Kultur

Var är alla män som protesterar?

Katarina Wennstams bok om synen på kvinnors sexualitet borde kunna göra skillnad i rättssalen, skriver Lotta Wendel.

Katarina Wennstam slog igenom med sina två reportageböcker "Flickan och skulden" (2002) och "En riktig våldtäktsman" (2004).Bild: Elisabeth Ohlson Wallin

Katarina Wennstam: Flickan och skammen – en bok om samhällets syn på slampor. Albert Bonniers förlag.

I oktober 2013 tog Göta hovrätt ställning i ett mål som gällde en sjuttonårig kille som filmat ett samlag med sin artonåriga flickvän. Han lade sedan ut filmen på olika porrsidor. Allt skedde utan hennes vetskap och samtycke. Domstolen sänkte kränkningsersättningen med en märklig krumelur till motivering. Domarna menade att:
”De uppgifter som X har lämnat har visserligen varit nedsättande för Y:s anseende. Det går dock inte att bortse från det förhållandet att det inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor. I linje med att härskande etiska och sociala värderingar ska utgöra utgångspunkten vid bedömningen av en kränkningsersättnings storlek bör detta förhållande ges ett inte obetydligt genomslag vid hovrättens prövning.”
Göta hovrätt drog här en slutsats om våra etiska och sociala värderingar, utan något som helst empiriskt stöd. Domen är ett skriande exempel på att det behövs mer beteendevetenskaplig kunskap i rättsväsendet. Med de samlade fakta som presenteras i Katarina Wennstams nya bok "Flickan och skammen" hade domen kunnat få ett annat utfall.
Flickor och kvinnor har i alla tider hånats, smutskastats och förföljts för sin sexualitets skull. Mäns och pojkars sexualitet uppfattas istället som ett tecken på makt, styrka och initiativkraft. Wennstam har gjort en grundlig genomgång av historiska och samtida exempel. Hon berättar hur Marie Curies kärleksliv fick Nobelkommittén att överväga att dra in hennes andra Nobelpris och hur skvallret fick Astrid Lindgren att lämna Vimmerby när hon blivit gravid med sin chef. Monica Lewinsky, vars hela liv definierats av en kort relation hon hade vid 22 års ålder, får ett eget kapitel. Idag minns vi bara namnet på en av dessa tre kvinnors kontrahenter, alla med svikna fruar och barn vid sidan om. Denne rödbrusige mysgubbe deltar nu i sin frus presidentkampanj som om ingenting har hänt.
Starkast i boken är intervjuerna med flickor och kvinnor som berättar om den skam de pålagts av omgivningen. Det spelar ingen roll om de haft sex frivilligt eller inte, eller om det förekommit något sex alls – sexuellt laddade invektiv är tacksam tjära att lägga på vilken flicka eller kvinna som helst som man vill förringa, håna och skända.
Wennstam är smart nog att inte uttryckligen relatera sin analys till debatten om vad hedersvåld är för något. Ett sådant kapitel hade säkert tagit ljuset från de centrala teserna. Men mellan raderna blir det tydligt att det som kallas hedersförtryck och den skam som läggs på ”svenska” flickor och kvinnor – vilka det nu är – inte är väsensskilda. Gärningspersonerna är många och gärningarna handlar om heder och skam.
”Den globala toaväggen”, som Wennstam träffande kallar internet, ger stora möjligheter att snacka skit, förtala och hota helt anonymt. För dem som utsätts blir skammen gränslös och omöjlig att komma undan. Inget av detta hade varit möjligt i ett jämställt samhälle där alla kunnat klä sig och uttrycka sig hur de vill och ligga med vem de vill, när de vill.
Män som protesterar är påtagligt frånvarande i Wennstams bok. Till mytbildningen hör ju bilden av dem som djur, med en sexualitet som är helt bortom kontroll när kvinnor har en för kort kjol eller ett för djupt dekolletage. Varför är det så få män som reagerar mot denna grovt snedvridna syn på mäns och kvinnors sexualitet??
Gå till toppen