Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Rakel Chukri: Drömmen om irakiskt Pride

De senaste åren har nyheterna från Irak varit förödande dystra. Islamiska staten har fördrivit kristna från sina hem, förföljt andra muslimer och tagit yazidiska flickor och kvinnor som sexfångar. Jihadturister från hela världen har sökt sig till området för att delta i tortyren och skapandet av en religiös diktatur.
Kanske är det därför som medierna missade förra vårens historiska händelse: grundandet av Iraqueer – Iraks första öppna hbtq-organisation. Det är ingen liten sak i ett land där ”fel” sexualitet i de flesta fall är en dödsdom.
När Iraqueers upphovsman Amir Ashour föreläste i måndags under Malmö Pride sa han ironiskt: Irak är ett sexigt land nu på grund av IS, och då får vi utnyttja det för att få uppmärksamhet.
Han förklarade att organisationens krav är enkelt. De vill inte ha speciella mänskliga rättigheter, de vill ha mänskliga rättigheter. Ett nödvändigt krav i Irak där homo-, bi- och transsexuella dagligen tvingas ljuga om sin identitet. Amir Ashour berättar hur folk hör av sig och säger: Jag trodde att jag var den enda gaypersonen i Irak.
På Iraqueers hemsida – där alla texter publiceras på arabiska, kurdiska och engelska – delar personer med sig av sina livshistorier. En kvinna avslöjar att en särskild kommitté förhörde henne i skolan för att ta reda på om hon var lesbisk. Efter påtryckningar från familjen såg hon inget annat val än att gifta sig med sin bästa vän, en kille. De ville båda leva fritt – utan att ständigt kritiseras av sina familjer – och nu har de egna älskare.
Iraqueer är en liten oas i en enorm öken. Gruppen tillhandahåller information, personliga berättelser och publicerar rapporter. Amir Ashour, som nu bor i Sverige, är dock ensam om att inte vara anonym. När han presenterar sitt team visar han upp tecknade figurer.
Några i Iraqueers team. Amir Ashour är den ende som inte är anonym. (Foto: www.iraqueer.org)
Han lägger också till: ”Jag önskar att jag hade kunnat hålla det här föredraget i Irak för irakier.” Men det är omöjligt. Våldet har accelererat. Och det är inte bara IS som står för mördandet.
Förra året skickade Iraqueer in en rapport till FN, ”Dying to be free”, om övergreppen i Irak. Där nämndes att en paramilitär grupp hade satt upp affischer i Bagdad 2014, där de efterlyste en man som hade för långt hår och 23 personer som ”begått brottet att vara homosexuella”. Därefter började attackerna, bland annat halshöggs två unga män.
Amir Ashour får ständigt höra att Irak har större problem att hantera, att man först måste ta hand om IS. Men regeringen ägnar sig också åt terrorism, säger han, eftersom staten sanktionerar mördandet av hbtq-personer. I Bagdad har polisen sagt att de ska ”städa bort” homosexuella och tiggare från gatorna. Och shiamiliser mörkar sina hatbrott med ursäkten att de kämpar mot IS. Det kan också vara en förklaring till att alla övergrepp inte blir kända.
Omvärldens stöd är därför centralt. Amir Ashour betonar USA:s skuld efter invasionen. Men också Sveriges eftersom svenska vapen användes under kriget.
Han förväntar sig inte några snabba förbättringar i Irak. Men intressant nog hörde presidentens ungdomsrådgivare av sig för tre månader sedan och sa: Du borde träffa presidenten, han är öppensinnad. Ashour svarade: Åker jag tillbaka kommer jag att försvinna. Och presidentens politik är ju anledningen till att jag inte kan återvända.
Situationen till trots utstrålar Amir Ashour en enorm viljekraft. Den som besöker Köpenhamns Pride på tisdag kan själv höra honom berätta om en kamp som är på liv och död men som samtidigt gör livet mer meningsfullt.
Hans dröm är förresten att bli Iraks första homosexuella premiärminister. Inshallah.
Gå till toppen