Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Olof Åkerlund: Vi kände Ferrante redan före avslöjandet

Bild: Jenny Rydqvist
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Att skriva under ett annat namn än det som står på födelseattesten har långa anor i litteraturhistorien. Pseudonymer har använts för att undvika religiös förföljelse och juridiska påföljder, i pr-syfte för att skapa spänning kring ett författarskap, men också – som i fallet Kierkegaard – för att skriva utifrån en särskild utgångspunkt (heteronym). Mer sällan tycks det som att någon tar en pseudonym bara för att få vara i ifred eller för att stå utanför den litterära marknadsföringscirkusen.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen