Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

"Jag har blivit en termit"

Mircea Cărtărescus prosa är ett eget universum fyllt av exakta metaforer och avancerad fackkunskap. Hur översätter man det? Inger Johansson menar att man måste arbeta som en termit.

Bild: Emma Larsson
- Det var som att ha en tvåveckors influensa med ständig yrsel men utan feber – och nätterna igenom drömma om hur jag redigerade boken.
Inger Johansson pratar om hur det var 2002 när hon hade skickat in översättningen av Mircea Cărtărescus ”Nostalgia”.
Hon pekar på soffan i det inglasade uterummet. Där står just nu de sju böcker av honom som hon översatt. Snyggt uppställda. I givakt.
- För att jag behöver se att de finns i verkligheten. Jag har blivit en termit som biologen Lewis Thomas skriver om i “Maneten och snäckan”. Termiterna lär sakna intelligens, men vilka byggen de gör! Thomas menar att vi nog förhåller oss till språket som termiten till sina slott.
Du bygger ett språk?
- Det handlar om en total omedvetenhet, men ändå en färdighet. Termiten tuggar cellulosa och jag tuggar språk. Mircea Cărtărescu talar också gärna om termiter – bilden stämmer bra. Jag tror att om jag som översättare bara arbetar på och tar mig vidare, så blir produkten som uppstår något mer – om jag spelar på rätt tangenter. Med Cărtărescus väldiga stoff är det verkligen så.
Jag fattar inte hur du lyckas bringa reda i alla trådar som svävar runt i Mircea Cărtărescus fängslande universum.
- Och jag kan inte förklara det. Det finns översättare som har gett upp, men jag har haft förmånen att både få lov och få orka översätta så här pass mycket av honom – ett privilegium som jag faktiskt är ensam om i världen.
Du har översatt sju böcker av honom. Om du nu, med allt som du lärt av hans sätt att skriva, skulle nyöversätta honom från början, vad skulle då hända?
- Som tur är har tanken aldrig slagit mig, men jag vet inget jag skulle vilja ändra. Och det beror på honom. Jag måste vara noggrann eftersom han är så ytterligt exakt och tillförlitlig. Slarv finns helt enkelt inte. Jag måste hoppas att allt blir rätt för han kommer säkert att återvända till vissa ämnen. Det gör han nämligen. Alla översättare råkar ut för sämre passager hos dem de översätter, men hos Cărtărescu håller allting streck. Aldrig att jag varit tvungen att peta i någon av hans överlastade liknelser eller metaforer för att få dem att stämma. Annars hade jag varit på villande hav, men han styr och jag kan lita på att han vet vart vi ska.
Så det där yra som kan uppstå när du letar efter rätt ord ...
- Termiten tittar inte upp utan tuggar och tuggar. Stannar man upp så fastnar man. Dessutom är Cărtărescu inte så kryptisk som många andra rumäner blev när de under diktaturens tid skrev för att undvika censuren. Kom ihåg att han definierar sig som poet. Han har inget budskap. Det inre livet är hans drivkraft. Och han tycker bäst om de berättelser som inte går att återberätta.
- När jag öppnar den färdiga boken kan jag falla i gråt av min egen Cărtărescutext. Jag vet egentligen inte om jag vill att du ska skriva det, för det är mycket intimt, men jag måste kännas vid det – jag vet att gråten är kroppens erkännande: “detta är sant!”
- Walter Benjamin säger om konsten att översätta att man kan få vara med om att skriva sådant som aldrig har sagts på ens eget språk. Och jag menar att jag ibland har fått göra det när jag översatt Cărtărescus böcker. Texten ger mig en ständig tillförsel av energi och ett begär efter att få se vad det blir.
- Jag kan alltså fortsätta sida efter sida, gå in på det ordagranna med stort lugn, för det är så väl tillrättalagt. Dessutom tror jag att rumänskan och svenskan gillar varandra.
Paul McCartney sa en gång att Mozart skriver toner som gillar varandra.
- Och Cărtărescu skriver ord som gillar varandra, som kanske får språken att gilla varandra.
När jag träffade honom tidigare i år förstod jag att han är som en vetenskapsman, han undersöker allt ner i minsta detalj.
- Termerna, de är viktiga. Som översättare får jag aldrig svika den som kan facktermerna. Ett exempel: i arbetet med Orbitorböckerna sökte jag dagligen i Sahlgrenska akademins databas Hjärnatlas. Där finns alla uppslagsord om nervsystemet pedagogiskt förklarade i sitt sammanhang. Det är guld värt.
- Tack vare fackmänniskornas beskrivningar på nätet får jag vara den där termiten som centimeter för centimeter försöker bygga en Cărtărescuvärld på svenska. Jag ser bygget inifrån, och jag vet egentligen inte hur det förhåller sig till den större helheten, jag bara fortsätter.
Du rådfrågar väl Mircea Cărtărescu?
- Liksom många av mina kolleger skickar jag iväg en frågelista till författaren i slutskedet av en bok. När jag fick svaren på frågorna till bok nummer två fick jag också orden: ”Nu är den här boken till lika delar min och din.”
Vad säger han när ni ses?
- När vi ses har vi ingenting att säga varandra. Allt är redan sagt. Vi är tacksamma tillsammans. Vi tiger gärna ihop, men det är kul när han drar historier.
Du kunde väl inte tro att du skulle översätta ett så gigantiskt verk som hans när du för 50 år sedan var den enda i Lund som började studera rumänska?
- Nej, knappast. Det var eldsjälen Dagmar Falk som lockade mig och tog sig an mig. I dag är hon 103 år och den som jag har att tacka för allt. Jag ringde henne tidigare i dag.
Frågade du henne om något rumänskt ord?
- Jag ville be henne att i andanom vara med i vårt samtal. Och det har hon varit.

Inger Johansson

69 år, föddes i Helsingborg, och bor i Lund. Hon har en fil mag i franska, rumänska och engelska. Översätter sedan 1971 på heltid romaner, poesi, dramatik, artiklar, biografier och religionshistoria från rumänska och engelska och det har blivit närmare åttio titlar. Hon var 1999-2005 ordförande för översättarna i Sveriges Författarförbund och hon har fått flera stora priser för sin översättargärning.
Cărtărescu i Inger Johansson översättning
"Nostalgia" (2002)
"Orbitór. Vänster vinge" (2004)
"Orbitór. Kroppen" (2006)
"Orbitór. Höger vinge" (2008)
"Dagbok 1994-2003" (2011)
"Travesti" (2013)
"Levanten – Österlandet" (2015)
Och nu väntar hans nya bok "Solenoid". Den är på 830 sidor.
Ett urval andra böcker som Inger Johansson översatt:
"Ljuvaste dröm" (2001) av Doris Lessing
"På andra sidan tystnaden" (2003) av André Brink
"Snö" (2005) av Orhan Pamuk (från engelskan)
"De rumänska dikterna" (2004) av Paul Celan
"För Guds skull" (2011) av Karen Armstrong
"Den frystorkade brudgummen" (2016) av Margaret Atwood
Gå till toppen