Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Existensens utbytbarhet

Niklas Qvarström läser en romandebut som drivs av formuleringsglädje.

Nils Fredrik Kullenbergs som försörjer sig som brevbärare debuterar nu med "Nomen Nescio".Bild: Doppelgänger

Nils Fredrik Kullenberg: Nomen Nescio. Doppelgänger.

Det var inte igår jag tänkte på Mick Belker. Den ruffige polisen med mustasch och en oförutsägbar vana att bitas, i den stilbildande åttiotalsserien ”Spanarna på Hill Street”. Han spelades av Bruce Weitz. Jag kan inte minnas att jag sett honom i någon annan roll.
Eller det var faktiskt igår jag tänkte på honom. Då läste jag ut en liten debutroman av Nils Fredrik Kullenberg, vars huvudperson mest umgås med sig själv och sina fantasier – däribland en låtsaskompis med det vagt bekanta namnet Mick Belker. Han bits inte, men han tar definitivt ingen skit. I motsats till den i det längsta namnlöse berättaren, som gjort sig till en latrin för samtidens mest stinkande avyttringar.
”Nomen Nescio” heter romanen, latin för ”namn okänt”, som brukar förkortas N.N. Den plågade berättaren blir på så sätt en sorts Envar. En utbytbar existens som mest är i vägen på tunnelbanan i ett Stockholm som än en gång visar sig vara bästa tänkbara skådeplats för gestaltad paranoia, mindervärdeskomplex och narcissism. En utpräglad källarhålsmänniska, som pendlar mellan självförakt och storhetsvansinne.
En sensommardag 2009 låter han bli att gå till jobbet som brevbärare. Telefonen ringer. Steg ekar i trapphuset i Hägersten. Gula postbilar förföljer honom på stan. Under vad som kanske är hans sista vecka i livet får vi följa hans hukande och planlösa irrande bland vackra, lyckade och ambitiösa människoformer, medan han i ett rikt inre liv upplever kärleken i Berlin och Brooklyn, spränger Mariatorget i det värsta terrorattentat landet skådat och ställs inför allehanda domstolar för brottet att förbruka syre utan att bidra med något väsentligt här i världen.
I de mest förnedrande stunder sväller Mick Belkers blodådror, utan att vilddjuret någonsin släpps ut. Det är svårt att inte tänka på Tyler Durden, den utåtagerande låtsaskompisen i Chuck Palahniuks moderna klassiker ”Fight Club”. Kullenberg gör själv kopplingen, och påminner i ett av sina lite väl metafiktiva anfall om att det nystartade förlaget Doppelgänger snart ska ge ut en annan av Palahniuks romaner.
”Nomen Nescio” drivs framförallt av författarens formuleringsglädje, och av det skickligt förvaltade spelet mellan inre och yttre verklighet. Sotsvarta stilblommor skjuter upp som ur ett bara till hälften förruttnat kadaver. Ibland blir det lite väl helgarderat och självmedvetet. Men i sina bästa stunder kan Kullenbergs prosa föra tankarna till Karl Johan Nilsson eller en tidig Stig Larsson.
Gå till toppen