När Lena Mattsson berättar om verket som hon just nu arbetar med hör man vingslagen från punkens och poesins Malmö, från slutet av 1970-talet fram till 1990-talets gryning.

– Berättelsen är historisk och mer linjär än det jag brukar göra. Arbetsnamnet är ”När Hades står i blom” och är en personlig resa tillbaka till mitt unga vuxna liv i Malmö där publiken få möta människor och höra musik, poesi och dikter som betytt mycket för mig, både som konstnär och som människa.

Verket kommer att visas som en del av Moderna museets vårutställning i Malmö, Redux.

– Egentligen är det två olika projekt, en film och en installation.

En viktig röst i filmen är punklegendaren Stry Terrarie Kanarie.

– Hans musik är soundtracket till mitt liv.

Författaren Clemens Altgård berättar om poetgruppen Malmöligan som han var en del av. En tredje röst är konstnärsvännen Carin Carlsson som beskriver punkens och litteraturens energi och betydelse för kulturlivet i Malmö.

– Filmen är under produktion och jag har en idé till en installation, ett slags spegelrum.

Att söka tillstånd att använda andra konstnärers verk innebär kamerala ansträngningar. Lena Mattsson kan inte nog tacka dem som har låtit henne använda sina bilder och sin musik.

– Jag har fått tillgång till unikt material som aldrig tidigare har getts ut. Stry har skapat ny musik och hjälpt mig med att få tillstånd att använda bildmaterial från förr.

Lena Mattsson kom som drygt artonårig till Malmö 1985 för att börja på konstskolan Forum, nuvarande Konsthögskolan.

Att måla var planen.

– Men till några lärares förskräckelse slutade jag med måleriet ganska snart. Från den tiden finns inte mycket sparat. Det är preskriberat.

Skälet var att hon tidigt upptäckte att rörliga medier öppnade nya och bättre möjligheter. Hon arbetar sedan länge i det mycket stora formatet.

– Jag jobbar med skulpturala videoverk där besökaren ofta blir en del. Jag tar ut filmen i rummet och betraktaren in i verket. Jag målar med videokameran istället för med penslar.

Lena Mattsson både klipper och redigerar sina filmer.

– Redigering är ren terapi och så blir det mer personligt. Jag älskar det.

För Lena Mattsson är det viktigt att konst syns och uppmärksammas.

– Jag vill föra in nya element som musik och teknologi i konsten för att uppleva den på andra sätt. Konsten ska ställa de svåra frågorna och öppna för diskussion. Gömmer man saker blir det farligt. För mig är konsten politisk på så sätt att den ska visa på saker som folk inte känner till. Men jag är inte ute efter att provocera. Jag vill diskutera och synliggöra sådant som man inte kan ta upp i andra sammanhang. Bra konst öppnar för olika tolkningar och själva samtalet är viktigt.

Redan i höst kan man se exempel på Lena Mattssons konst. Närmast för skåningar är Lunds konsthall och samlingsutställningen Artist’s books.

På Akvarellmuseet i Skärhamn visas de närmaste månaderna ett av Lena Mattssons videokonstverk i samlingsutställningen I rörelse.

För snart tio år sedan drabbades Lena Mattsson av en neurologisk sjukdom och är sedan dess rullstolsburen. Det dagliga tar längre tid och hon har tvingats dra ner på sina performanceaktiviteter.

– Att vara konstnär är tufft ekonomiskt, men jag klagar inte. Jag har fått två femåriga arbetsstipendier från Konstnärsnämnden. Och jag är oerhört tacksam över mina personliga assistenter. De betyder jättemycket.

Aktuell: Fyller 50 år 21 september.

Bor: I Malmö. Från Kungshamn.

Gör: Video- och performancekonstnär.

Familj: Sambo med Per Linde, interaktionsdesigner, universitetslektor på Malmö högskola, dottern Siri Linde Mattsson och sonen Sidney Mattsson.