Staffan Nihléns ”Förvecklingar” viker ut sig framför Lunds konsthalls fasad, några ton järnskrot som på ett magiskt vis ser ut att ha blivit hängande i en frusen rörelse, liksom uppfångad i ögonblicket innan den ramlar ihop. Den är på tillfälligt besök från Svedala, utfördes 1976 men har just det där precisa, dröjande uttrycket jag förknippar med Nihléns skulpturer i alla deras skiftande framträdelseformer. Något medvetet oavslutat. Som i de nya stenskulpturerna i konsthallens entrésal: små (eller nåja: lite mindre) marmorblock som vilar nästan orörda på sina fundament. Här och var en slipad yta, ett borrspår, en huggen linje. Men mest till synes obearbetad sten.
Läs vidare med Digital!
Läs för 0 kr i en månad – därefter tills vidare 149 kr/månad. Ingen bindningstid.
Visa vad som ingår i Digital
Det här ingår i Digital
- Alla nyheter på sydsvenskan.se
- Nyhetsappen med pushnotiser
- Nyhetsbrev med senaste nytt