Kultur

Stark film om psykisk ohälsa

Ahang Bashi i "Skörheten", som hon även har regisserat.Bild: Folkets bio

Skörheten

BIO. DOKUMENTÄR. Sverige, 2016. Regi: Ahang Bashi. Med: Ahang Bashi, Roxy Farhat, Mahmood Bashi, Goldbarg Bashi. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.15.
I säsongspremiären av ”Skavlan” berättade skådepelaren Mikael Persbrandt om den positiva vändning hans liv har tagit sedan han började medicinera för sin bipolära sjukdom. Ann Heberlein gjorde ett pionjärarbete med tv-serien om samma sjukdom förra året. SVT sänder i höst serien ”Djävulsdansen”, där anhöriga berättar hur det är att leva med någon som lider av psykisk ohälsa.
I den personliga dokumentären ”Skörheten” tar filmaren Ahang Bashi ytterligare steg in i de hittills stängda rummen, då hon låter kameran följa med till psykakuten i Stockholm dit hon söker sig när panikångesten slår till. Hon delar med sig av sejourer både i gruppterapi och i sin egen individuella terapi. Vännen Maria Åkesson filmar Ahang Bashi gråtande, djupt deprimerad, i sängen som hon inte vill resa sig från. Jag har som kritiker aldrig tidigare sett den psykiska ohälsan skildrad så naken och autentisk, varken i en dokumentär eller i en spelfilm.
I en av de första scenerna sitter Ahang Bashi med sin pappa och talar med honom om sina besvär. Men som många andra i liknande situationer kan eller vill han inte riktigt förstå, utan hävdar att hon är en framgångsrik filmare och har det bra. Mamman visar en helt annan förståelse, eftersom hon har sett sin dotter under svåra attacker, där den starka familjekärleken inte räcker som bot.
”Skörheten” är inte bara en närgången, viktig dokumentär om psykisk ohälsa utan också ett familjedrama, där huvudpersonen vill veta mer om sin egen historia, främst barndomen. Hon vara bara två år gammal, ett sladdbarn, när familjen 1987 tvingades lämna allt i hemlandet Iran och fly till Sverige. Här avtäcks sakta hemligheter om flykten, den första tiden på flyktingförläggningen och annat som föräldrarna av omsorg velat förskona den lilla flickan från. Även samtalen med de betydligt äldre systrarna kastar ljus över relationerna. Systrarna klarade omställningen till det nya landet bättre medan Ahang Bashi redan då blev deprimerad, något som hon inte minns i dag.
Det är här ”Skörheten” bränner till ännu starkare. Psykisk ohälsa kan sällan förklaras utifrån enbart traumatiska upplevelser, men för barnet med en extra skörhet finns risken att flykten över haven sätter djupa sår. ”Skörheten” kan faktiskt ses som ett komplement till exempelvis ”Bortom Lampedusa”, trots filmernas formmässiga olikheter.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 16 september
Gå till toppen