Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Colombias fred kan ha regnat bort. Men lyckligtvis bara för stunden.

Juan Manuel Santos i regnet.Bild: Ricardo Mazalan
Fredsavtalet var redan undertecknat och firat. Planerna för framtiden hade så smått skissats upp. Folkomröstningen i Colombia om ett fredsavtal med Farcgerillan väntades bli en formalitet.
Opinionsmätningarna visade stor majoritet för att sätta punkt för konflikten som sargat landet under mer än ett halvt sekel. Men när rösterna räknats på söndagen stod det klart att nejsidan fått en knapp övervikt.
Frågorna är många kring hur parterna ska gå vidare nu. Rimligtvis måste svaren sökas i motiven till väljarnas nej. Många av dem som avvisade avtalet hänvisar till att det lät Farc komma undan för lindrigt. En allmän amnesti hade utlovats för brott begångna av stridande parter, med undantag för de grövsta som massakrer, våldtäkt och tortyr. Det lämnar förstås många med en känsla av att inte få rättvisa efter en konflikt som krävt hundratusentals människors liv.
Därtill säger sig vissa misstänka att Farc kan ha dolda avsikter med freden. Avtalet lovade den gamla kommunistiska gerillan ett visst antal platser i kongressen, vilket väckte farhågor om att Farc den vägen skulle försöka driva landet i socialistisk riktning.
Samtidigt går det inte att blunda för de stora framsteg som fredsförhandlingarna har fört med sig på senare år. 2014 förband sig Farc att stoppa narkotikaframställningen i de gerillakontrollerade områdena. Regeringen lovade samtidigt stöd till bönder som vill odla lagliga grödor. Och i juni i år slöts avtal om vapenvila och nedrustning som ska ske i samarbete med FN.
Att backa utvecklingen på dessa områden ser inte någon part som ett gångbart alternativ. President Juan Manuel Santos lovar att fortsätta arbeta för freden och Farc försäkrar i sin tur att den fortsatta kampen endast ska föras vid förhandlingsborden. Fredsprocessen tycks alltså inte ha havererat, utan endast försenats till följd av väljarnas dom. Men det är en mycket svårhanterlig försening det handlar om.
Santos sade på förhand att han inte har någon plan B – men folket utmanade honom alltså i vad som beskrivits som den viktigaste omröstningen i landets historia. De fullskaliga konsekvenserna av motgången återstår ännu att se.
Santos är inte den enda som satt åtskillig prestige i att få fredsavtalet till stånd. Trots att USA fortfarande ser Farc som en terrororganisation har den amerikanske presidenten Barack Obamas administration gett sitt stöd till fredsavtalet och utlovat nästan 50 procent högre bistånd till Colombia. Enligt Washington Post är det nu oklart hur det kommer att bli med dessa pengar. Därtill väntas den colombianska valutans värde sjunka den närmaste tiden.
Visst kan det argumenteras för att freden ändå inte blivit hållbar i längden om en stor del av befolkningen sett dess villkor som orättfärdiga. Men valdeltagandet var iögonfallande lågt, bara omkring 40 procent. Till på köpet tros kraftiga skyfall ha påverkat valresultatet – ett antagande har varit att jasidan är starkare på landsbygden.
Lyckligtvis tyder ingenting på att den grundläggande viljan till fred regnat bort.
Gå till toppen