Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Fantastiskt snyggt – men tunn story

Dockanimationen "Kubo och de två strängarna".Bild: LAIKA / Focus Features

Kubo och de två strängarna

BIO. ANIMERAD FAMILJEFILM. USA (Kubo and the two strings), 2016. Regi: Travis Knight. Röster i originalversionen: Art Parkinson, Charlize Theron, Matthew McConaughey. Svenska röster: Edvin Ryding, Hanna Hedlund, Björn Bengtsson. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.42.
Dockanimatörerna på det amerikanska produktionsbolaget Laika har gett oss strålande verk som skräckdramat "Coraline" och den övernaturliga komedin "ParaNorman".
Nya äventyrsfilmen "Kubo och de två strängarna" har fått ett storartat bifall av kritikerna i USA, men själv är jag inte lika övertygad.
Det bästa först: "Kubo" är en visuell fest, då den tar sin utgångspunkt i japansk folklore och i japanskt konsthantverk – inte minst origamin lever, bokstavligen, sitt eget liv. Ett plus är även att filmskaparna inte väjer för mörkret i en familjefilm – i botten ligger en tragedi med ond bråd död och hjärtskärande sorg.
Den lille pojken Kubo måste företa en strapatsrik resa för att stoppa en ond ande. Han får sällskap av två förtrollade djur: en klipsk apa och en korkad skalbaggesamuraj.
Inför slutstriden måste Kubo – likt sin avlidne far – rusta sig med ett magiskt svärd, ett magiskt harnesk och en magisk hjälm, som alla vaktas av imponerande monster, bland annat ett gigantiskt skelett som är en tydlig hyllning från dockanimatörernas sida till den legendariske monstermodellbyggaren Ray Harryhausen. Upplägget påminner både om en gammal hjältesaga och om ett dataspel där man ska ta sig igenom olika nivåer till ett avgörande slagsmål med den högsta bossen.
Visst är det fantastiskt animerat och bitvis spännande – men storyn är snårig och krystad, precis som titeln "de två strängarna", vars förklaring det är lätt att missa om man blinkar. "Kubo" känns som en lite godtycklig mix av låtsasjapanskt sagostoff, martial arts-action, käcka oneliners och sirapssentimentalitet, hopkokad av amerikaner som hoppas kränga anrättningen på den numera alltmer betydelsefulla asiatiska biomarknaden.
Gå till toppen