Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Andreas Ekström: Louis C K bäst när det skrattas minst

Det här är inte komedi längre, säger Louis C K under ett av sina roligaste segment. Frågan är om han vet hur rätt han har.

Louis C K, Forum, Köpenhamn, 20 augusti.
Louis C. K.Bild: Jordan Strauss
Visserligen har han åtta tusen personer på ett utsålt Forum framför sig, en publik som har betalat massor för att skratta ihjäl sig under nittio intensiva minuter, men det finns stunder då det skrattas mindre.
De är de bästa.
Den som kan sin Louis C K – och tro mig, det finns inget hörn av internet jag inte har besökt på jakt efter mer guld, eller knark, eller vad ni vill kalla det – kommer förstås till arenan med helt orimliga krav. Den där scentrappan den snart 49-årige amerikanen kommer älgande upp för ser mer ut som en riktigt brant uppförsbacke. Dessutom inleder han med det svagaste han har (lite trevande småmys om tupplurar) och vi är nog rätt många som snabbt känner förväntningarna sjunka.
Och det var förstås meningen. Man kan inte vara världens just nu största komiker och hantera sin egen hajp utan någon sorts strategi.
I takt med att föreställningen utvecklas blir det faktiskt metodiken som fascinerar allra mest. Det börjar vid skrivbordet: varje år slänger Louis C K ut allt sitt material, vartenda skämt, och skriver helt nytt. Han har berättat hur det gjorde all skillnad i världen för honom som författare. Att våga. Att gå djupare in i sig själv för att hitta nytt material. Att inte väja för något. Att konstatera att abort bara kan vara en av två saker: en småsak på nivån att gå och bajsa, eller barnamord. Det är väl inte konstigt att det blir bråk?
Och så har vi den synbarliga klumpigheten. Slipsen är lite för kort, skjortan matchar nästan riktigt bra med den inte direkt illasittande kostymen, mikrofonsladden är lite i vägen och allt detta har Louis C K fullständig kontroll över. Hans kroppsliga sätt att göra komedi är helt makalöst, det vet alla som har sett honom tröttknulla en pall eller strypa en skrikande bäbis. Den här gången, i showens möjligen allra roligaste stycke, beskriver han ett möte hos en superskurk som insisterar på att bjuda på det allra bästa: Den perfekta konjaken som ska drickas, den levande sköldpaddan som ska ätas, den perfekta kuken som ska sugas.
Tänk ändå vad man kan göra med en mikrofon.
Louis C K konstaterar att man nog kan behöva bortåt en tjugo sekunder för att bestämma sig för om man verkligen vill. Om inte tjugo sekunder möjligen är för länge? Så står han där, världens roligaste man, med mikrofonen intryckt i munnen och med blicken på armbandsurets sekundvisare. I tjugo sekunder.
Sedan talar Louis C K om sin sexuella ambivalens. Hur fel det är att trycka ner någon annans sexualitet, men hur han har all rätt i världen att trycka ner sin egen, exakt hur långt som helst, för att slippa behöva vara ens pyttelite bög.
Då är vi långt från de inledande tupplurarna, och fullständigt i händerna på en av de skickligaste scenpersonligheter jag någonsin har sett i levande livet.
Gå till toppen