Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ane Brun överträffar alla förväntningar

Hon fyller Stortorget med sin närvaro. Från det ögonblick att Ane Brun dansar in på Stora Scenen till sekunden hon vinkar farväl den är det som att hon tagit hela sin publik i besittning.

Ane Brun på scenen.Bild: Patrick Persson
Tillsammans med sin sjumannaorkester visar hon under en och en halv timme hela sitt register från folkviseton till kinapop, från swing till disco. Det råder aldrig en tvekan i hennes röst. Aldrig ett tvivel i hennes kroppsspråk. Ane Brun har oss lindade kring sitt finger.
Hon inleder med två triphopinspirerade låtar från ”When I’m free”, den senaste plattan där hon tog ett kliv bort från stillsam singersongwriter till att, med alla medel tillgängliga, söka sitt eget uttryck. De två trumslagarna Micke Häggström och Ola Hultgren skapar en virvlande rytmmatta i bästa Bristolstil, Martin Hederos ger oss sköna pianoklanger, Dan Berglund glider på ståbasens strängar. Vid ett par tillfällen stannar Brun upp och hänger sig kvar på en ton i ett par slag extra. Den sortens finess förstärker intrycket av att hon är en fullfjädrad artist och att hennes proffsorkester finns vid hennes sida i varje stund.
Iklädd en mörkgrön, dekadent byxdress och beiga promenadskor rör hon sig intensivt och nästan statylikt på scenen. I den skälvande dramatiska ”One”, inspirerad av den arabiska våren, låter hon sitt scenspråk växa från försiktiga men målmedvetna steg framåt, till böljande armrörelser när de ensamma vattendropparna hon sjunger har blivit till en översvämning, till att slå sig fri med armarna för att slutligen höja dem med knutna nävar.
Bild: Patrick Persson
I ”To let myself go” tar Brun fram sin akustiska gitarr och jag minns att hon turnerat med Ani DiFranco, en artist som varit en stor förebild för henne. ”You lit my fire” – hyllningen till dem som kämpat för kvinnors rättigheter är hisnande gungig, och hon tar sats från golvet när hon sjunger den, som för att ge tillbaks lite energi till dem som så modigt gått före. Sångerskan Ellekari Larsson hjälper till att lyfta ytterligare mot slutet när hon och Brun duellerar med rösterna.
I ”Du gråter så store tåra” får vi höra hennes klockrena sopran och nynorska dialekt i skandinavisk folkviseton. Josefin Runsten bidrar med sköra toner från fiolen, och det är så vackert att jag i en sekund kommer att tänka på bröllop eller skolavslutningar. Tolkningen av Beyoncés ”Halo” är lika bräcklig, nästan spöklikt spröd. Plötsligt där, i det kalla ljuset bakom en ridå av rök vänder hon oss ryggen och försvinner in i en egen värld, som att hon tjusat dansar med någon som vi andra inte kan se.
Gladast är hon när hon sjunger sista strofen i ”Do you remember?” om en relation som tar slut. ”So what? Livet går vidare!”, är det som att hon uttrycker när hon knycker med nacken och elegant spurtar ut från scenen för att ge plats åt bandet som förenas i ett jubilerande klimax med extatiskt gitarrsolo av Johan Lindström.
Det är svårt att hålla reda på allt som händer i orkestern. Men med olika medel lyckas de i varje låt skapa storslagna ljudbilder som åkallar olika platser både i tid och rum. De är inte bara proffs. De är nyskapare. Det märks inte minst i avslutningsnumret ”Can’t stop playing (makes me high), som Ane Brun gjort i samarbete med två houseproducenter, och som hamnade på brittiska danstopplistor förra året.
Ane Bruns ”When I’m free” hamnade på min lista över förra årets bästa plattor. Trots det överträffar den här konserten mina förväntningar med råge.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen