Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: "Fortfarande fängslas oppositionella, fortfarande är grundläggande fri- och rättigheter kraftigt beskurna."

Utan att den kubanska regimen fullt ut respekterar mänskliga fri- och rättigheter och genomför nödvändiga och verkliga förändringar bör EU inte erbjuda normaliserade relationer och fördjupat samarbete. Det skriver Lars Adaktusson (KD), europaparlamentariker.

Federica Mogherini, ansvarig för EU:s utrikestjänst, välkomnar Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez Parilla före ett bilateralt möte i Bryssel. Dessvärre är insynen i relationerna mellan EU och Kuba starkt begränsad, skriver Lars Adaktusson.Bild: John Thys
EU och Kuba undertecknade i våras ett avtal om normaliserade relationer. Överenskommelsen är ett resultat av två års intensiva förhandlingar och EU:s utrikeschef Federica Mogherini betecknar avtalet som ”ett historiskt steg i vår relation”.
Förbindelserna mellan EU och Kuba har varit frysta sedan 2003 då den kubanska diktaturregimen fängslade oppositionsföreträdare och journalister. På senare år har EU haft ambitionen att åter försöka närma sig regimen i Havanna och avtalet från i våras handlar bland annat om politisk dialog, handel och bistånd.
Trots att ett tidigare Kubaavtal innehöll tydliga krav från EU:s sida när det gäller mänskliga rättigheter har den kubanska regimen fortsatt sin förtryckande politik. Fortfarande fängslas oppositionella, fortfarande är grundläggande fri- och rättigheter kraftigt beskurna. Det är allvarligt och oacceptabelt, i första hand med tanke på det kubanska folkets rätt till frihet och demokrati, men också med tanke påde löften EU:s ledare tidigare gett när det gäller unionens Kubapolitik.
Utan att den kubanska regimen fullt ut respekterar mänskliga fri- och rättigheter och genomför nödvändiga och verkliga förändringar bör EU inte erbjuda normaliserade relationer och fördjupat samarbete när det gäller handel och utvecklingsbistånd.
Dessvärre är insynen i relationerna mellan EU och Kuba starkt begränsad. Förhandlingarna som ledde fram till avtalet i våras skedde bakom lyckta dörrar och varken den kubanska eller den europeiska allmänheten kunde påverka eller ta del av innehållet. Det är milt uttryckt anmärkningsvärt.
I förhandlingar med vad som fortfarande är en kommunistisk diktatur har ansvariga beslutsfattare inom EU ett särskilt ansvar när det gäller öppenhet och transparens, men även när det gäller krav på mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Trots det har varken EU-kommissionen, eller för den delen den svenska regeringen, lättat på förlåten.
Med hänvisning till de politiska relationerna med Kuba vägrar såväl EU:s utrikestjänst som det svenska utrikesdepartementet att lämna ut det offentligt undertecknade samarbetsavtalet. Att detta strider mot gällande praxis och offentlighetsprincipen är ingen vågad gissning.
Uppenbarligen bedömer EU-kommissionen att politiska intressen och allmänt goda relationer med den kubanska regimen är överordnade såväl rätten till insyn som mänskliga rättigheter. Människorättsorganisationen Civil Rights Defenders har mycket förtjänstfullt uppmärksammat detta, och EU:s ombudsman har inlett en granskning där utgångspunkten är att EU:s utrikestjänst agerat felaktigt.
Den ansvariga för EU:s utrikestjänst, socialdemokraten Federica Mogherini, har investerat åtskillig personlig prestige i att få EU:s avtal med Kuba på plats. Men om avtalet är historiskt och betydelsefullt, som hon själv hävdar, måste det också tåla dagens ljus och en närmare granskning. Jag har därför just ställt en skriftlig fråga i Europaparlamentet till Federica Mogherini. Låt oss hoppas att hennes svar blir ett tydligt avståndstagande från alla former av mörkläggning och att EU kompromisslöst står upp för kravet på mänskliga rättigheter och demokratiska reformer på Kuba. Skulle så inte vara fallet måste EU:s utrikesansvariga, liksom den svenska utrikesministern Margot Wallström (S), förklara varför de spelar en kommunistregim i händerna och undergräver trovärdigheten i det internationella arbetet för frihet och demokrati för det kubanska folket.

Lars Adaktusson

Lars Adaktusson (KD) är Europaparlamentariker.
Läs också "Visst bidrar de nya ambassaderna till avspänning. Men kubanernas medborgerliga rättigheter är lika förtryckta som tidigare."
Läs också "Kubas val – europeiskt samarbete eller ryskt förtryck"
Läs också Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen