Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Petter Larsson: Därför brinner bilarna

Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Mer än 140 bilar har brunnit i Malmö hittills i år. Petter Larsson läser tre studier om vilka som ligger bakom bilbränderna. Lösningen är inte bara fler poliser, utan även slut på segregationen.
Brinnande bilar i Malmö i förra veckan.Bild: Patrick Persson
Denna text publicerades 2016
I Malmö har bilbränder fått mycket uppmärksamhet under sommaren. Den 8 augusti var Malmö uppe i 140 bränder i år. Men inte mycket talar för att det kommer att bli fler än förra året, även givet de senaste veckornas många dåd. Förra året brändes 316 bilar i Malmö, hälften så många som toppåret 2009, och det lägsta antalet sedan dess.
I hela Sverige har andelen ungdomar som säger sig ha tänt eld på något värdefullt halverats från 6 till 3 procent mellan 1995 till 2011.
Inte heller är bilbränderna ett uttryck för en exploderande kriminalitet. Precis som i övriga västvärlden minskar tvärtom de flesta typer av brott trendmässigt sedan många år.
Det dödliga våldet har minskat påtagligt sedan 1990, och den grova misshandeln minskar. Egendomsbrotten har sjunkit med hela 25 procent sedan 2006. Andelen som rånats eller utsätts för sexualbrott har legat ganska still i tio år, med en topp för sexbrotten 2013, men en nedgång igen 2014.
Det är värt att komma ihåg att bilbrandsvågen sker inom ramen för en i huvudsak positiv utveckling, när ledarskribenterna nu med största möjliga emfas fastslår självklarheter av typen ”kriminella måste haffas och straffas” och när politiker från höger till vänster utlovar hårdare tag.
Ibland sker det mot bättre vetande. Justitieminister Morgan Johansson är fullt på det klara med att de straffskärpningar han aviserar inte kommer att påverka antalet bilbränder. Han säger vad han tror folk vill höra, inklusive poänglösa moralismer över ”ligister” med ”meningslös förstörelselusta”.
Det är naturligtvis lätt att känna så. Men känslor hjälper föga för att förstå och därför kunna bekämpa.
Ingen föds ju till ”ligist”.
I studien ”Segregation and social unrest in Sweden” (2013) visar tre svenska forskare att bilbränder förekommer i hela landet, men fler per invånare i tätbefolkade områden. Man visar också att stora ungdomskullar och en stor andel personer som lever på socialbidrag sammanfaller med många bilbränder. Huvudresultat är ett starkt samband mellan etnisk boendesegregation och bilbränder. Däremot spelar inte – om någon nu trodde det – utländsk bakgrund i sig någon roll. Det är segregationen som är problemet, inte varifrån man kommer.
Malmö högskolas ”Stadens bränder” (2013), som handlar om alla slags anlagda bränder i Malmö, ger liknande resultat. Det är bostadsområden med hög trångboddhet, stora ungdomskullar och låg utbildning bland vuxna som utmärker sig som brändernas eldorado.
Inget av detta är förvånande. Att stora ungdomskullar alltid drar upp brottsligheten är väl känt. Eller snarare: stora kullar av unga män, eftersom det framförallt är män som begår brott. I åldersgruppen 15-25 år är 81 procent av dem som dömts för bränder män.
Trångboddheten driver dem ut på gatorna. Föräldrarnas fattigdom och låga utbildning ger dem begränsade framtidsmöjligheter – och ett litet fåtal av dem börjar begå brott.
Den vanligaste åldern bland dömda är 16 år, och 44 procent av de lagförda är under 25 år.
Det betyder förstås inte att alla brandanstiftare är ungdomar – medianåldern bland dömda är 27 år – eller att alla skulle ha en tuff social bakgrund. Så är det ju med statistik: den är alltid grovhuggen.
Det handlar alltså om samma bakgrundsfaktorer som för mycket annan kriminalitet, vilket också övertygande fastslås i en studie från Göteborgs universitet.
Därför är det heller knappast någon överraskning att de ungdomar som har anlagt en brand också för det mesta har andra brott på sitt samvete, vanligast annan skadegörelse och inbrott, men även misshandel. Andra utmärkande drag är låga betyg, vantrivsel i skolan och ”maskulina” intressen, till exempel videospel på lokal och gymträning.
Det är småkriminella tonårspojkar med sociala problem vi talar om – som tragiskt nog bränner bilar för sina redan ofta hårt pressade grannar.
De agerar ofta i grupp, visar Göteborgsstudien, vilket också bekräftas i Malmöstudiens intervjuer med ungdomar från brandutsatta områden. Här benar forskarna också i olika motiv. Det kan, säger ungdomarna, bland annat handla om att bryta tristessen och skapa spänning i vardagen, om folk som bränner varandras bilar som led i en konflikt, om försäkringsbedrägerier, eller om att dölja spår från andra brott, till exempel bilstöld. Eller om bilbränning som en kampmetod i konflikter med polisen, vilket var fallet i samband med de uppmärksammade kravallerna i Rosengård respektive Husby för några år sedan.
Bilbränning är alltså ett välbekant beteende sedan årtionden både från Sverige och från framförallt upploppssituationer i andra länder, men också från film och tv. Men det lånar sig till många olika motiv.
I den meningen är det inte ett asocialt beteende, ingen udda, obegriplig galenskap – utan något som ofta utförs i grupp och som vi alla känner igen och kan reagera på.
Ungdomarna i Malmöstudien – som inte själva bränner bilar – talar om att ”elda”, som något bekant, som något man kan göra.
Vad motiven bakom den aktuella brandvågen skulle vara kan man förstås bara spekulera i, och det är ju också fullt möjligt att det finns många olika motiv bakom de dussintals brott som nu rapporteras. Men det verkar inte handla om en konflikt med polisen, eftersom ingen annan social oro rapporteras i samband med bränderna. Och i flera av fallen är det svårt att se att det skulle handla om konflikter med bilägarna. Min gissning är därför att det i huvudsak handlar om ett slags spänningsskapande vandalism – en vandalism som är så mycket mer spektakulär än klotter och krossade rutor och som ger omedelbar bekräftelse i morgondagens tidning.
Men en sak är säker. Förmodligen kan fler poliser och smartare metoder minska antalet bilbränder. Men så länge systemvåldet uppifrån ­– arbetslösheten, segregationen, de usla bostäderna, stigmatiseringen – mal ner de fattiga områdena kommer nya unga brottslingar att skapas i generation på generation.
Källor:
"Barn/ungdomar som anlägger brand – orsaker och motåtgärder"
Sven-Åke Lindgren, Micael Björk, Hans Ekbrand, Sofia Persson och Sara Uhnoo, Göteborgs universitet, 2013
"Segregation and social unrest in Sweden"
Bo Malmberg, Eva Andersson och John Östh, Urban Geography, 2013
"Stadens bränder"
Nicklas Guldåker och Per-Olof Hallin, Malmö Högskola, 2013
Gå till toppen