Aktuella frågor

Debattinlägg: "Det blir knepigt när vissa kvinnor accepterar inskränkningar i sina möjligheter."

Rätten till kulturella och religiösa sedvänjor kan aldrig vara absolut, skriver Peter Singer, professor i bioetik.

En polis använder måttband för att försäkra sig om att en kvinna inte överträder reglerna för badräktslängd. Platsen är Washington DC i USA och året 1922.
Mina föräldrar kom till Australien som flyktingar undan nazisternas förföljelser efter att Hitler annekterat Österrike. De kom till ett land som ansträngde sig för att assimilera immigranter in i den dominerande angloirländska kulturen.
När mina föräldrar talade tyska på en spårvagn fick de veta att: "Här talar vi engelska!". Den typen av assimilation har för länge sedan försvunnit ur Australiens regeringspolitik och ersatts av en på det hela taget framgångsrik form av multikultur som uppmuntrar immigranter att bevara sina traditioner och sitt språk.
Burkinin, en baddräkt för kvinnor som täcker kroppen från topp till tå men lämnar ansiktet bart, är ett utslag av multikulturalism. Den uppfanns av en muslimsk kvinna i Sydney för att göra det möjligt för troende flickor att följa med sina skolkamrater och vänner till stranden och delta i alla de strand- och vattenaktiviteter som är ett viktigt inslag i den australiska sommaren.
Australier har svårt att förstå varför en del franska kuststäder skulle vilja förbjuda burkinin. Utan tillgång till baddräkter som går att förena med religionens föreskrifter tillåter inte religiösa familjer sina flickor att gå till stranden. Och det snarare ökar än minskar etniska och religiösa klyftor.
Burkiniförbuden i Frankrike (några har numera ogiltigförklarats av domstol) ligger i linje medandra franska inskränkningar när det gäller klädedräkt och symboler. Elever i kommunala skolor får inte ha på sig iögonenfallande religiösa symboler, vilket brukar tolkas som muslimska huvuddukar, judiska kippor och stora kristna kors. Burka och niqab som täcker ansiktet är olagliga i all offentlighet.
Frankrike uppfattas ofta som lite speciellt på grund av landets långa historia av strikt åtskillnad mellan kyrka och stat. Men för någon månad sedan föreslog Tysklands inrikesminister Thomas de Maizière ett förbud mot burka på offentliga platser som i regeringskontor, skolor, universitet och domstolar, och öppnade därmed för att den sortens förbud skulle sprida sig utanför Frankrikes gränser. "Det är en integrationsfråga", argumenterade de Maizière och fick medhåll av Tysklands kansler Angela Merkel, som sade: "Som jag ser det har en fullständigt beslöjad kvinna knappast någon möjlighet att integreras."
Pendeln tycks alltså vara på väg tillbaka till assimilation och nyckelfrågan är hur långt den ska slå. Bör ett land som tar emot immigranter tillåta dem att behålla alla sina kulturella och religiösa sedvänjor, även de som är motsatsen till de värden och värderingar som merparten av landets befolkning ser som centrala i sitt eget vardagsliv?
Rätten till kulturella och religiösa sedvänjor kan aldrig vara absolut. Gränsen är åtminstone nådd när den enes rättighetsutövning kan skada andra. Exempelvis ska barn ha utbildning och även om en stat godkänner undervisning i hemmet, har den rätt att besluta vilka kunskaper och färdigheter barnet ska lära sig. Extrema sedvänjor, som kvinnlig könsstympning, är en tradition som ytterst få vill tillåtai det nya landet.
I Frankrike har ett argument varit att om man tillåter burkinier på stränderna så godtar man underförstått att kvinnor förtrycks. Att begära att kvinnor ska täcka huvudet, armarna och benen när männen slipper, är diskriminering. Men var drar man gränsen mellan den vanliga, men inte universella, uppfattningen att kvinnor men inte män ska täcka brösten och den högre grad av påkläddhet som åtskilliga religioner inklusive islam kräver av kvinnor, men inte av män?
Det är tveksamt om integrationen bäst tjänas av ett förbud mot religiös klädsel i kommunala skolor. För så länge religiösa friskolor är tillåtna lär religiösa judiska och muslimska föräldrar i så fall hellre skicka sina barn dit. Om vi eftersträvar ett sekulärt integrerat samhälle finns det goda skäl att kräva att alla barn ska gå i kommunala eller statliga skolor, men i många västliga samhällen är den striden redan förlorad.
För att ett samhälle ska vara mer än enskilda individer eller olika grupper som lever i samma land, är det rimligt att söka en integrationsnivå som gör det möjligt för människor att umgås och arbeta tillsammans.
Vi bör avvisa kulturrelativismen, exemplet med könsstympning visar med all tydlighet att inte alla kulturella sedvänjor är försvarbara. Ett samhälle har all rätt att säga till sina immigranter: "Ni är välkomna hit och vi uppmuntrar er att bevara och utöva många inslag i er kultur, men i det här landet har vi också några centrala värderingar som ni måste acceptera".
Det svåra är vilka dessa centrala värderingar är. Att inte skada andra är givet, men etnisk och sexuell jämlikhet bör också ingå. Det blir emellertid knepigt när vissa kvinnor accepterar inskränkningar i sina möjligheter utifrån sina religiösa föreställningar. De må vara offer för en förtryckande ideologi men islam är inte den enda religionen som i någon variant lär ut att kvinnans roll i livet är en annan än mannens.
John Stuart Mill, 1800-talets stora liberala tänkare, ansåg att det enda samhället bör kriminalisera är att skada någon annan, men han menade inte att staten bör förhålla sig neutral gentemot olika kulturer. Tvärtom hävdade han att samhället har och bör använda sig av alla former av utbildning och påverkan för att motarbeta falska föreställningar och uppmuntra människor att söka sig bästa möjliga liv.
Mill skulle antagligen säga att om vi ger immigranter tid att inse utbildningens betydelse och möjligheter att bekanta sig med de många olika livsstilar som finns i samhället, så kommer de att fatta bra beslut för egen del. Med tanke på hur liten tilltro vi rimligen kan ha till andra metoder, är det en väg som verkar vara värd att pröva.

Peter Singer

Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Peter Singer är professor i bioetik vid universitetet i Princeton, USA.
Läs mer:"Att någon tvingas att ta av sig sina kläder kan aldrig betraktas som frihet."
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen