Kultur

Filmen som många vill stoppa

Den ryske regissören Andrei Nekrasov har hamnat i hetluften för sin dokumentär "The Magnitsky act". Filmen tävlar i Nordisk Panorama i Malmö.Bild: Nordisk Panorama
Om man ska anklaga motståndarsidan för lögn och propaganda kan det vara en god idé att granska bärigheten i sin egen sidas påståenden. Det gjorde regissören och Putinkritikern Andrei Nekrasov och hans filmprojekt blev något helt annat än vad han hade tänkt sig. Resultatet, "The Magnitsky act – behind the scenes", har blivit årets hetaste potatis i dokumentärfilmsvärlden – trots att få har sett den.
Det finns starka krafter som vill stoppa filmen. En visning i Europaparlamentet ställdes in i sista stund, vilket fick Nekrasov att inför parlamentarikerna ställa frågan "Är det här Nordkorea?". Filmfestivalen i norska Grimstad vågade inte visa dokumentären efter hot om stämning från den amerikanske affärsmannen William "Bill" Browder. Att Nordisk Panorama i Malmö inkluderar "The Magnitsky act – behind the scenes" i årets tävlingsprogram är modigt. Oavsett vad som är rätt och fel i sakfrågan är det ett konstnärligt starkt verk, och en rafflande berättelse om mord, svindel och journalistik.
Storyn i korthet: Sergei Magnitskij var en rysk jurist som avslöjade en omfattande skattehärva i Ryssland 2008, där det visade sig att poliser och gangstrar samarbetade för att tömma utländska företag på pengar. Som tack slängdes Magnitskij i fängelse, där han utsattes för tortyr och så småningom misshandlades till döds. Miljardären Browder – en av dem som blåstes i härvan – har efter mordet kampanjat för visselblåsaren Magnitskijs sak. Det har bland annat lett till att USA antagit lagen The Magnitsky act, som hindrar de inblandade i affären att resa in i USA, eller att ha samröre med amerikanska banker. Lagen har varit en av många isiga små bäckar som bidragit till den bottenfrusna relationen mellan USA och Ryssland.
För regiveteranen Nekrasov var den här berättelsen mumma. Han är en av Rysslands främsta dokumentärregissörer, och har gjort flera filmer som är starkt kritiska mot Putinregimen. Med stöd av Browder satte Nekrasov igång med att filma en dramadokumentär med realistiska iscensättningar av hjälten Magnitskijs liv och förfärliga död. Men när regissören började gräva i ryska förhörs- och domstolsprotokoll upptäckte han att den version som Browder fört med sig till väst var friserad och ibland felaktig. Språkförbistringen hjälpte till; få västerländska journalister hade rotat i sakfrågorna.
Kraften i "The Magnitsky act – behind the scenes" ligger i att den först visar en dramatiserad version av det vedertagna händelseförloppet och att vi sedan – med dessa starka bilder på näthinnan – tvingas ifrågasätta allt som vi har sett. Nekrasov kommer till den även för honom själv obekväma slutsatsen att, som han säger, "vitt är svart" – att dramats hjältar egentligen är skurkar. Och han gör det med ett stycke klassisk grävande journalistik som övertygar.
Om han nu har rätt. Nekrasovs film har anklagats för faktafel och för att vara propaganda. Eller är regissören kanske duperad – en nyttig idiot för Putinregimen? Eller en förblindad rättshaverist? Eller tyder motståndet mot hans film på att han verkligen exponerar sanningar som kommer att innebära en enorm prestigeförlust inte bara för miljardären Browder utan även för en hel rad av västerländska politiker? Döm själva, men filmen – och spelet kring den – ställer intressanta frågor om hur "sanningen" lätt politiseras. Och om faran i att demonisera motståndarsidan med hjälp av lögner.
"The Magnitsky act – behind the scenes" är producerad av ett norskt bolag, och ett av de starkaste inslagen i årets tävling på Nordisk Panorama där det bland de svenska bidragen finns redan biovisade filmer som "Speglingar", "Den unge Zlatan" och "MonaLisa Story". En film som lär ligga bra till på tisdagskvällens prisgala på Rådhuset i Malmö är den danska publikfavoriten "Those who jump", som skildrar de unga män som försöker hoppa över stängslet till Melilla, en spansk exklav på det afrikanska fastlandet. "Those who jump" har ett unikt inifrånperspektiv då en av flyktingarna, Abou Bakar Sidibéen, har filmat sin vardag som trots livsfarliga situationer även innehåller stunder av glädje och gemenskap. En film som likt bioaktuella dokumentären "Bortom Lampedusa" får oss att förstå flyktingtragedin långt bortom nyhetsrapporteringen.
Gå till toppen