Han är lite yngre än jag, fick avslag för ett par år sedan och nu börjar han tröttna på att leva ett liv som bara är halvt. Han berättar om vänner som har fått uppehållstillstånd efter fem eller sex år, hur de inte längre orkar göra någonting när de väl fått de där fyra sista siffrorna, de som ger dig chansen att gå förbi en ID-kontroll utan att utvisas. Efter alla år av väntan har hans vänner redan tappat hoppet. När de får höra att de kommer att få stanna är det redan för sent. Nu kan de inte resa sig från soffan, tiden har gjort dem lamslagna.