Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Nytt blod till zombiegenren

Sennia Nanua och Glenn Close i den annorlunda zombiefilmen "The girl with all the gifts".Bild: Nonstop entertainment

The girl with all the gifts

BIO. SKRÄCKDRAMA. Storbritannien, 2016. Regi: Colm McCarthy. Med: Sennia Nanua, Gemma Arterton, Glenn Close, Paddy Considine. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.51.
Vi vadar i vandrande döingar på film och tv, och zombiegenren är i stort behov av en blodtransfusion. Här är ett lyckat försök: kritikerhyllade "The girl with all the gifts" växlar, precis som komedin "Warm bodies" (2013), perspektiv och låter publiken identifiera sig med monstren.
Fast tioåriga Melanie (Sennia Nanua) är ingen vanlig zombie. Inte bara det att hon har ett skyhögt IQ, hon tillhör även en grupp barn som är till hälften människor och till hälften zombier (eller "ätare" som de kallas här). Ungarna – till synes oskyldiga, men livsfarliga när de blir hungriga – hålls i förvar på en militärbas, där de får undervisning under vapenhot och är medicinska försökskaniner i jakten på ett vaccin mot zombieepidemin som hotar att utplåna mänskligheten. Läkaren Dr Caldwell (Glenn Close) vill inget hellre än att sätta sin skalpell i just Melanie, medan läraren Helen (Gemma Arterton) kämpar emot; hon har utvecklat moderskänslor för det lilla monstret.
Det är en originell historia, baserad på en roman av Mike Carey, som ger ny skruv på de teman om främlingsfientlighet, masspsykos och apokalyps som ofta utgör resonansbotten i zombiehistorier. Den grekiska myten om Pandoras ask är en genomgående tråd; Melanie kan ses som Pandora – "den allbegåvade", och hennes infekterade kropp kan ses som själva asken. Men är Melanie mänsklighetens frälsare och zombiernas förgörare – eller tvärtom?
Tyvärr förvaltar regissören Colm McCarthy materialet lite slarvigt. När handlingen så småningom flyttar till ett zombieproppat London läggs alldeles för mycket tid och energi på rätt konventionella, blodfattiga spänningssekvenser, med en del löjliga logiska luckor. Mycket förlåts dock av en lyckad twist på slutet, och en briljant insats av barnskådespelaren Sennia Nanua som lyckas göra en trovärdig version av en tioårig Dr Jekyll och Mr Hyde.
Gå till toppen