Aktuella frågor

Debattinlägg: "Svensk skola saknar tillräcklig kontakt med arbetslivet"

Att elever får göra studiebesök på arbetsplatser är utmärkt, likaså att personal och företagare från arbetslivet gästföreläser i skolan. Men det ersätter inte behovet av arbetsplatsförlagd prao, skriver Henrik Malm Lindberg, arbetsmarknadsforskare vid Ratio – Näringslivets forskningsinstitut.

Prao på Lakritsfabriken i Ramlösa. Arbetsplatsförlagd praon skolar in unga i arbetslivet och ger värdefull kompetens när det gäller hur en arbetsplats fungerar, skriver Henrik Malm Lindberg.Bild: Jenny Leyman
Skolor över hela landet har beslutat att minska eller avveckla praon, den traditionella praktiska arbetslivsorientering som ingått som en del i undervisningen på grundskolans högstadium.
Nedprioriteringen började redan för två decennier sedan.
I en nyligen publicerad studie av praons roll "Praon i grundskolan – ett outnyttjat redskap", visar Sofia Herrström och jag hur omfattningen av prao i grundskolan har minskat från de sex till tio veckor som stipulerades i läroplanen från 1980, via de dryga fyra veckor som undersökningar i mitten och slutet av 1990-talet påvisade, till de sju-nio dagar som framkommer i den enkätundersökning vi gjort. Nedgången är alltså dramatisk.
Varför blev det så? Ansvaret för grundskolan gick över från staten till kommunerna 1991, och i grundskolans läroplan 1994 blev praon kommunernas och i friskolornas fall huvudmannens, ägarnas, uppgift. Den statliga styrningen inskränkte sig till att ange mål och allmänna riktlinjer.
Förhållandevis få kommuner har tagit fram och beslutat om lokala mål och ambitioner och det har gjort att praon i många fall har blivit satt på undantag. Rektorerna tycks inte heller ta sig an det övergripande ansvaret för elevernas kontakt med arbetslivet i särskilt hög utsträckning utan delegerar det nedåt till studie- och yrkesvägledare.
Som följd av den bristande styrningenblir praon inte heller så bra som den skulle kunna vara.
Skolans arbete med prao tycks varken präglas av kontinuitet eller medvetna processer.
Avregleringen av praon har inneburit att grundskoleelevernas kontakter med arbetslivet har minskat i omfattning, något som en statlig utredning slog fast redan år 2000 (Samverkan mellan skola och arbetsliv, Ds 2000:62).
Arbetsmiljöverkets föreskrifter pekas ibland ut som boven i dramat. När nya regler kring minderårigas arbetsmiljö under anställning och praktik infördes 2013 tolkade många huvudmän och rektorer det som en skärpning av lagstiftningen, även om Arbetsmiljöverket hävdar att det endast var fråga om ett förtydligande av gällande regler. Men arbetsmiljöreglerna kan inte vara den enda orsaken till nerdragningen på praon. Urholkningen började ju långt tidigare.
Andra förändringar har också påverkat arbetsplatsernas benägenhet att ta emot praoelever. Arbetstempot har skruvats upp och på många företag och organisationer har antalet anställda dragits ner till ett slags kärnarbetskraft. För andra uppgifter hyrs personal in tillfälligt eller anlitas bemannings- och uthyrningsföretag. Det gör att möjligheten att ta emot och handleda praoelever reduceras, den ordinarie personalen hinner sällan handleda eller instruera.
För att förstå konsekvenserna av nerdragningen på praon är det viktigt att återvända till varför beslutsfattarna en gång ansåg att den behövdes inom skolan. De två grundsyftena var, då som nu, dels att ge kunskap om olika yrken och sektorer, för att eleverna ska kunna göra bättre underbyggda val till framtida studier och yrke, dels en första inskolning i arbetslivet.
Idag saknar svensk skola tillräcklig kontakt med arbetslivet, eleverna får inte de erfarenheter de behöver för att välja yrke och bli anställningsbara. Det bidrar till att unga har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden. Mycket talar också för attde som drabbas av skolans bristande arbetslivsanknytning är de elever som kommer från socioekonomiskt utsatta miljöer.
Att elever får göra studiebesök på arbetsplatser är utmärkt, likaså att personal och företagare från arbetslivet gästföreläser i skolan. Men det ersätter inte behovet av arbetsplatsförlagd prao. Dess fördelar är att eleverna får utföra arbetsuppgifter som hör till en ”riktig” arbetsplats. Därigenom blir verksamheten fysisk och konkret på ett annat sätt än vid skolförlagda moment. Eleverna får insyn i hur en arbetsvardag kan se ut och kommer i direkt kontakt med teknik, arbetsprocesser samt den kultur och de sociala koder som kan råda på en arbetsplats.
Praon är ett moment inom det svenska utbildningssystemet som kan underlätta unga människors etablering på arbetsmarknaden.
Praon skolar in ungai arbetslivet och ger värdefull kompetens när det gäller hur en arbetsplats fungerar. Samtidigt bidrar den till mer välinformerade studie- och yrkesval. Inget av dessa syften torde ha blivit mindre väsentligt på senare tid – snarare tvärtom.

Henrik Malm Lindberg

Henrik Malm Lindberg är arbetsmarknadsforskare vid Ratio – Näringslivets forskningsinstitut.
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Läs mer:Vi unga behöver praon – kommunen borde fixa säkra och rättvisa praoplatser
Gå till toppen