Hemma har han mängder av etiketter från gamla spritflaskor, som han kom över när Stadshotellet i Sölvesborg städade ut i sina gömmor. Det var så det började.

– På 90-talet, när jag hade varit pensionär ett tag, började jag läsa om alkoholen och dess verkningar. Det blev liksom en hobby.

Gunnar Vonheim berättar om allt ifrån munkar i Danmark, som blandade sprit på 1200-talet, till tiden innan Systembolaget fanns i Sverige. Särskilt mycket har han att säga om Sölvesborg.

– Det var en del av de ledande i kommunen som kom på att de kunde bilda ett bolag, och att man skulle kunna använda pengarna man fick in på spritförsäljning lokalt, välgörande, säger Gunnar Vonheim.

– I Kalmar fick man ihop pengar till en skola, och i Karlskrona, där blev det järnvägen mellan Karlskrona och Växjö.

Också järnvägen mellan Ystad och Eslöv finansierades så, berättar Gunnar Vonheim.

– Så det fanns ju något gott i det onda.

Själv har han inte druckit alkohol sedan 1943. Det har inte hans fru Elly heller. De träffades genom IOGT och har varit gifta i 65 år.

– Vi var ganska unga när vi träffades – och livet var spännande. Vi har haft förmånen att se alla förändringar från då till nu – med allt från rinnande vatten inomhus till tv. Nu är det ju svårt att följa med.

Gunnar Vonheims första anställning var på Stadshotellet i Sölvesborg. Han var 17 år och började i receptionen. Snart blev han fackligt engagerad. 1960 blev han ombudsman för fackföreningen Hotell och Restaurang, en tjänst han hade kvar tills han gick i pension 1986.

Vad kämpade ni för på 40-talet?

– På den tiden hade man svag anställningstrygghet. Och det var arbetstider på 51 timmar i veckan. Det fanns grovjobbare som satt i källare utan fönster och skalade potatis hela dagen, säger Gunnar Vonheim.

– Den miljön har förändrats med lagar och ändringar. Det är väldigt mycket som jag har haft förmånen att få vara med och förändra. Lönerna har justerats och arbetsmiljön har blivit annorlunda.

Gunnar Vonheim har också arbetat mycket med skyddsfrågor, och med att stötta invandrare i restaurangbranschen med svenskundervisning.

– Så att de skulle kunna få sina rättigheter tillgodosedda. Och det blev ju goda kontakter.

– Det fanns också en period när vi fattades yrkesfolk, och arbetsgivare och fack åkte till utlandet och lockade hit yrkesfolk som man hade god nytta av i branschen.

Nu har Gunnar Vonheim varit pensionär i trettio år. Han läser ibland reportage om kockar och restauranger och tycker sig se en ny tendens:

– När man läser i tidningen verkar det som att det bara är chefen som lagar mat. Kockarna propagerar mycket för sin kunskap. Men det är lagerarbetet som är det viktigaste. Det finns världsberömda kockar i Malmö, men hela gruppen är viktig, säger Gunnar Vonheim.

Han tycker att grovjobbarna bakom kulisserna borde lyftas fram mer och hoppas att arbetsvillkoren blir bättre i framtiden. Framför allt är han oroad över att korttidsanställningar blivit mer vanliga.

– Jag hoppas att man tar sitt förnuft till fånga, och verkar mer som en grupp!

Gör: Pensionär och hobbyforskare.

Bor: I Malmö och Sölvesborg.

Familj: Frun Elly, två barn, tre barnbarn, två bonusbarnbarn och ett barnbarnsbarn.

Aktuell: Fyller 90 år idag den 17 augusti, och firar 65-årig bröllopsdag imorgon.