Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Framgångssagan brister. Väljarna tror inte på den.

Magdalena Andersson med sin budget i riksdagen.Bild: Anders Wiklund/TT
Finansministern lyste av självförtroende i talarstolen efter sin traditionsenliga budgetpromenad.
"Sverige har stora utmaningar, men mycket går också i rätt riktning", inledde Magdalena Andersson (S) tisdagens riksdagsdebatt om regeringens budgetproposition för 2017.
Hon saknade inte ekonomiska fakta att hänvisa till. Tillväxten är god, skatteintäkterna ökar och arbetslösheten fortsätter att minska. Regeringen tror nu på balans i statsbudgeten tidigare än vad som förutspåddes i augusti. Sverige har för närvarande den högsta sysselsättning som Eurostat någonsin uppmätt och ingenstans inom EU går befolkningen i pension så sent som i Sverige.
Det är bara ett problem med regeringens framgångssaga – väljarna tror inte på den.
Enligt en ny undersökning från Inizio, som Aftonbladet publicerade på tisdagen, anser sex av tio svenskar att Sverige är på fel väg och bara en dryg femtedel att landet är på rätt väg. Samtidigt anser en klar majoritet att regeringen gör ett mycket eller ganska dåligt jobb.
Så ser opinionen ut efter att regeringen i flera veckor har strösslat budgetförslag med löften om satsningar på en rad olika områden.
Hur det kan vara så?
Vid en närmare granskning av de nya förslagen framstår det inte som något mysterium.
Den största satsningen i budgeten är tio miljarder kronor i höjda statsbidrag till kommunerna. Men dels tar regeringens samarbetspartner i budgetarbetet – Vänsterpartiet – oblygt åt sig äran för det förslaget. Dels väntas kommunerna ändå få sämre ekonomi.
"Kommunsektorn bedöms som helhet under prognosperioden uppnå ett resultat som är något sämre än vad som normalt anses vara i linje med god ekonomisk hushållning", står det i finansplanen.
Ett av skälen till detta läge är att regeringen ger med ena handen och tar med den andra. Kommunsektorn kommer att få mindre pengar för finansiering av flyktingmottagandet. Ersättningen för ensamkommande barn och unga har varit för hög, anser regeringen och sänker den vid halvårsskiftet 2017. Men många kommuner har tecknat dyra avtal som fortsätter att löpa. Det återstår att se i vilken mån de kompenseras. Samtidigt väntas utplanade intäkter från kommunalskatten på många håll.
Regeringen framhåller också sina förslag på miljö- och klimatområdet – de största i landets historia, enligt statsminister Stefan Löfven (S). Men satsningarna får fullt genomslag först under nästa mandatperiod och frågan är därför om delar av dem alls kommer att bli av. Det är långt ifrån säkert att de rödgröna sitter vid makten då.
Samma osäkerhet finns kring andra viktiga förslag. Merparten av satsningarna på polisen ligger efter nästa val, liksom investeringarna i landets järnvägsnät.
"För 2019–2020 görs i nuläget bedömningen att Trafikverket kan klara av att hantera 8,7 miljarder mer för investeringar och underhåll, varav den största delen går till järnvägsunderhåll", förklarade företrädare för S, MP och V på tisdagens DN Debatt.
Vid den tiden kan Sverige ha en alliansregering. Och även oavsett detta framstår det som ett märkligt val att vänta med järnvägssatsningar.
Rälsbrott, signalfel, nedrivna kontaktledningar – tågtrafiken har återkommande problem med inställda avgångar och förseningar till följd. Det borde regeringen ta sig an förr hellre än senare – såväl av klimatskäl som för att förbättra arbets- och bostadssituationen i landets storstadsregioner.
Visst har de rödgröna begränsade medel att röra sig med. Trots högkonjunkturen väntas budgetunderskott. Men att investera i grundläggande infrastruktur betalar sig som regel på sikt och fortsatta järnvägsproblem är också kostsamt för Sverige.
De mindre budgetsatsningarna är många, men knappast stora nog att mötas av jubelrop.
"Jag ser många små reformer, men inget samlat helhetsgrepp för att ta tag i de stora utmaningarna", säger Swedbanks chefekonom Anna Breman.
Många väljare lär göra samma reflektion.
Det är inget fel på regeringens självförtroende eller övergripande ambitioner. Men det måste vara närmare mellan ord och handling för att övertyga om att landet är på rätt väg.
Gå till toppen