ha sex med olika män.

Men trots att de misstänkta brotten har anmälts till polisen utreds de inte. Polisen har heller inte upprättat några polisanmälningar som rör människohandel mot barn under 18 år.

– Det här ska självklart utredas. Jag har svårt att tänka mig att polisen skulle agera likadant om det gällde svenska barn, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.

Att registrera anmälningar är en del av polisens kärnverksamhet. Det uttrycks tydligt i polislagen.

Enligt lagen har polisen en skyldighet att ta emot varje anmälan om brott - utan uppskov, och det spelar ingen roll om anmälan har lämnats skriftligt eller muntligt.

Det enda undantaget som nämns i kommentarerna till lagen är om anmälaren uppträder våldsamt.

– Det förefaller för mig som att polisen inte uppfattar dessa barn som lika skyddsvärda som andra barn. Och då känner polisen så klart inte heller samma press på att utreda de här brotten, säger Jerzy Sarnecki.

– Senast i juni gjorde jag en anmälan som rörde en 16-årig flicka från Kenya som hållits inlåst i en lägenhet och tvingats sälja sexuella tjänster, säger länskoordinatorn mot människohandel Lisa Green. Sedan 2014 har hon själv, personal på flyktingboenden eller Migrationsverket anmält runt 40 misstänkta fall av människohandel mot barn till polisen.

Men inom polisen har anmälningar istället tagits emot som tips eller underrättelser. Sedan har fallen lagts ner.

På det här sättet syns det inte i polisens statistik att de misslyckats med att utreda brotten.

– De här barnen får ingen upprättelse, säger Lisa Green.

Mats Berggren är polismästare och chef för underrättelseenheten. Enligt honom är polisens skyldigheter tydliga.

– Vi är skyldiga att upprätta anmälningar annars begår vi tjänstefel, det vet alla poliser om, säger han.

Enligt Mats Berggren finns det ändå undantag. Vid tips och underrättelser måste inte polisen upprätta en anmälan om uppgifterna inte är tillräckligt konkreta.

Men professor Jerzy Sarnecki har en annan uppfattning:

– Vid ett brott som dessutom är så pass grovt är polisen skyldig att upprätta en polisanmälan. Även om de har lite underlag, säger han.

I flera av ärendena som har anmälts till polisen har det funnits konkreta uppgifter.

Ett av fallen som Sydsvenskan tidigare skrivit om handlar om fyra pojkar från Uganda. Pojkarna hade pekat ut och namngivit en man som de uppgav hade utnyttjat dem sexuellt och stulit deras id-handlingar.

I Lisa Greens anteckningar framgår det att gränspolisen till en början lovar att de ska hålla förhör med pojkarna, men meddelar till slut att man inte har tid, då de arbetar med ett annat ärende.

– Jag kan inte uttala mig om ett enskilt ärende, säger polismästare Mats Berggren.

Professor Jerzy Sarnecki anser att polisens hantering av flyktingbarnen är diskriminerande.

– Tänk om detta hade skett på en svensk skola, jag har svårt att tänka mig att polisen skulle agera likadant. Det är diskriminering det är fråga om, säger han.

Det håller polismästare Mats Berggren inte med om, men han medger att fallen som rör utländska barn är mer svåra att ta sig an.

– De kulturella skillnaderna gör det svårare att utreda. Det finns språkliga problem och många har med sig en rädsla för polisen från sina hemländer, säger han.

Leif Fransson, biträdande chef på gränspolisen har tidigare uppgett att man inte prioriterar fall som är för svåra att utreda. Förra året utredde polisen endast två fall som rör människohandel. Inget av dem gällde barn, förklarade Leif Fransson.