Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Öppna planlösningar för Dalaplan

Ett rockband? Det vet väl alla vad det är: en sluten krets, hög på kicken från vi-mot-dom-tänkande. Dalaplan däremot öppnar dörren, ger vakthunden permis och släpper in folk.

Peter Svensson Niklas Svensson, Jenny Neikell, Sofie Karlberg och Johan Åkesson. FOTO: Peter Neikell
Dalaplan förknippas med frustande garagerock med frustrationer på agendan. Punken är en förutsättning. Diftongerna och skorrande tungrots-r hör till rekvisitan. Det låter rått och ibland misärromantiskt; sjunger de om guld är det för att sångaren vill berätta att de "gör guld till grus", inte att de räknar guldskivorna på väggen.
I musiken intar de en klassisk underdogs­position. Det finns en anledning till att den blivit klassisk: andra har varit på liknande platser förr, sagt ungefär samma saker, man de har gjort det utifrån sina erfarenheter. Det där förstår Dalaplan. De erkänner sina föregångare, och har hittills hedrat dem genom att vara lika sturskt kaxiga och trotsigt individualistiska som de. Äldre lyssnare hör ekot av Problem och Wilmer X, men Dalaplan kommer från en annan plats.
Fast nu har de bjudit in några av dem: Jalle Lorensson, munspelaren från Wilmer X, spelar på låten "När floden väller in". Thomas Holst, från Kommissarie Roy och samma Wilmer, har till och med skrivit en av låtarna och lirar gitarrsolot. I samma anda har Emil Isaksson, producenten, fått ta större utrymme. I det allt annat än bandtypiska titelspåret spelar han slide. Daniel Hanson Cederskär bidrar med sax.
Framme vid tredje albumet har Dalaplan blivit en större plats.
– Jag är ambivalent, säger sångaren och låtskrivaren Niklas Svensson om det större soundet.
– Ända sedan vi startade har det funnits en skillnad mellan den dröm jag haft om ljudbilden och vad som faktiskt släppts igenom. Vi har alltid pratat om att det ska låta skitigt, att det vore häftigt om allt gick genom ett distfilter så att det blev helt olyssningsbart. Men precis innan man tryckt ”sänd” och låtit det gå iväg till skivbolaget så hindrar man sig…. Nej, det vill man ju inte.
Niklas Svensson menar att visionen om kaosljudet alltid krockat med hans kynne: han är bekännande kontrollfreak. Denna gång utmanades visionen ytterligare.
– Sedan händer det grejer i studion, säger Peter Svensson. Emil, producenten, var mer aktiv – det ville vi att han skulle vara. Thomas Holst var i studion och kom med en massa idéer. Vissa låtar växte mycket mer än vi hade kunnat drömma om. Låten "Säg till mig" var en sådan. När jag hörde första mixen trodde jag inte det var sant. ”Det var ju inte så här vi tänkt ”, tänkte jag, men alla fick gåshud och blev jätteglada av alla dessa lager av saxofon och piano och ... allt.
Det finns en större ledighet i musiken än tidigare. Vägen in i kaklet är inte lika rak. Tillvägagångssätten är fler.
– Vår musik är rätt kompakt, det har vi fått brottas med – för att skapa dynamik, säger Niklas Svensson. Det kan man göra till förbannelse: bygga upp, dra ner, bygga upp. Eller så kan man välja att låta bli, gå en annan väg istället och försöka laborera med alla de verktyg som finns.
Punkenergi i all ära – det finns mer att utforska på andra håll. Vägen dit behöver inte vara l��ng.
– Peter och jag kommer från Springsteen och den pubrock­varianten med sax, piano och orgel. Där finns en soulkoppling, som alltid legat oss varmt om hjärtat. Det är rätt naturligt att vi försöker pressa åt det hållet. Vi har alltid jobbat mycket med körer, med call-and-response, som är direkt kopplat till Northern Soul och E Street Band. Sådant har vi alltid varit influerade av men inte varit duktiga nog för att riktigt få till, därför har det blivit vår egen variant av det.
Att ta in andra musiker, till och med en annan låtskrivare, kan vara att göra avkall på sitt eget. Det kan också vara att utveckla och därför stärka just det som är eget. Att anta utmaningar är att växa.
– Jag har aldrig förr spelat in andras låtar, så att göra Thomas Holsts låt var en utmaning. Jag skriver ju på mitt sätt, fraserar som jag gör.
Lite märkligt måste det ändå ha känts.
– Mest nervöst. Vi fick ändra lite grann, eftersom vi inte fick ihop vissa delar. ”Hoppas Thomas gillar det här, att han inte blir lack”.
FAKTA

Dalaplan

"Det blir inte bättre än så här" är bandets tredje album; debuten kom hösten 2013.
Precis som förra gången har de spelat in i Studio Möllan, med Emil Isaksson som producent.
Bandet inleder höstturnén med en spelning på Folk å rock i Malmö 8 oktober. The Tivoli i Helsingborg väntar 5 november.
Dalaplan är en trafik­knutpunkt i Malmö, känd främst för den beryktade gångtunnel som Belysningsbranschen 2012 utsåg till "värst i Sverige".
Gå till toppen