Kultur

Otello med oceaner av energi

Bild: Maria Hegborn

Otello: Av Giuseppe Verdi. Libretto: Arrigo Boito efter Shakespeare. Regi: Anelia Kadieva Jonsson. Dir: Magnus Larsson. I rollerna: Francisco Almanza, Bengt Krantz, Leena Malkki, Marcus Birgersson, Henrik Lagercrantz, Ingeborg Borch, Dmitriy Li m fl. Operafabriken, gästspel på Krapperup.

Verdis opera ”Otello” spelas inte alltför ofta. Det beror mycket på att titelrollen är svår att besätta. Den tillhör de tyngsta partierna i den italienska repertoaren. Men Operafabriken räds inte utan fortsätter sin exklusiva linje under den pågående turnén: sparsam dekor, sång på originalspråket och fokus på det vokala uttrycket. Därtill en minimerad instrumentalgrupp, fem stråkar och tre blåsare med en dirigent, Magnus Larsson, i oklanderlig frack.
Regissören Anelia Kadieva Jonsson betonar i det tryckta programmet att handlingen är "aktuell". Det kan man gärna hålla med om. Uppsättningen tillåter sig dock inga kronologiska äventyrligheter. Den är kort sagt traditionell och tar i bruk många välbekanta klichéer. Det faktum att rollistans damer förväntas ta plats vid sina herrars fötter kan kanske ses som en aktualiserande könsmaktsordningskommentar. Annars handlar det i ”Otello” om Shakespeares grymma ”Othello” med Verdis allra mest dramatiska musik. Om förblindande svartsjuka, den förgrämde Jagos intriger och den oskyldiga Desdemonas bittra öde. Och om en förkommen näsduk.
Programmets löfte eller förhoppning om ”en extra subtil skådespelarinsats” infrias knappast i den mexikanske tenoren Francisco Almanzas fall. Hans Otello förefaller vara en ostentativt charmlös amiral, nyss ilandstigen efter en triumfatorisk insats i ett sjöslag utanför Cyperns kust. Höljd i militär ära visar han sin manliga passion i form av två gester: han kan lyfta både den ena och den andra armen, ibland samtidigt, för att markera känslans eftertryck. Men vilken röst! Det svallar oceaner av energi i stämman, och han vågar utmana och övermanna svårigheterna.
Hans brud Desdemona är av annan typ: älsklig, ärlig och from. Leena Malkki visar den trovärdiga hängivenheten i Desdemonas kärlek, och den får sitt vokala uttryck i en dramatisk soprans fulla format. Det lyriska draget i den berömda ”Videvisan” kunde väl ha fått mer finess. Men Leena Malkki behärskar scenen med sin nedtonade spelstil, en illustration till sentensen ”less is more”.
Att Bengt Krantz placerats i Jagos roll kom som något av en överraskning, kanske även för honom själv, eftersom han genomförde rollen med textbok i handen. Hans sceniska auktoritet och utstrålning är välbekanta och han kunde som Jago stilmedvetet vädra sina bästa sångaregenskaper. Fänrik Jago har sett sina chanser att befordras till kapten svikas, åren har gått och hans besvikelse har övergått i slipad ondska.
De övriga rollinnehavarna i den kosmopolitiska ensemblen – den rutinerade och precisa Ingeborg Borch, de två assisterande tenorerna Marcus Birgersson och Henrik Lagercrantz jämte basen Dmitriy Li – föll fint in i föreställningens helhet.
De sommarturnerande skånska operasällskapen slipar sina olika profiler: Skånska Operan dansade fram ”Askungen”, Opera Syd klämde i med ”Glada änkan” och Operafabriken borrade i ”Otello”. Omväxling förnöjer.
”Otello” ges på Palladium i Malmö 26-27/8 och på Kristianstad teater 1/9
Gå till toppen