Malmö latinskola vill gärna bjuda in dig till vår gemensamma uppstart. Vi kommer att träffas på måndag 15/8 klockan 10.00 för att påbörja arbetet med det kommande läsåret.

Det är ett viktigt möte som brukar kännetecknas av glädje över att ses efter sommaren och en viss förväntan på det nya läsåret. I år kommer det mötet tyvärr att domineras av att lärarlönelyftet har fördelats på hälften av våra lärare, som nu plötsligt tjänar 2 500 kronor mer i månaden än sina kollegor. Elefanten i rummet, kallar vi det.

Kanske kan du förklara för dem och oss hur detta är en bra idé? För vi kan inte förstå vare sig syftet eller tanken bakom idén att splittra lärarkåren i duktiga och mindre duktiga lärare.

På vår skola fick 42 personer av de 91 som uppfyllde kriterierna del av lärarlönelyftet. Det vill säga knappt 50 procent. Det innebär att hälften av våra lärare gick på semester med en lite bra känsla i magen över att de fick ett ordentligt lönepåslag (även om de inte vågade säga det högt) – medan den andra hälften slutade läsåret med en känsla av att tillhöra de sämsta lärarna i landet och att därmed vara värdelösa.

Något som naturligtvis inte alls stämmer med verkligheten då skillnaden mellan de som fått och de som blivit utan är försumbar. Vi i skolledningen kan prata oss blåa om orsakerna till att det blivit så här, att vi önskat att alla skulle få (men att det var omöjligt på grund av statens regler), att vi försökt göra bedömningen så “objektivt” som möjligt, att vi ska försöka rätta till det i nästa lönerevision och så vidare. Men känslan av att vara “sistelärare” kvarstår.

Som skolledare har man bland annat i uppdrag att värna om alla lärare på skolan, att få varje lärare att vilja och kunna prestera sitt absolut bästa. Att få samtliga att känna sitt värde och bidrag till skolan.

Vi arbetar mycket tillsammans på vår skola, i arbetslag och ämneslag och vi tror dessutom att just “tillsammansarbete” är det bästa sättet att utveckla en likvärdig undervisning. Den här lönedifferentieringen saboterar det arbetet och försämrar arbetsmiljön för samtliga lärare.

Självklart finns det kvalitetsskillnader mellan lärare inom varje skola och organisation, det är det som visar sig i den årliga lönerevisionen. I individuell lönesättning finns löftet om att med en utveckling kan lärarens lön öka, det finns också tid och möjlighet att ha bra och dåliga år. Det noggranna arbete som vi har gjort på skolan inför årets lönerevision blir med lärarlönelyftet kullkastat.

Lärarlönelyftet innebär att 3 miljarder kronor fördelas på årsbasis till höjda lärarlöner. Så långt allt gott och väl. Vi vill också att lärare ska få högre lön, dels för att de är värda det med tanke på en lång utbildning men också för att öka attraktionskraften för yrket och för att få lärare att stanna kvar (även om vi tror att en satsning på lärares arbetsmiljö skulle ge en mycket större effekt).

Men med det här tillvägagångssättet riskerar det att få motsatt effekt, de duktiga lärare som hamnar utanför lyftet och som därmed halkar efter rejält lär nog se sig om efter andra jobb.

Så, Gustav Fridolin, varmt välkommen till vår skola för att förklara och motivera för vår personal hur det är en bra idé att hälften av dem ska få 30 000 kronor mer per år än den andra halvan. Att det skulle bli så här illa hade nog de flesta skolledare i Sverige kunnat förutse.

Synd att du inte frågade någon av oss.