Av alla teaterpjäser, tv-serier och filmproduktioner som skådespelaren Steve Kratz har medverkat i de senaste 25 åren är han nog mest känd som Nisse i Colin Nutleys film "Black Jack" och som Renberg i tv-filmerna baserade på Håkan Nessers romaner om Van Veeteren.
Med tanke på hans oändliga antal dubbade barnproduktioner och speakerjobb placerar han sig bland landets mest anlitade röstskådespelare. Bland mycket annat har han lånat sin röst till Smurfarnas trollkarl Gargamel (200 avsnitt) och hunden i Scooby-Doo.
– Inför kamera eller publik krävs trovärdighet i det man gör som skådespelare. När man dubbar kan man ta fram sidor av sig själv som man annars aldrig jobbar med. Man kan vara papegoja, hund eller rymdvarelse. Det är det som är tjusningen.
Han fortsätter:
– I mångt och mycket handlar det om musikalitet. Jag har ett öra för det och hör direkt om något inte stämmer. Jag kan härma de flesta dialekterna hyfsat bra. Gotländska är det svåraste, säger han och ger sig i kast med en närmast fulländad imitation.
Härmandet startade i skolan. Det han snappade upp i tv väckte munterhet i skolan, för det mesta.
– Mina skolkamrater uppmuntrade mig och även lärarna tyckte om mig, men de var nog trötta på att jag pratade så mycket. Jag var utåtriktad, social och pratade alltid med alla. Jag hade lätt att acklimatisera mig och smälta in i olika sammanhang; det behövdes eftersom vi flyttade mycket.
– Bra även i dag, eftersom jag jobbar i olika konstellationer.
Redan på gymnasiet tändes skådespelargnistan efter medverkan i en pjäs. Men för att lugna föräldrarna sa han att han skulle bli lärare.
– Det var inte förrän jag kom in på Teaterhögskolan i Stockholm som de förstod att jag skulle bli skådespelare på riktigt.
Själv förstod han vad en skådespelare kan tillföra en publik för 18 år sedan, då han medverkade i Lars Noréns "Personkrets 3:1" på Dramaten. Det var en omtumlande upplevelse, en vändpunkt framhåller han.
– Det var fantastiskt att vara med och känna att man gjorde skillnad för publiken, att känna varje kväll hur publiken blev fruktansvärt drabbad och grät ohämmat. Det är vackert att få bidra till att människor kommer till insikt och blir lite klokare.
Själv fick han en ökad självinsikt genom en smärtsam lektion för fem år sedan. Han arbetade med tre pjäser parallellt samtidigt som han förnam en tilltagande yrsel. Några månader och en hjärnröntgen senare fick han reda på att han var utbränd. För att komma på fötter igen krävdes en fem månaders sjukskrivning.
– Min hårddisk var full så det var dags att rensa den. Det var viktigt. Jag fick lära känna mig själv och lärde mig att inte springa lika fort. Det tråkiga är att man behöver hamna i det här läget för att kunna göra något åt det.
En annan insikt handlar om de viktigaste människorna i hans liv.
– Det kanske låter banalt, men så är det ändå: min familj. Som ensamstående skådespelare hade jag haft mycket svårare att klara yrkets motgångar. Familj och barn ger mig en fast punkt som påminner mig om att detta är livet. Om jag bara umgicks med skådespelare skulle jag kunna hamna i en rundgång som inte skulle vara nyttig för mig, säger Steve Kratz. TT
Steve Kratz
Aktuell: 55 år den 26 september 2016 och med “Främling”, en pjäs om Bert Karlsson på Riksteatern.
Gör: Skådespelare och röstskådespelare.
Bor: Stockholm.
Familj: Fru och tre barn i åldrarna 28, 15 och 13 år.
Om att fylla 55: “Jag har svårt att förstå att jag är 55, men jag har ingen åldersnoja. Jag trivs med min ålder.”