Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

När naturen vann över historien

Resedagbok från Europa 1783–1784. Atlantis.

Mikael Hisinger. Oljemålning: Wertmüller. Museiverket.
”...så bör du dock för egen och dina Vänners upplysning göra några slags annotationer öfver hvad du ser, såvida det är helt och hållet omöjeligt at du dem förutan kan sedermera påminna dig om hvad som legat för dina ögon.” Så skriver en vän till den unge fortifikationsofficeren Mikael Hisinger, som gav sig ut på en över ett år lång grand tour genom Europa år 1783.
Att resa var vid den tiden ett åtagande och en undersökning som krävde omfattande tid och dokumentation. Den nytta man förväntades göra under färden inkluderade noggranna resejournaler i objektiv, guideboksliknande stil, med stadsbeskrivningar, historiska iakttagelser och uppgifter om färdväg, avstånd och priser. En mängd sådana reseskildringar finns bevarade från 1600-talet och framåt, och Hisingers berättelse har nyligen publicerats i en rikt kommenterad utgåva genom Svenska Litteratursällskapet i Finland.
Resande var plikt och nytta. Hisinger skulle främst studera befästningsverk och bergshantering, men också arkitektur och trädgårdsanläggningar – resan var en utbildning i både krig och konst. Den bildningens geografi som dåtidens grand tour-resor formade utgjordes i princip av det forna romarrikets utbredning. Rom var slutmålet för de flesta, men inte för Hisinger och hans sällskap, som vände om i höjd med Alperna. Ändå var Rom ständigt närvarande på resan i form av antika lämningar i Dresden, Pont du Gard och Nîmes.
Med 1700-talet hade också ett nytt resmål kommit in i bildningsresans program: naturen. I jakt på den tidstypiska upplevelsen av det öde landskapets sublima skönhet vandrade Hisinger vid Mont Blanc. ”Det är någon ting, jag vet ej hvad, som injagar här uppe en så djup Respect för naturen”, skriver han.
Men plikten fick också ibland lämna plats för nöjen. Under vistelsen i Paris blir anteckningarna i resedagboken sparsamma och kortfattade, när Hisinger träder ut ur nyttostrukturen och in i det franska façon de vivre.
På hemvägen kan en viss utmattning skönjas i dagboken. Hisinger skriver i Danmark att det som han då tyckt varit ”oändeligt vackert” nu framstod som ”rätt mediocre, sedan man fått se mångfalldigt vackrare både land och rariteter”. Bildningsresan var fullbordad.
Gå till toppen