Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Per Svensson: Nya tider vill röja vägen inför något större

Frågan är inte längre var man ska dra gränsen mot det extrema utan hur man ska hantera det normaliserade, skriver Per Svensson.

Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
När bara fem minuter återstod av debattiden pekade Svenska Pens ordförande Ola Larsmo på”elefanten i rummet” och sa: ”… vi har ett annat samhällsklimat nu, och det måste vi förhålla oss till.”
Det nynationalistiska propagandabladet Nya Tider är, skulle man kunna tillägga, bara den ivrigt nosande spetsen på elefantens snabel. Elefanten har också en kropp. Den väger flera ton. Elefanten är därför inte att leka med. Den kan krossa det mesta i sin väg.
Det fanns något yrvaket över Bokmässans egen extrainsatta paneldebatt om turerna kring Nya Tiders monter. Möjligen berodde det på den tidiga söndagstimmen. Den debatt i samma ämne som dagen innan, på lördagseftermiddagen, ägt rum på Expressens mässcen hade varit avgjort mer passionerad. Där mötte DN-skribenten Kristina Lindquist journalisten Janne Josefsson och mässans grundare Bertil Falck, och där handlade det om liv och blod om demokratins själ.
Söndagens diskussion på temat ”vem får ställa ut på Bokmässan” var betydligt stillsammare. Det kan oroa mig en smula, för fallet ”Nya tider” öppnar för större och allvarligare frågor än bara nationalistkitschens vara eller inte vara på en bokmässa. Finns det en elefantsnabel finns det, som sagt, också en kropp.
När mässan själv tog tag i snabeln i en av seminariesalarna var koreografin en smula märklig. Mässgeneralen Maria Källsson satt i panelen, men deltog inte i själva debatten. Istället höll hon en inledning präglad av defensiv självkritik: Vi gjorde fel (”vi kunde ha gjort läxan bättre”), men hade inga möjligheter att göra på annat sätt (Nya Tider hade juridiken på sin sida).
Grundhistorien är vid det här laget välbekant. Mässan sa först ja till en tidning med rottrådar i den högerextrema dyngan, för att sedan säga nej till samma tidning och till sist ja igen. Detta eftersom Nya Tider annars, enligt Maria Källsson, mer eller mindre bokstavligen skulle ha kunnat bryta sig in på mässan med hjälp av kronofogden och tilltvingat sig monterplats.
Ja men, vill man ropa, varför lät ni dem då inte göra just det? Vad hade bättre kunnat illustrera vad Nya Tider är?
NyaTider-gänget är en rekognosceringspatrull, en förtrupp, som ska bereda väg för huvudstyrkan. Eller, för att återgå till den tidigare metaforiken: de är snabeln som plockar bort ännu en sten i brandväggen så att elefanten äntligen kan göra rummet till sitt.
En tidning som Nya tider är en av oräkneliga manifestationer av den nynationalistiska och nyfascistoida reaktion som just nu firar fasansfulla framgångar runt om i den demokratiska världen. Bokmässan i Göteborg skulle kunna vara en sinnebild för allt dessa ”patrioter” hatar: högt och lågt huller om buller, ett internationellt torg, kommersialism, elitism, mångfald, öppenhet, människor som aldrig kan komma överens med varandra och älskar att de inte kan göra det (vad skulle vi annars ha att prata och skriva om?), ständiga hyllningar till det gränsöverskridande och orena… Europas, och USA:s, alla nynationalister avskyr denna röriga nya värld där folk inte längre vet sin plats. De drömmer om ordning och renhet, och de är många.
Det är lätt att glömma det, att hatarna faktiskt är så många, när man tillbringat ett antal dygn i den underbara cirkushangaren vid Korsvägen i Göteborg.
Kanske var det därför den excellenta panelen ganska snart fastnade i samstämmighet, i ett stillsamt resonemang om hur en privat, men ändå i praktiken ”offentlig”, aktör som just Bokmässan ska förhålla sig till olika extrema och osympatiska åsikts- och värderingsbärare. Det är en debatt av klassisk och ofrånkomlig sort, intressant och knivig, och debattörer som Ola Larsmo, Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, GP:s ledarskribent Adam Cwejman och Jonathan Leman från Expo lyssnar man alltid på med behållning.
Men när Maria Källsson efter sin avbön trätt ut ur diskussionen var det som om det ändå inte fanns så mycket att prata om längre. Man kunde enas om att gränsdragningar är knepiga, men att mässan ändå måste skaffa sig en konsekvent publicistisk hållning. Och vem kan ha något att invända mot det?
Elefanten kanske. För nu handlar det ju inte länge om ”vi” (som tror på mångfald, tolerans och goda värderingar) mot ”dom” (de enstaka extremistiska knäppskallarna).
Nu står den stora tunga elefanten där utanför och stampar. Debattens mest svårhanterliga fråga formulerades därför av Åsa Linderborg. Hur ska mässan ställa sig när och om också Sverigedemokraterna vill in?
Maria Källsson påminde om att de redan varit där. Och på ett sätt kan man tycka att svaret på Linderborgs fråga är givet: Varför skulle Bokmässan säga nej till ett parti som snart kanske är det största i Sverige?
Kanske just därför, för att det inte längre hamnar handlar om var man ska dra gränsen mot det extrema utan hur man ska hantera det normaliserade.
Hur ska en institution som bokmässan förhålla sig till ett tänkbart scenario där ett parti som SD i kraft av sina svällande ekonomiska muskler gör sig själv till en av de dominerande spelarna på mässgolvet och i seminariesalarna och med hjälp av sina pumpade mediemuskler, börjar ställa krav på att slippa dela utrymme med ”kulturmarxister” och “lögnaktiga PK-journalister”?
En alltför hypotetisk fråga? Vet inte det, vi lever ju i nya tider.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen