Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Yttrandefrihet irriterar. Fria ord måste få väcka vrede.

Vad som kan och får yttras offentligt bestäms mer och mer av personer som Facebookgrundaren Mark Zuckerberg.Bild: Kay Nietfeld
Ett inlägg av författaren Jonas Gardell om den franska polisens ingripande mot en burkiniklädd kvinna på stranden i Nice raderades på onsdagskvällen av Facebook.
"Facebook har censurerat mig igen", klagade Gardell.
Men det han utsatts för är inte censur. Inte i formell mening. Med censur avses att staten förhandsgranskar yttranden för att – med Nationalencyklopedins formulering – "förhindra spridning av sakuppgifter och synpunkter som enligt de styrande inte bör komma till allmän kännedom". Vad som hänt är att Facebook i efterhand tagit bort ett inlägg som enligt företaget bröt mot de regler Gardell och andra användare godtagit när de gick med.
Inte heller har Gardells yttrandefrihet kränkts. Yttrandefrihet är en frihet att uttrycka sig i tal, skrift eller bild utan att hindras av "det allmänna", i första hand staten. Privata aktörer som Facebook sätter upp egna regler och avgör vad som får uttryckas av dem som vill utnyttja tjänsten.
Denna typ av formella argument känns igen från debatten om beslutet att kasta ut Nya Tider från årets bokmässa i Göteborg med hänvisning till tidningens kopplingar till högerextremismen. De som stödjer mässans beslut påpekar helt riktigt att Nya Tiders yttrandefrihet inte inskränkts. Det är ingen rättighet att få ställa ut på mässan. Vilka som får vara med avgör arrangören.
Men begreppen censur och yttrandefrihet används i dagligt tal ofta i en vidare betydelse. I den meningen är det fullt rimligt att som Gardell hävda att han blivit censurerad av Facebook. Eller att Nya Tider, i yttrandefrihetens namn, borde ha fått medverkaBokmässan. Inte minst som temat för året är just kampen för det fria ordet.
De formella definitionerna av censur och yttrandefrihet kan idag förefalla mindre relevanta.Mer och mer av allas vår yttrandefrihet ligger numera i någon mening i privata företags händer.
Också nyheter från traditionella fria medier når i allt större utsträckning sin publik via tjänster som Facebook och Google. När var och varannan människa finns på Facebook innebär det också att en stor del av debatten och åsiktsbildningen äger rum där.
Att hävda att Facebooks, Youtubes, Twitters och Googles regler är bolagens ensak blir därmed allt svårare. Sådana mäktiga aktörers gränsdragningar både får och bör diskuteras.
Det är dessutom så att dessa nätjättar beaktar vad olika statliga aktörer anser är lämpligt innehåll. Det är då inte stater som censurerar. Det är Facebook och Google som gör det – på delegation. Men för den som får sitt inlägg raderat blir resultatet i praktiken detsamma.
Tidigare i somras enades EU-kommissionen med Google, Facebook, Twitter och Microsoft om en uppförandekod, som innebär att "hatpropaganda" tas bort eller blockeras inom ett dygn. Hot och hat på nätet är ett reellt problem som måste bemötas. Men risken finns att avarterna blir en förevändning för politikerna att begränsa yttrandefriheten generellt.
Stödet för det fria ordet är oroväckande lågt. Också i den svenska riksdagen.Återkommande mätningar visar att ledamöterna, i många fall en majoritet av dem, är redo att inskränka yttrandefriheten på olika sätt.
Ola Larsmo, ordförande i Svenska Pen, ser yttrandefriheten som hotad från två håll: dels av "framväxten av en hatkultur som syftar till att tysta oliktänkande", dels av "dem som vill bemöta hatkulturen" (SR 2/7).
Larsmo oroas över förslag han sett "som syftar till ingrepp i lagstiftningen och till och med justeringar av grundlagen, för att komma tillrätta med hatspråket".
Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke delar denna oro. Om några veckor kommer Mediegrundlagskommittén att presentera sitt betänkande för regeringen. Funcke befarar att den kommer att innehålla förslag som innebär en fortsättning på en utveckling där Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen "steg för steg perforeras" (GP 24/8).
Alla älskar yttrandefriheten, särskilt i högtidstalen, särskilt ett jubileumsår som detta när den svenska Tryckfrihetsförordningen fyller 250 år.
Då är det lätt att glömmaatt en yttrandefrihet som inte rymmer det som väcker anstöt och vrede – till och med berättigad sådan – är inte en frihet värd namnet.
Gå till toppen