Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: Bernard-Hénri Levy: Många skäl att oroa sig för Trump som president

Mest oroande är att det största problemet med en president som Donald Trump vore att världens enda supermakt skulle vägledas av en samling naiva vanföreställningar istället för en geopolitisk syn på världen, skriver filosofen Bernard-Henri Lévy.

Problemen med Donald Trump som president börjar med hans vulgaritet, sexism, rasism och trotsiga okunnighet, skriver Bernard-Henri Lévy.Bild: Carolyn Kaster
Om Donald Trump blir president står USA inför ett problem med många dimensioner. Det gör också övriga världen.
Till att börja med vore problemet Trumps bottenlösa vulgaritet. Amerika har upplevt mycket, men fram till nu inte en presidentkandidat som diskuterar storleken på sin penis under en tv-sänd debatt.
Problemet vore också hans patologiska kvinnohat. Redan 1992 kunde New York Magazine konstatera att Trump hävdat att ”man måste behandla dem som skit”. Han ser dem fortfarande som äckliga varelser som – vilket han sade till tv-kanalen Fox News Megyn Kelly – ”blöder från (sina) onämnbara”.
Problemet skulle också vara hans oblyga rasism. Det här är en man som, enligt hans första fru, länge hade en samling av Adolf Hitlers tal på sitt nattygsbord, som gärna kallar svarta för ”lata”, hånfullt kallar mexikaner för ”våldtäktsmän” och kollektivt dömer ut muslimer som skyldiga för islamistisk terrorism.
Problemet vore också antisemitismen, som smyger sig in i Donald Trumps uttalanden. Som till exempel när han sade sig inte vilja ha någon annan att räkna sina pengar ”än små korta killar som bär kippa”, eller hans kommentarer på Twitter om komikern Jon Stewarts judiska bakgrund. För att inte tala om hans ilskna kommentar i december förra året till en av det republikanska partiets judiska stödorganisationer: ”Ni ska inte stödja mig, för jag vill inte ha era pengar.”
Problemet skulle vara hans stora brist på kunskap, inte bara om världen, utan även om sitt eget land. Några dagar före Storbritanniens folkomröstning om EU-medlemskapet visste han inte vad begreppet ”brexit” innebar. Nyligen visade det sig att han inte heller visste hur många paragrafer den amerikanska konstitutionen omfattar.
Men mest oroande är att det största problemet med en president som Donald Trump vore att världens enda supermakt skulle vägledas av en samling naiva vanföreställningar istället för en geopolitisk syn på världen. Och det är en samling som, trots Trumps påstående om att ”göra Amerika stort igen”, skulle undergräva USA:s välstånd och säkerhet.
Betänk hans förslag från i mars om att vilja omförhandla USA:s nationalskuld, sannolikt inspirerad av hans privata konkurser. Idén var idiotisk – USA:s regering har ensamrätt på att ge ut världens ledande reservvaluta och har inget att ”omförhandla”. Men hade Trump suttit vid makten när han föreslog åtgärden hade följderna kunnat bli förödande. Dollarns värde hade störtdykt och omvärldens förtroende för ett USA som plötsligt börjat uppträda som Grekland eller Argentina hade utraderats.
Eller varför inte hans uttalande när han accepterade nomineringen som Republikanernas presidentkandidat att han som president skulle revidera Natoparagrafen om automatiskt stöd till hotade medlemsstater. I Trumps värld skulle alltså Ryssland kunna göra allvar av hotet om att omtolka den juridiska grunden till de baltiska staternas självständighet. Landet skulle plötsligt ges fria händer att justera sina gränser mot Baltikum eller komma till rysktalande minoriteters ”undsättning” i grannländerna. I förlängningen finns även det latenta hotet mot Polen och Ukraina. Och varför skulle Ryssland stanna vid Nato och sina grannar? Man kunde lika gärna också börja bråka med Japan eller något annat västallierat land i Asien eller Stillahavsregionen.
Sedan har vi ju den ryska presidenten Vladimir Putin själv, som Donald Trump aldrig missar något tillfälle att lovsjunga. Putin är en stor ledare som gjorde ett ”storartat jobb (…) med att återuppbygga Ryssland”, fastslog Trump i en intervju med CNN häromåret. Trump kallade också en av Putin signerad debattartikel i New York Times 2013 för ”ett mästerverk”. Artikeln kritiserade USA:s Syrienpolitik. I september 2015, efter två års kallakrigsliknande dödläge över Ukraina sade han till Fox News att Putin förtjänade högsta betyg för sitt ledarskap.
Sanningen är att Trumps personliga bindningar till Ryssland är nära och gamla och härstammar från början av 2000-talet då Trump, svartlistad av amerikanska banker, vände sig till ryska investerare för projekt i Kanada, USA och Panama.
Det rapporteras också allt mer om ett särskilt universum av inflytande och särintressen som skapades omkring Trump vid den tiden. Ett persongalleri bestående av direktörer från den ryske oljejätten Gazprom, lobbyister för den förre ukrainske presidenten Viktor Janukovitj (som inkluderar Trumps kampanjledare Paul Manafort) och framstående personer ur den organiserade brottsligheten.
Vissa bedömare, som Franklin Foer, betraktar Trump som en ”Putinmarionett”. Andra, som Bill Clintons förre rådgivare George Stephanopoulus, har spekulerat kring möjliga länkar mellan Trumps presidentvalskampanj och den ryska regimen.
Ryssland verkar också ligga bakom läckan på 19 252 e-brev som bara två dagar före Demokraternas partikonvent avslöjade hur partiets ledning ville favorisera Hillary Clinton i hennes kamp mot rivalen Bernie Sanders. Än värre uppmanade Trump därefter främmande makt till cyberspionage gentemot Clinton. ”Ryssland, om ni lyssnar just nu, jag hoppas att ni hittar de 30 000 e-postmeddelanden som saknas”, sade han på en presskonferens.
Följderna av Donald Trump som president är sannerligen skrämmande. Problemet skulle inte bara vara hans vulgaritet, sexism, rasism och trotsiga okunnighet. Det skulle vara hans otrohet mot Amerika självt. Eisenhowers och Reagans parti har kapats av en korrupt demagog som inte bara sviker sitt lands ideal, utan också dess fundamentala nationella intressen.

Bernard-Henri Lévy

Översättning: Ola Tedin
Project Syndicate
Bernard-Henri Lévy är fransk journalist, författare och filosof som bland annat är medgrundare till tankeskolan Nouveaux Philosophes, Nya filosofin.
Läs också "Makthavare intalar sig alltför lätt att de ljuger för väljarnas bästa."
Läs också Ian Buruma: ”De må vara motbjudande, men Trump och Putin förespråkar inte fascismens mål.”
Läs också "Varje medgivande om att USA inte alltid kan bestämma allt, ses som ett tecken på svaghet."
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen