Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Nostalgi till leda

Gina Dirawi och Henrik Schyffert är programledare för "Årets retro".Bild: SvT
Just nu visar SVT ett frågesportsprogram som heter "Årets retro", och går i fyra avsnitt med final på söndag. Fem journalister och en författare tävlar parvis i populärkultur från 80- och 90-talet, med ämnen som musik, tv-serier, mode och film. Gina Dirawi och Henrik Schyffert programleder.
Det är en behändig studioproduktion där de medverkande är proffs på att bubbla i etermedia och dessutom kan åka lokaltrafik till och från tv-huset. Inget ont i det, programmet flyter på hyggligt och ingen nervositet eller stelhet hindrar flödet.
Det blir snabba frågor om Hugh Grants rollfigurer i romantiska komedi-klassiker, om ”Fresh Prince i Bel Air”, ”Vänner”, 1998 års topp fem på trackslistan och så vidare – kort sagt saker i den bredaste kulturens absoluta mittfåra.
Det känns både ängsligt och lite slappt, och kanske är det därför som de tävlande som var med när det begav sig verkar en aning uttråkade. De har, liksom jag, hört och sett det här till leda. Det hjälper inte att några artister framträder singback i studion med sina gamla dunderhits.
Från den här sortens frågesport hoppas åtminstone jag på någon form av mervärde, men programledarna prioriterar utrop som ”jag bara älskade den serien!” och ”det är världens bästa låt!” framför mer substantiella reflektioner från dem som tävlar. Karin Magnusson, Jan Gradvall och Hanna Fahl brukar annars vara pålästa, och bra på att visa att fenomen som kan verka ytliga inte är så ytliga ändå. Här ges de få chanser till det. Kalenderbitaren Mats Strandberg bidrar mest, och flikar in lite nörderi.
Intressant nog är entusiasmen störst hos Gina Dirawi och Parisa Amiri, båda födda 1990. De fetischerar ohämmat breda succéer från årtionden när de antingen var barn eller inte ens födda.
Jag antar att idén med programmet är att känslomässigt frossa i nostalgi tillsammans med tittarna, men för mig blir det trist i längden.
Gå till toppen