Kultur

Jazzkubansk puls och en stor röst

Victoriateatern, Malmö, 22/9

Monika Hoffman.Bild: Monika Hoffman.
Det kan tyckas långt mellan den ungerska melodifestivalen och jazz med amerikanska toppmusiker. Men Monika Hoffman når över, utan att ens behöva gå ned i spagat.
Hennes nysläppta USA-inspelade album "Let's run away", som gästas av sax- och klarinettfantomen Paquito D'Rivera, är en hårdpulserande och polerad omgång latin jazz, dominerad av Malmösångerskans välskrivna låtar.
Bandet på torsdagens releasekonsert matchade studioproffsens prestation. Pianisten Tim Ray, Mats Ingvarsson, Zoltan Csörsz och Anders Vestergård snärtade väl samkörda fram rytmerna med muskler och elegans och altsaxofonisten Klas Lindquist var på besök från Stockholm med sin lena svetslåga. Huvudpersonen själv gjorde några snygga fiolinpass.
Monika Hoffman har en stor röst och smyger inte direkt med den, hon kommunicerar verkligen. Man hör att Hoffman vet vad den amerikanska musikaltraditionen är, samtidigt som hon har ett fast grepp om jazzen, är bra på ordlös improvisation och hela tiden ser till att variera sig i melodileveransen. Det händer saker i sången, helt enkelt.
Ett par känslosamma ungerska låtar (Hoffman har ungerskt påbrå) lades in, liksom gamla "Visa vid midsommartid" som just den dock var rätt malplacerad. Konsertens koncept kändes ändå i princip helgjutet: melodiska jazz­låtar med kubanskt och någon gång brasilianskt stuk och omväxlande arrangemang. En klart underhållande kväll som publiken lika gärna kunde ha dansat sig igenom.
Ett bestämt klagomål: alldeles för litet utrymme för Tim Ray. Amerikanen, som medverkar på skivan och nu lockats hit, är en av de vassaste och fräckaste pianister jag hört på länge. Han har den där speciella attacken och tveklösheten, är extremt "tvåhänt" och strösslade nu smarta musikaliska idéer över sina få och korta solon.
Fixa en egen Malmö­konsert åt Ray!
Gå till toppen