Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Pratmakare i 750 kubik

En Nehru-skjorta med blixtlåset från en bomberjacka? Emil Jensen är mellantingens mästare, ända ut i manschetterna.Bild: Peter Frennesson

Emil Jensen: Stora scenen, Malmöfestivalen, 17/8

Emil Jensens succé som sommarpratare i radion för några veckor sedan kan visa sig vara hans stora genombrott, vilket i så fall bara är rimligt. Ifall han slagit igenom som refrängsångare i "Skivor till kaffet" hade det varit bra mycket mer sensationellt: han är, i ordet bästa bemärkelse, en pratmakare. Kanske ser han själv annorlunda på sin musik, men för de flesta av oss är musiken bara ett medel. Orden är grejen.
Hyfsat tidigt i sin karriär som just skivartist gav han ut ett album som hette "Mellansnack". Den längsta och bästa pratan på scen på Stortorget (han gjorde den också i sitt sommarprat) handlade om just mellantingen. Ödmjukt liknade han sig själv vid mellanbrodern Bruse – utan vare sig egna idéer eller mod – och gjorde en typiskt emilsk reflektion kring begreppet "Mellan hägg och syren", ett utrymme som på grund av klimatförändringarna krympt till tre minuter. Räcker för en schlager, men inte så mycket mer.
Någonstans bland alla finurligheter trampade han ändå fel i Familjen Macahans släktträd, när han kallade Luke Macahan – Vilda Västerns svar på Jackson Browne – för mellanbroder. Kanske blev han lurad av mittbenan, frisyrernas vildvuxna kompromiss.
Emil Jensen är så mild i sin framtoning att man knappt märker när han sätter ner foten i sina tydliga ideologiska markeringar; han är en kompromisslös humanist. Lika lite som kompromisser finns det något vildvuxet hos Jensen: om det ibland verkar som om han fabulerar i farten så försvinner illusionen när han liksom ramlar in i ännu ett rim.
Ni som hört och sett honom förr vet ungefär vad han bjöd på: viskande, väl artikulerad pratsång och försiktigt backade låtar där cello, fiol och klaviatur ger färg. De kända låtarna övervägde.
Mer nytt blir det när han från november turnerar med sin nya show "Flyktpotatis", som når både Lunds stadsteater och Malmö Live. Från den showen gjorde han ändå "Gå aldrig ombord", ett kort immigrant-epos framfört ur en utomjordings perspektiv. Han sjöng den i en inkapslad mikrofon som liknade en Red Bull-burk i ren mässing. Den hjälpte inte fram skönsången, men den stärkte storyn. Vilket är huvudsaken.
Gå till toppen