Kultur

Katarina Bernhardsson: Lundaforskare: Akademin hör hemma i samhället

"Fråga Lund".Bild: SVT-klassikern Fråga Lund är tillbaka! Programledaren Kristian
Varför lyssnar ni inte på oss längre? Det är vad forskningsanknutna människor frågar sig idag, menar Anders Mildner i sin tankeväckande kommentar till debatten om ”Fråga Lund”. Akademikerna har förlorat sin position i samhällets informationsflöde. Allt färre lyssnar på deras expertis i en tid av filterbubblor, formatstyrning, faktaresistens och fallande mediehus.
Här finns ett viktigt problem. Vi menar att det är två olika utvecklingar, inom och utom universiteten, som tillsammans förstärker problemet. En sida är de processer som finns i den akademiska världen, där alltfler forskare känner krav att skriva på engelska för fackkollegor i stället för på svenska för en bred allmänhet. Här håller ett system på att skapas utan att någon egentligen har analyserat vad konsekvenserna för samhället blir. Den andra sidan är transformationen av offentligheten. Hur ska forskare vara med i den viktiga dialogen i samhället när forskarrollen snävas in och etablerade plattformar är på väg att försvinna?
Detta är bakgrunden till att vi under det senaste året utforskat framtiden för den publika kunskapsförmedlingen och universitetens samverkan med det omgivande samhället, på uppdrag av tre av de tyngsta aktörerna inom svensk humaniora och samhällsvetenskap. Tillsammans med Jenny Björkman och Jesper Olsson har vi skrivit "Kunskapens nya rörelser".
Vi identifierar visserligen krissymtom, men också de nya möjligheter som finns. Dessa förverkligas dock inte av sig själva, och det som står på spel är själva relationen mellan vetenskap och samhälle.
Först och främst: förmedling av kunskap är livsviktig för att vi ska råda bot på dagens faktaresistens – länken mellan akademi och samhälle måste ständigt smidas på nytt. Ytterst bygger universiteten sin legitimitet på att den är en avancerad motor i samhällets kunskapsförsörjning.
För det andra menar vi att den snabba omvandlingen av medielandskapet kräver nya samarbeten och stödformer. Det är nödvändigt för att ta vara på de oanade möjligheter som faktiskt finns, men också för att förvalta traditionella, i dag hotade former av kunskapsspridning – som tryckta tidskrifter och föreläsningsserier.
Det är därför viktigt att utforska alternativa plattformar. Här finns ett intressant internationellt exempel, The Conversation, en digital publikation som spritts till flera länder. Här samarbetar forskare och journalister för att skapa kvalificerade artiklar som förenar både ny forskning och etablerad vetenskaplig kunskap med ett tilltal riktat till en bredare publik.
Sist men inte minst är det viktigt att uppgiften att sätta kunskap i samhällelig rörelse knyts starkare till akademikernas vardagliga arbete. Det får inte vara en tredjerangssyssla, något som enbart görs i mån av tid. Kanske är det precis så som Mildner skriver: universiteten måste bli sina egna mediehus.
Sammanfattningsvis handlar det om att vi behöver tänka nytt kring kunskapens framtida infrastruktur. Ofta talas det om infrastruktur som teknisk apparatur och databaser, men det rymmer mycket mer. Det handlar om att bygga en hållbar och flexibel struktur som kan understödja cirkulationen av kunskap i samhället.
I Skåne finns det traditioner av god och nyskapande folkbildning, från stora encyklopedier till det klassiska ”Fråga Lund”. Nu återstår det att se vem som går i bräschen för 2020-talets kunskapsförmedling.
Katarina Bernhardsson
doktor i litteraturvetenskap, Lunds universitet
Johan Östling
docent i historia, Lunds universitet
Gå till toppen