Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Svidande läxa från Bulgarien

Margita Gosheva spelar lärare i Kristina Grozevas och Petar Valchanovs utmärkta långfilmsdebut "Läxan".Bild: Starlet Media

Läxan

BIO. DRAMA. Bulgarien/Grekland (Urok), 2014. Regi: Kristina Grozeva och Petar Valchanov. Med: Margita Gosheva, Ivan Burnev, Ivan Savov. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.45.
En flicka i en mellanstadieklass har blivit bestulen på sina pengar till mellanmålet. Tjuven finns i klassen. Engelskläraren Nadezhda (Margita Gosheva) föreslår kollektiv bestraffning eller en solidarisk handling, beroende på hur man uppfattar det. Alla måste bidra med en liten slant för att ersätta flickans förlust. Sedan ger läraren tjuven möjlighet att anonymt lägga tillbaka pengarna i ett kuvert innan nästa dags lektioner börjar.
Det är upptakten på en thrillerartad, utmärkt långfilmsdebut från Bulgarien, ett land vars filmer ytterst sällan når svenska biografer. Från grannlandet Rumänien kommer då och då sevärda verk av regissörer som Cristian Mungiu och Cristi Puiu, för att nämna de två mest kända. Gemensamt med dem har regissörsparet Kristina Grozeva och Petar Valchanov det realistiska, strama formspråket, där en dramaturgisk kurva långsamt byggs upp till intensiv spänning. Ingen händelse är förutsägbar i den här typen av berättelse som skildrar ett korrupt, nykapitalistiskt gangstersamhälle, där gamla tiders moral knappast längre existerar.
Händelsen i klassrummet är det lilla dramat, vilket sedan avspeglas i det stora. Nadezhdas arbetslöse man har supit upp deras pengar, inte betalat räkningar i tid och plötsligt återstår bara ett par dagar innan deras hus ska auktioneras bort. Målmedvetet tar den dubbelarbetande läraren upp kampen för att rädda sin familj och huset. Gång på gång utsätts hon för förnedrande, sexistiska bemötanden och förslag.
Filmen är fylld av iakttagelser och detaljer som ger en inblick i hur svårt det kan vara att leva i ett hårt byråkratiskt land med nya klassklyftor och där ordet solidaritet i princip försvunnit. Grozevas och Valchanovs samhällskritik blir svidande. Inte minst riktar den in sig på männen i maktposition och deras obehagliga, nedlåtande kvinnosyn. Huvudrollsinnehavaren Margita Gosheva finns med i praktiskt taget varje bild och gör en imponerande insats med sitt lågintensiva spel. Kameran befinner sig ofta snett bakom henne, något som triggar åskådarens intresse. Javisst, det är en stark, feministisk film utan att det står skrivet med stora bokstäver.
Trots att Vittorio de Sica gjorde klassiska mästerverket ”Cykeltjuven” 1947, dyker den filmen upp i mitt bakhuvud flera gånger när jag ser flerfaldigt prisbelönta ”Läxan”.
Det är ingen dålig referens.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 23 september
Gå till toppen