Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: ”Jag drar en djup suck varje gång jag hör populistiska rop om 'hårdare tag'”

Självklart måste varje bilbrännare komma till insikt om beteendet är samhällsskadligt och självdestruktivt, skriver Martin Pudaric. Men de som bränner är ofta barn, som redan i tidig ålder är desillusionerade över möjligheten att bli en accepterad del av del av det svenska samhället.Bild: Patrick Persson
Brandmannen Kaj Engelke skrev en text angående den senaste tidens oroligheter och bilbränder i Malmö (22/8). Jag vill klargöra att jag har den djupaste respekt för våra myndigheter. Brandmän, poliser, socialsekreterare gör alla ett fantastiskt arbete för att göra vårt land tryggare, ofta under ovärdiga arbetsförhållanden och med undermålig kompensation.
Läs också Åsikter: ”Jag släcker din giftiga eld men jag går inte på ditt skitsnack, bilbrännare”
Jag är dock rädd för att texter som Kaj Engelkes förenklar det oerhört komplexa problem som är roten till de oroligheter vi på senare tid sett i våra förorter, och en sådan retorik bidrar tyvärr inte till att föra en konstruktiv debatt kring hur vi ska finna en lösning på problemet.
I tider som dessa då rop om hårdare straff ekar högt i den politiska debatten, och individen lyfts fram som en lösning på samhällets samtliga problem, vill jag lyfta fram ett annat perspektiv än det som på senare tid har dominerat det offentliga samtalet.
Läs också Åsikter: ”Det är aldrig ursäktligt att utsätta medmänniskor för fara”
Självklart har varje individ ett eget ansvar. Självklart måste varje bilbrännare själv komma till insikt om att beteendet är samhällsskadligt och i längden även självdestruktivt. Men i en djungel av fattigdom, våld, missbruk, hierarkiska strukturer och grupptryck som förorterna ofta innebär kan jag tycka att man har en övertro på det 14-åriga barn som på egen hand ska komma till denna insikt.
Det är även med detta i åtanke som jag drar en djup suck varje gång jag läser om politiker och deras populistiska rop efter "hårdare tag" mot bilbrännare, stenkastare med flera.
Bilbrännaren analyserar inte straffskalan varje gång han/hon drar på sig sin balaklava och gör sig redo för att gå ut och bränna bilar. Om straffet är ett år och nio månader eller tre år och sex månader spelar absolut ingen roll, och kommer inte heller att få bilbrännaren att stanna hemma.
Dessa barn, som det faktiskt handlar om, är redan i tidig ålder desillusionerade över sina möjligheter att bli en accepterad del av del av det svenska samhället och många förmodar att man ändå kommer att hamna i fängelse en dag. Om det sedan är för bilbränning, misshandel, narkotikaförsäljning eller något annat spelar i deras ögon ingen större roll.
Jag skulle även vilja kommentera Kaj Engelkes påstående om att han växt upp tuffare än barnen i förorten. Det kan mycket väl vara så, och jag har den djupaste sympati för Kaj och hans uppväxt. Men det finns en väsentlig skillnad. Med ett svenskt namn, som Kaj Engelkes, kommer ingen någonsin att ifrågasätta din plats i det svenska samhället.
Heter du däremot Al-Sayed, Stojanovic eller Rexhepi i efternamn spelar det ingen roll hur framgångsrik du blir, hur många miljoner du tjänar, hur mycket skatt du betalar eller hur mycket positivt du än bidrar med till det svenska samhället. Det kommer alltid finnas personer som ifrågasätter din plats i det svenska samhället. Det räcker att du stöter på en endaste person i din uppväxt som vräker ur sig att du ska "flytta hem", för en sjuåring kan det vara förödande för integrationsprocessen och sätta djupa ärr mentalt. Ärr som bubblar upp till ytan några år senare när din skola läggs ner, inga jobb erbjuds och ditt område förfaller i droger och våld.
Med det sagt hoppas att jag kunnat erbjuda ett lite annorlunda perspektiv på ett av flera problem som vårt samhälle står inför de kommande åren, nämligen integration.
Jag personligen anser att vi i Sverige, såväl från höger som vänster, för en otillräcklig debatt kring integration.
Jag vill återigen tacka alla de myndigheter som jobbar för att hålla vårt fantastiska Sverige säkert. Och jag hoppas att vi gemensamt kan finna svar på ett kollektivt, inte individuellt, problem.

Martin Pudaric

Martin Pudaric är 22-årig statsvetarestudent från Lund med stort intresse för samhällsfrågor.
Läs också Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen