Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Roth skildrar ett Amerika som aldrig blev

Philip Roths romaner om Amerika ger både överblick och insikter om utvecklingen i USA, skriver Lars-Håkan Svensson.

Bild: DOUGLAS HEALEY

Philip Roth: "Philip Roths Amerika": Amerikansk pastoral, Gift med en kommunist, Skamfläcken, Konspirationen mot Amerika. Övers Hans-Jacob Nilsson och Sam J Lundwall. Albert Bonniers förlag.

Mer än de flesta författare har Philip Roth använt sig av fiktiva identiteter. Några böcker sägs vara skrivna av Philip Roth medan andra tillskrivs pseudonymer som står Roth nära men inte är identiska med honom. Ett sådant alter ego är Nathan Zuckerman, som står som ansvarig för inte mindre än sju romaner varav de sista tre, som skrevs i tät följd 1997-2000, utgör ”the American trilogy” i Library of America-utgåvan av Roths samlade verk. Denna trilogi utkommer nu – tillsammans med ett annat av Roths mest lovprisade verk, "Konspirationen mot Amerika" från 2004 – i en bastant men attraktiv volym på 1 500 sidor med titeln "Philip Roths Amerika". Detta får sägas vara en påpasslig satsning av förlaget. Just när det fyrtiofemte amerikanska presidentvalet går in i en avgörande fas och frågor som vad som är fakta och fiktion och vad som gör eller har gjort USA ”fantastiskt” står på dagordningen, får alltså svenska läsare tillfälle att fundera över just detta i sällskap med en författare som är berömd för sitt engagemang i sådana spörsmål. Att han dessutom i trilogin skoningslöst skärskådar amerikanska presidenter gör inte saken sämre.
Det ska genast sägas att både Roth och Zuckerman har en bestämd uppfattning i frågan, ja en uppfattning som är så bestämd att man nästan vill kalla den en vision. För båda framstår 1940-talet som en gyllene era då framtiden tycktes ljus. Alla minoriteter kunde hoppas att de skulle uppgå i en större gemensam amerikansk identitet. Flera av hjältarna i böckerna deltar i andra världskriget och gör det målmedvetet och beredvilligt. Och om någon av dem, som Swede Levov i "Amerikansk pastoral", måste stanna hemma blir framgångarna på hemmaplan symboliska insatser som tjänar den utveckling som långsamt men oundvikligt är på väg: större jämlikhet, slut på rasismen, större välstånd. Allt låter sig iakttas i Newark som är både Roths och Zuckermans utgångspunkt.
Men så blev det inte. Newark, som på 1940-talet var ett välordnat, levande samhälle, har förvandlats till en stad med stora slumområden, ännu starkare segregering och utan framtidstro. Utbildningsväsendet som en gång möjliggjorde inträde i en vidare gemenskap har kapsejsat. När berättaren Zuckerman kör omkring i kvarteren där han växte upp vågar han inte ha bildörrarna olåsta. Roth har blivit hedersmedborgare i en stad han inte känner igen sig i.
Det samhälle som möter i "Philip Roths Amerika" är alltså från början livskraftigt, ja kanske rent av ”fantastiskt”, men har utvecklats i fel riktning. Det är denna process som dissekeras i trilogin – inte bara med skarp blick för tidsstämningar utan också med djup inlevelse i hur omständigheterna påverkar individerna. I "Gift med en kommunist" är det 1950-talets jakt på oliktänkande som brännmärks. Huvudpersonen, Ira Ringold, som drivs av en outsläcklig vrede över livets orättvisor, inklusive de samhälleliga, ansluter sig till kommunistpartiet och faller till slut offer för McCarthyismens svartlistningar. Men den okontrollerade Ira är egentligen inte bokens hjälte. Den rollen tillfaller hans bror, Zuckermans gamle lärare Murray Ringold, som förmedlar överblick och självkännedom, något som i längden betyder mer för Zuckerman än Iras passionerade vrede.
Mycket av det vi får veta om Ira består av diskussioner mellan Ira och Murray som den vitale 90-åringen Murray i detalj återger för Zuckerman. I "Amerikansk pastoral" tycks berättelsen om den till synes lyckligt lottade Swedes tragedi vara en traditionell roman men i själva verket är det berättaren Zuckermans egna fantasier och reflektioner om Swede vi får ta del av. Det Zuckerman försöker förstå här är 1960-talets explosiva situation. Swede – så kallad på grund av sitt nordiska utseende – tycks förutbestämd att lyckas med allt han företar sig men så ansluter sig plötsligt hans dotter till en av 1960-talets terroriströrelser. Zuckerman, som menar att vi aldrig riktigt kan tränga in i en annan människas innersta, förbryllas av Swedes skenbara oberördhet, och frestas att med hjälp av sina ansenliga resurser som författare försöka iscensätta alla aspekter av Swedes liv, inte minst dem som huvudpersonen – ”det vanliga livets filosofkung” – tycks ignorera.
I trilogins sista roman, "Skamfläcken", har det blivit sent 1990-tal. Här är det intellektuella livets tillkortakommanden som granskas. Den gamle radikale universitetsprofessorn Coleman Silk kallar två frånvarande studenter för ”spooks”, "spöken", utan att tänka på att ordet också är en rasistisk glosa. En akademisk häxjakt tar sin början och får både väntade och oväntade konsekvenser. Silk upplever en intensiv kärleksaffär med en betydligt yngre kvinna, samtidigt som president Clintons affär med Monica Lewinsky blir känd.
Att döma av den amerikanska trilogin tycks Philip Roths Amerika vara en nation som en gång rymde storslagna möjligheter som på olika sätt har förfuskats. Men det är inte dessa vida perspektiv som trilogin i första hand skärskådar utan enskilda individers psykologi och deras livsval under de givna omständigheterna. Självbedrägeri (och försök att bedra andra) spelar en viktig roll liksom tanklöshet och impulsivitet. Men vare sig Zuckerman eller Roth nöjer sig med att konstatera detta. De går alltid ett eller flera steg längre och undersöker alternativen på ett sätt som huvudpersonerna inte själva gör. De försöker förstå de omedvetna valen och formulerar ofta erfarenheter med stor allmän räckvidd. Och de identifierar också positiva gestalter. Murray Ringold, den borne läraren, är en sådan. Han är en överlevare som ännu vid hög ålder är kapabel till överblick och förmår bibringa lyssnaren Zuckerman insikter om de fem decennier det är frågan om liksom om tillvaron i allmänhet.
Till sist: tack för att trilogin har utökats med "Konspirationen mot Amerika", som kontrafaktiskt skildrar vad som hände när det tyskvänliga flygarässet Charles Lindbergh blev president 1940. Det är en fantasi som ger välbehövliga perspektiv på årets val.
Gå till toppen