Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Vi är ju ändå bara gurkor med ångest

Satirbild av Kent Wisti, aktuell med boken "I det här jävla landet" (Placenta förlag).
När de fungerar som bäst framstår konstnären och prästen Kent Wistis satirbilder som mikropredikningar. Något som tar fram ljuset i mörka tider och skänker lite tröst. Som den här kommentaren om flyktingpolitiken: "Om vi inte stänger gränserna nu kan vi hamna i ett läge där vi inte längre har råd att köpa Per Morbergs skärbräda för 4000 kr".
De grovt skissade gubbarna på gulnad bakgrund och textsnutten som ackompanjerar dem är kvicktänkta och kvickt gjorda. Därför är hans bästa tid nu, när den stora massan i viss mån delar vardagsrum på Facebook och Twitter. Men hans satir lämpar sig inte bara för nätet, det kommer också ur det. Arketypen för Wistis figurer är en inskränkt och (ofrivilligt) rolig vit man med folkbokföringsadress i ett kommentarsfält nära dig.
När Placenta förlag nu samlat bilderna i en fin utgåva med titeln "I det här jävla landet" slår det mig hur överlägsen boken är för min upplevelse av skämten. En skärm kan inte konkurrera med känslan, bläddrandet eller överblicken. Samtidigt saknar jag att genast kunna dela mina favoriter.
Ett kännetecken för vår delningssamtid är att vi översköljs av intryck. Så även Wisti, som har kritiserats för att göra andras skämt till sina (ett särskilt avsnitt i boken diskuterar detta). Nyligen skrev jag själv på Facebook att jag såg en man som inte spelade Pokémon Go, utan bara gick omkring som en fucking utomjording. När jag bläddrar i boken inser jag att jag omedvetet tagit skämtet från Wisti – som i sin tur hittat det på Twitter.
Kanske är det okej. Vi är inte mer än människor. Vi består till 70 procent av vatten. Vi är i princip bara gurkor med ångest.
Gå till toppen