Kultur

Men hur kunde det bli så trist?

Jack Huston som Ben-Hur i 2016 års version, i regi av Timur Bekmambetov.Bild: Photo credit: Philippe Antonello

Ben-Hur

USA, 2016. Regi: Timur Bekmambetov. Med: Jack Huston, Toby Kebbell, Nazanin Boniadi, Rodrigo Santoro, Morgan Freeman. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.05.
”En brutal uppdatering för en ny generation” löd rubriken på recensionen i The New York Times. Fast det är en förskönande historieskrivning om de tidigare teater- och filmversionerna av Lew Wallaces bästsäljare från 1880. Spektakulära och våldsamma inslag har alltid varit publikmagneterna till ”Ben-Hur”.
Huvudsakligen handlar det om två showstoppers: 1. Sjöslaget mellan Roms flotta och en armada av piratskepp. 2. Den brutala kapplöpningen till häst och vagn mellan den judiske titelpersonen och hans romerske antagonist. Romanens undertitel ”A tale of the Christ”, syftande på parallellstoryn om Jesus, förvisades redan från början till kulisserna.
Men årets upplaga är ingen ”Fast & furious” i antiken, utan en välkammad och trist familjefilm för ingen i familjen. Mer passande för 1950-talet än nu. Sammanfattningsvis: Inget sex. Många men aldrig påträngande våldsinslag. Samt avslutande söndagsskoleplanscher av försoning och andligt uppvaknande som knappast övertygar någon.
Ska man säga något gott så är det att vi slipper romanens överflödiga mittparti i Rom och att Timur Bekmambetov inte lyckats peta in någon vampyr. Annars är det anmärkningsvärt hur den nu 55-årige regissören stannat i konstnärlig utveckling. Liksom tidigare filmar han dramatiskt förtätade spelscener och action med samma spattiga kamera och samma omotiverade, ryckiga klippning som förstör såväl rollgestaltningarna som stuntinslagen.
Någon personinstruktör är han inte heller. Det är bara veteranen Morgan Freemans biroll som klarar sig med äran i behåll. Övriga, med huvudpersonerna Ben-Hur (Jack Huston) och Messala (Toby Kebbel) i spetsen, blir knappast mer än antikstajlade mekaniska dockor. Avslutande powerpoplåten ”The only way out” känns därför extra ironisk då filmen inte ens är underhållande som kitsch.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 2 september
Gå till toppen