Att skriva under ett annat namn än det som står på födelseattesten har långa anor i litteraturhistorien. Pseudonymer har använts för att undvika religiös förföljelse och juridiska påföljder, i pr-syfte för att skapa spänning kring ett författarskap, men också – som i fallet Kierkegaard – för att skriva utifrån en särskild utgångspunkt (heteronym). Mer sällan tycks det som att någon tar en pseudonym bara för att få vara i ifred eller för att stå utanför den litterära marknadsföringscirkusen.